Aftonbladet – 23 oktober 1844, sida 2

CAPOTIUICE al tdla Svatlsalda PprUJuRtEr SsOoOm Taluta för de lyxartiklar de inpraktis ra. De köpa af exvortörer vexlar, så länge såda e finnas omkring pari, men då kursen stiger derö ver, taga da silfver, emedan detta alltid finnes äfvea för derss räkning till bands, al pari. En annan omständighet, som talar för kreditupplaget, har här icke blifvit nämnd, nemligen att handlande stundom äro tvungse vid försäljning af exportartiklar stt taga sådana varor tillbaka, som ota alldeles icke kunna asättas, men som de erhålla för godt kön, och hvilka de ups!ägga antingen på nederlag, eller då varan här är ågorlunda begärlig, såsom kaffe och i synnerhet socker, äfvenledes på kreditupplag. Har psrtiet då råkat bli för stort för inrikes behof, så härder ofia att en del a det sednare åtsr exporteras. Skulle man nu förbjuda :dem att på deta sält gå bit med returrazt, och lägga upp sina vseror till dess de kunna åter försälja dem, sä skulle man beröva d-m och riket en vinst och tillika göra frakthandela omöjlig. Art reglera handeln geaom förbud för de handlasde är och förblifver after min tanka omöjligt; utan man återkommer till den grundsats jag förut uttala ; frågan är: vil man handla eller vill man icke handla? He NORDENANCKAR. I anldeivg af hvad sednast blivit anfördt af de åtskillive talare som yttrat sig i detta ämne, får jag äran åter erinra derom, att jag alldeles icke föreslagit tu!lens förhöjande på mnägon artikel, utom finare stålvaror, och att min menivg således ännu mindre varit att införa något förhudssystem. Hår har vidare yrkats den sats, ett om man vill sxportera, så måste man äfven importera. Jag har trott att exportörens intressen bäst bevaras,: om man försäkrar honom om ett rättvist pris på den vara, som man nu helst bör söka importera, jag menar silfret, och af denna orsak har jig i en följande motion uppställt den grundsats, att barken borde berättigas att uppköpa vexlar, så snart kursen faller under 428. Hvad angår grefve Fröichs yttrande, att kreditupplaget kunde betraktas såsom en utväg att upplägga sådana varor, som sdan exporteras, så medgifver jag att en sådan transitohandel är nyttig och har äfven derföra uttalat den grundssts, att en drawback bör baviljas för åter-exporterads varor. Derigenom tror jag att detta nationella intresse äfven är skyddadt. Hvad särskildt argår tullen på svenska trävaror, i afseerde hvarpå en värd talsre förespeglat, att om vi införda alltör stränga tullförfattningar, så skulle detta intressa förlora, ber jag få erinra derom. att engelska tullen varit bestämd för östersjövirke till den betydliga summan af 922 pr 40 tol:ter, och nedssttes för rågra år sedan till 17 sterling, och att det, utan allt af:eenda på utländska önskningar, var endast de inre engelska intressen, som verkade, denna nedsättni:g. S-enska trävaror hafva aldrig varit satta i annan kategori än nordiskt virke i allmävhet, och jag skulle ej tro att Eagland höjer en sådan tull af det enda skål, ett en god tullkontroll utan förhöjda afgiter stadgas i Sverige, hvilker är det enda jag med min motion åsyftat. Hr LEFREN: Sedan diskussionen vändt sig något längre in i d:t ämne, gom har rärmz2ste sammanhang med motionen, ber jag att få yttra rågra ord. Här har blifvit sagdt att det !and, som inagenting vill köpa, får icke något sälja. Dat är en allmännelig sats, hvars värde jag icke vill för det närvarande bestrida; jag vill blott försöka en liten tillämpning. Sverige är relativt till sin export och relativt till sin förmögenhet och relativt till sin folkmängd, det starkast konsumerande land i Europa. De: skulle kunna med siffror bevisas, att Sverige på hvarje million merniskor konsumerer måhäsda 3 å4 gårger mera socker, jemförelsevis med något annat folk; att Sverige konsumerar 3 å 4 gånger mera kff-, relativt till folkstocken, än något annat land i Eu-opa; och möjligen skulle äfven kunna red skälig säkerbet bevisas, att Sverige i proportion kovsumerar mesa vin än sjelfva vinländerna8, då jag undantager det sämsta slaget af vin, som der svarar emot vårt svagdricka. Sverige är således icke någon så dålig kund för utlänningen, att ham skulle göra sig någon särdelss brådska att emot. Sverige öfva repressalier, i fall det skulle blifva så pass förståadigt, att se till sira författningar litet bättra än hittills. Jag tror heller icke ett man skulle brådska med repressalier om Sverige skulle vidtaga sådana författningar, som andra länder vidtagit. Ett bevis på huru förståvdiga vi äro, är att då andra länder skaffa sig ett tillräckligt och lämpligt rörelsekapital, för att låta sina näringar komma till flor och bestånd, så konsumera vi så mycket, att vi icke en gång ega en skilling öiver att öka vårt rörelse-kapital, och vårt grundkapital, för att öka vår förmåga att producera mera för framtiden. Vi bafva en lång tid legat i bänderna på Tumba pappersbruk; dit vända sig allas ögon för att få ett kapital; men det är icke något kapital; det är en fix id6 hos nationen att så är, emedan hon blifvit förvillad gesom ett långvarigt tressei i sina penningeförhållanden. Det är blott kavits!, som man genom flit, omtanka och sparsamhet skaffar sig på den stora verldshandeln, när man utgör ett folk... Jag tror att Sverige har mycket ännu att göra för att komma till den ställning i handelsväg, hvaruti andra förståndiga nationer befisna sig, och jag kan icke dela den liberalism, som här predikas tillförmån för utläsningen, under förevändning ett det skulle vara nyttigt för fäderneslandet att vara lättsinnigt, — Vi måste skydda våra näringar och skaffa oss kapitaler på annan väg än från Tumba. Hr; FÅHRAEUS: Då den siste värdo talaren velat påstå att Sverige är det mest konsumerande land i verlden, eller att det i förbållande till sia folkmängd tonsumerar mest af utländska varor, så vågar jag påstå. att ban gjort sig skyldig till en öfverdrift. Jag bänvisar bonom blott till tabellerna öfver Norges Import; han skail deraf fiana klarligen, att oändligt MYyCket mera al t. ex. kaffe och vin jemförelsevis konsumeras i Norga än i Sverge. Hvad det riga a Hr Lefröos anförande angår, tror jag det vara öfverOsdigt att å min sida besvara vågot, om ej hans häavisning till förståndet af våra tulförattningar. Det ligger deruti en, ehuru indirekt bastraffaing, som drabbar både mig och de öfrige af den värde talarens motståndare, som här talat i samma syftning som jag. För min del bör jag likväl deruti finna mig, då det träffar äfven bögre, som haft att skaffa Med sednasta propositioner angående tullregleringen. EE Loftf UTSKOTTSBETÄNKANDEN. Statsutskollels utlåtande Jm 40 angående reglerinlasa Af ulasfflomma mm don hovsateme Sunde hufvud