Aftonbladet – 26 oktober 1844, sida 2

Första steget till en förbättrad ladu;årdsskötsel består deri, att landtmannen ordnar sitt jordb ut så, alt han vinner ymnig och god fodertillgång, hvarigenom han sättes i tillfälla att, såsom sig vederbör, underhålla sin ledugård; ty wid ett klent och ringa foder lemna kreaturen ringa afkastning, under det dessutom racen mer och mer fösämras. Men jemte nödig fodertillgång, som för ett ändamålsenligt bedrifvande af boskapsskötseln utgör första huvudvilkoret, bar landtmannen dernöst att sörja för vinnandet af en boskapsrace, soin tacksamt betalar hvad som åtgår till dess underhåll. Tsza vi härvid i betrektande, huru det förhåller sig med vår inhemska boskzp, så torde det ej kunna nekas, stt densamma, uppfödd och vand vid knappt kosthåll, föga hetaler det ökade fcdret. Den långsamma utvecklingen och senvuxenheten hos de upga djuren, i början orsakad genom svält, bar sedan blifvit ena race-egenbet, och en annan egenssap — mjölkrikheten — är så litet en konstant tillhörighet hos våra inhemska bornboskapsracer, att man aldrig våjar mid gäkerhet räkna på, att kalfven ester en god ko också skall blifva god. — Men om äfven — i synnerhet inom vissa delar af landet — vår inhemska boskep i förhållande till sin storlek icke sällan lemnar en icke obetydlig mjölkafkastning, lider den dock sf ett annat fel. Man har nemligen i allmänhet hos vår boskapsafvel alldeies lemnat ur sigte gödningsförmågan, hvarföre ock t. ex. en äldre ko, hvars bästa mjölkningsålder är örbi, endast kan föryttras till vanpris. Att göda henne lönar knappast mödan, och då hon försäljes, sker detta med fö lust, under det t. ex, i England ett dylikt djur med betydlig vinst uppstallas, bvarefier det af slagtaren betalas högre, än det kostade såsom nyburen qviga. Men då det är gifvet, att ,mjölkproduktionen (j ensam kan bereda den högsta afkastningen af en ladugård, om j djuren tillika hafva benägenhet alt med lätthet gödas,; så inses lätteligen huru vigtigt det för landtbrukaren är, att äga en race, som förenar gödningsförmåga med mjötkrikhet. Men för bödrivande af en lönande boskapsskötsel, är det af icke mindre vigt att djuren äro snabbvuxna och fort utbildade. Ett talande exempel lemna Oss i detta fall de i England förädlade fårracerna. D3 finnas — säger en trovärdig författare — 50M ihåskomme, när man sålde fåren 5 år gamla till slagtaren. Men sedan man började förädla stammarne, äfven med hänseende till snabbvuxenhet, sålde man snart 4 års, 3 års 2 års, och nu säljer man — på åtskilliga egendomar — 4 års gamla får af samma storlek och till samma ändamål. Ett får kostade då fem års foder; nu kostar det ett års. Det vill säg2, alt mel samma -. foder, som då producerade ett får, produceras nu fem.n Det vore litt att anföra flere likartade exem: pe! på, huru genom race-förädlingar äfven hornboskapens utveckliog blifvit fortskyndad, samt i allmänhet, genom en med omsorgsfull beräkning och klok urskiljuing, längre tid fortsatt ändamålsenlig parning, slutligen briogats till en förut okänd höjd, vare sig att man afser behofven för ) Sa Noring, Handbok i Husdjurens Skö:sel, andra delen, sid, 197.