Aftonbladet – 29 oktober 1844, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Att bevara menniskokroppen huru länge som i heldst uti lefnadsjriskt tillstånd. Kan menniskokroppens lifsförmåga afbrytas på en obestämd tid och derefter återkallas till sina regelbundna funktioner? Datligen förekomma händelser af vanmakter m. m., under hvilka lifsverksamheten står stilla; men nu är frågan om det ock står i menniskans makt att efter behag framkalla och bevara dessa afbrott, att hämma alla organers verksamhet och vätskornas emlopp, samt när som beldst åter framkalla alla dessa förrättningar, med ett ord, om lefvande varelser kunna gömmas i årbundraden på samma sätt som de fordna Ezypt:erna förvarade sina döda. Öiver detta kapitel innehåller La Revue Britannique följande artikel, som säkert skall intressera och med stora ögon läsas af vår publik. En resande berättar oss följande högst intressanta facta, som han erfar:t under en resa i Sverige. En svensk lärd, professor van Grusselbach i Stockholm, har genom den omständigheten, att grodor kunnat lefva århundraden och kanske årtusenden inneslutna i stenmurar, kommit i betraktelser ötver vilkoren för lifsverksambeten. Etter ett tjugonicårigt grubblande och studerande samt mångfaldiga försök anställda på nära 60,000 lefvande varelser, i syrnerhet reptilier, vågade han ett experiment med en menmiska. Hans förfarande består deri, alt ban småningom och nästan omärkligt sänker temperaturen så lågt tills san genom kylan försätter subjektet i en fulikomlig stelhet, utan att skada någon organ. I eit sådant tillstånd skall, såsom den svenske lärde påstår, ett subjekt kunna bibehållas i århundraden eller huru länge som heidst, och sedan, uppväckt till lif ur den långa sömnen, åter vandra bland menniskorna lika frisk som innan lifskraften sörsattes i stillestånd. Den resande, hvars namn tidskriften för öfrigt visligen icke nämner, fann af en särskild ynnest tillträde till professor van Grusselbach, som anners är mycket otillgänglig, emedan han ännu icke vill offentliggöra något om sina arbeten. Innan den resande fick inträda i experimentsalen, stoppade van Grusselbach honom i ett slags påse elter drägt af ksautschuk, hvsarvid han måste tega en med glasögon försedd mask för ansigtet. Denna anstålt hade till ändamål att förekomma all förhöjning af temperaturen i rummet genom utdunstniogen från hans kropp. — Herr van Grusselbach anställde derefter flera intressanta försök. B:and annat hade han en liten orm, som låg på ett bord iskall och stel som en sten, men efter några Minuter genom stimulerande medel uppväcktes till lif och då blef så qvick som hade han nyss varit fårgad. Professorn påstod, att ormen hade legat på det viset i sex år. Men afalla föemål, com funnos i salen, väckte ingenting så nycket den resandes uppmärksamhet, som en nitton år gammal skön flicka, hvilken låg på en vädd temligen blek, men e!jest tycktes befinna sig en stilla sömn. Denna flicka bade för barnanord blifvit dömd till döden; men på regerinens befallning öfverlemnad åt professorn, för att på henne anställa sina experimenter, och nu hale hon legat der sedan två år tillbaka i elt tilltård af fullkomlig känslolöshet. Van Grusseljach ville likväl icke återkalla henne till lifs förrRA EEE EEE