Aftonbladet – 29 oktober 1844, sida 1

d 114 S Regeringsformen fortfar att vara gällande, upp. häfvas. 4 ):Det-skulle tilläfventyrs synas, som det vore för stäI derna likgiltigt, huru uppbörden af tolagen äger rum, 5 I blott de erhålla det belopp deraf, som dem tillkomrimer. Så är likväl ej betänkandet, hvilket jag skall -Isöka visa. a I Vid 1828—929 årens.tiksdeg uppstod. fråga om toI lags borttagande från några artiklar, såsom boksvärta, lfärgträ, hudar och Adän: silke, socker och ull. De tre andra Riksstånden ,biföllo då Bevillning:Utskottetz försleg om tolags försvinnande å dessa artiklar, men Borgareståadet kunde härpå icks ingå; enär genom privilegier städerna voro föreäkrade om tolsg på allt irkommande gods. Det steg, Borgareståndet vidlog, för att betrygga städernas privilegier, vill jag icke här tlvidröra, men tolagen blef dock bibehållen på alla dessa artiklar, med utidenteg af ull. Då man har så färskt exempel, att trenne RiksTr istånd ansett sig kunna beröfva stapetstäderna totag på en eller annan7artikel, derför likväl tullbevillning utgår, fruktar jag att Rikets Ständer med lika mycket skäl kunrna i framtiden fiopa för godt förordog, att licko bevilja åt städerna Hågot annat anslag såsom ersättning för tolagen. Jag vill ej säga, att någon anledtiing härtill förefianes, men det hörer likväl icke I till det omöjiga, och säkert är att, om den Kongl. propositionen vinner bifall, så skulle vid hvarje riksIdag denna fråga återkomma och föranleda till stridigheter, deraf utgången tilläfventyrs kan på stapelstädernas bestånd hafva det mest menliga iaflytande, eg) helst om Rikets Ständer vögra anslå ersättrirg, Kongl. Moj:t tiläfventyrs icke kan äga i sin makt, jatt återställa frågan i sitt förra skick eller återgifva, stapelstäderna deras en gång borttagna privilegier. 5 Någon virst för de trafixerande genom den föreIslagna förändringen kan jag icke inse, ty då städerI nas tolagsuppbördsrän hafva gina tjensterum i samma hus med tuillkammaren, är besväret att på några ifå steg, för alt uttäga tolagrräkningen och sedan betala dep, högst ringa. De kostroher, som i den Kgl. I propositionen äro föreslagna, i afseende på medlens Janvändande, kunna utöfsas, ehvad medlen uppbäres af städernas egna tjetrstemän eller icke, ehuru det Itroligen gränsar till cet or öjliga, att räkenskaperna öfver tolagen hinna afslutas så tidigt att de kunna ivom April månads slut. till Koagl. Kommers-kollegium inlevereras. Jag är fullt öfvertygad, att ingen stapelstad fruktar för eler vill uadandraga sig denna kontroll, men jag byser deremot synnerlig fruktan för stapelstädernas framtida bestånd, om något medgi:vande ä deras sida göres, hvarigenom inskränkning i deras på privilegier grundade rätt att åtrjuta och sjelfva uppbära tolag, lemnas. Man måste besinna, att städerna ifrån urminnes tid varit förespeglade att eflöna sina tjenstersän, deribland äfven dem, som uppbärs kroncuppbörden, att underhålla en mängd allmänna byggnader jemte bryggor, broar, m. m., att bekosts fängelsebyggrader och långårs underhål!, samt i öfrigt bestrida alla utfgister i och för kommanerne, utan allt deltagandesfrån statons sida... Annat är förbållandet för laadet i öfrigt. Al aflöning till embetsoch tjenstemän, med undantag af den till presterskapet och en och annan afvunderördvade betjante, samt alla utgifter för försvarsverket, publika byggnader m. m., utgå af statsverket och indelningsverket, dertilt så väl landsbygdens som städernas innebyggare gemensamt skattar. Man har redan i Sverges första tider utgått ifrån den grundsats, stt städernas inkomster skulle vara skiljda fråa de inträder, som utgå från landet i öfrigt, af den naturliga. orsak, att städerna hafva skyldigheter, de der icke ega motsvarighet å landsbyggden. Detta förhållande har alltjemnt fortgått och 1ärer icke kunna rubbas så länge städerne finnss, och jag vet i sanniag icke eller någon olägenhet deraf. Mycket mera skulla vara i detta ämne att säga, men jeg vill icke längre borttaga Ståndets dyrbara tid, utan inskränker mig till uttryckande af min enskilda tanka, att stapelstädernes rätt till tolsg och att genom sina uppbördsmän densamma uppbära, är, genom privilegier, hvilka i sednare tider af begge statsmakterna blivit erkända, så försäkrad, att någon rubbning derwii icke kan af Rikets Ständer tillstyrkas eller af Kongl. Maj:t medgifvas, belst en föreslagen ersättning för tolagsinkomsten aldrig kan få ånnat namn ersättning och således icke blifva detsamma som tolsg. Tal. uppläste härefter protokollsutdrag från alla fyra Stånden af d. 44, 17 och 22:Mars 4840, rörande fråga om indragning af tolagen till statsverket, hvilken fråga, såsom varande en privelegiifråga, då blifvit afslagen. Her C.A: Almgren; Boström och Gustafsson instämde i Hr Eklunds an:örande. H: Foenander: Koruogeos proposition sng. regleriogen af stapelstädernastolagär för dessa städer af större vigt, än att jag stillstigande skulle kunna eller böra isedenza propositions remitterande vill behörigt Utskott. Jeg anser mig således skyldig att dervid yttra några ord, och bervatt få fästa U:skotteis uppmärkjamhet på huruvida denna fråga verkligen kan af Utkottet behandlas, i det! Skick) fvari densamma nul? befinner sig. Det.är .bekant, ätt hyarje stapelstad d vid dess grundläggniog! eller under dess utveckling er-)P råNit serskilda privilegier hvar för sig, hvilka alltid) vållits i helgd och dem man hittills icke ansett sig ; :unpe, uten medgifrande af privilegieionehavarne, t ubba. Till sådana privilegier räknas rättigheten att z (enom tolags ceh andra ärgifters läggande på inochi VY! tförselvaror beredä tillgångar till de utgifter, som er-) ordras för bestridandet af stadens drätsa. DeapnalM ättighet bar vid många tillfällen till städernas obe-! tridliga -fördöl varit begagnad, och agifteraa hava, åsom indirekta, varit de minst betungande. Skulle u densa städernas, genom privilegier tillförsäkrade, PS ;irmån försvinna, så är också för dem möjigheten at-)0 kuren att, utan statens mellankomst, vidtaga några?? tgärder till deras nytta och förkoran. Det finnes at äder, som genom en klok förvaltning af de åtskilliga 2 sadsgilterna bildat teservfonder, hvilka i betydlig) ! vån kunnat mivska dö uppoffringar af staten, som)? nnars varit oundvikliga, der behofvet ef förbättringar ifvit godkändt. Men ännu mera: det i den Kongl. ropositionen gjorda förslaget, att den s. k. tolagseri ko ttningen hvart 5:te år skulla undergå ea ny regle-tit ng, viltsar nogsamt dsrom, att städernas tillgångar il utgifterne för deras administration m. m., i en k amtid skulle kunna komma att bero på representa 9 Onens punst och nåd enär i dettå afssonda 23 sär) DA it RE VE TEN Jo dn