Aftonbladet – 29 oktober 1844, sida 3

annan sakl Ser du Matts, om du, som du säser, räddat mitt lif, så ha mina föräldrar betatat min skuld. — Du har under dessa tjugo år åtnjutit idel välgerningar af mina goda föräldrar; mn mor har öfvertalat pappa, för min skull, att du skulle få bli qvar — ja, för min skull. — Ack! hvem känner ej hesnes ömma, alit uppoffraudea moderskärlek! cuckade mamsell Jubena och stödde sitt hvitlockiga hufvud mot löjtnantens arm; kära ni, ni gör synd, som ej erkänner alla de välgerningar, ertiherrskap gjort er. — Noz af, Matts, som jag ser, är du äfven tjuaktig, återtog löjtnanten, som en stund funderat efte: huru han med ett slag skulle vara fri från sin tacksamhetsskuld. Du är äfven tjufaktig — tror du ej att jag märkt, att du stulit druvor i vinkasten? Jag, för min del, förlåter dig, men att rekommendera otrogna tjenare, är ej min sak; — men, tillade han, jag skall ej berätta din djerfhet för någon — jag vill förlåta dig. L5jtnanten gick och memsell Julianz, stadd i en så kallad salig berusning af onämnbara känslor, hängde vid hans erm gom en blyklump. —J:Z igenkänner er mors ädla sinae i ert sätt att behandla den råa menniskan, som pockade pi er godhet, hviskade hon; tt fela menskligt är, gudomligt att förlåtsn. — Åh j, hvad skall men göra, yttrade löjtnanter. Den der arme satan har likväl en gån: händelsevis gjort mig en liten tjenst, och jag måste väl vara tacksam. T.cksamhet är någonting vackert, j,g vill ej göra karlen olycklig, fastän han förett ögonblick gerom sin pluwphet kom mi; alt glömma, hvad jaz är mg sjelf skyldig. Skol: vi gå in i vinkasten? — Ack ja, jag kan då föreställa mig, sade mamselen, buru ni hvilade i skuzgan af vinträden vid Nsspol och kaneke drömde er hem till oss, tänk. te på edra ungdomsvinner här på orten och pi sksldens ord: Ik Neapels vinberg vår förhoppang på volkaner står — Ja, åh ja, sadelöjtnanter, som fann sig ölvermåttan generad af den vittra mamsellen, ih ja, de! har sin riktighet. Bahigas något af drufvorna, få! jag bjuda denna klase, nära mogen, fastän här : Sverige drufv:n ej får den sötma som i södern