Aftonbladet – 30 oktober 1844, sida 1

att på alla ställen bortkasta pennningar blott för att ej vara såsom andra menniskor; han uppann således alltid något sätt att pi vackert maråtr få utgifva penningar, öch fördenski!l förkunnade har, att han lemnat sin chatulläyckel ute Pi marken under en af sina vandringar och att den, som fenn denna pyckel, skulle få tvåhundrade pund i belöning: en vacker summa attbortgifva för ro skul; men forden var rik och hade ett eget tycke för slumpen. : . z Hela brukspersonalen kom i rörelse, smedjorna böl:o på att stadna och sjellvajinspektoren vandrade ut åt de vögar och sigar, der han sett lorden ha sin gång, men förgälves, ingen. fånn den lyckossmma nyckeln. Lorden tycktes ej b:kymra sig om något, hans besynnerliga voiture var redan förspänd och stod framför dörren, de röda ressocko:na och de grå steöfletterna voro pådragna, lorden skulle res2. fn Då kom L NAnders fram till honom, framräckande en liten nyckel till Iordef, Och sade: herr lorden bar visst glömt denna ryckeln. . — Rigtiz, rigtig, yttrade lorden lugnat och stoppade nyckeln i sin ficka; du skall få dine tvåbuadra pund, och nu drog lorden opp sin portfölj och lemnade gossen ett par bankonoter på detta belopp. Jack har fått min nickel, lillgosse som tog fojel har fått tvåhundre pund, som min vän är mej ansvarig för att gosse rigtist får ha för sin räkning. : j — De skola insättas på brukskontoret, sade öjtnanten, till ett minne af min äidle vän lord Rutcb. — Rigtig — ja 1igi; — vara gösens peclingar.