Aftonbladet – 22 oktober 1844, sida 2

En Sång i Albanos manfr. Se, uta? svinborst knöts, Kung Lars! din krona, Och till den kronan blickar folket oppDet vill, o Svinpelskung ! du skall försona Hvad gu har brutit uvder årens lopp. Du vållat har hvad i vår lycka felas, Du sårat bjertat på en stor nation, Du vill, att den skall af partier delas, Du önskar helst, att ej dess sår skall heles, Och Lögn och Fräckhet vaka vid din thron. I Och på den thronen satt sig hittills ingen, Mer rik på smälek af sitt folk, än du, Se, en tvetydig genius breder vingen, En svinpelsmantel öfver dig just nu. Ditt aftonblad utöfver nordanlanden Bär profetian om en sjelfklok tid: Att du den ledande och varma anden, Skall de af dig uppslitna samhällsbarden Hopknyta — du, som sjelf stör landets frid. Du sol i nedgång! ack, din halfva dager Utaf föraktets moln alltmer skyms bort. Hon har ej grönska mer, din vissna lager; Liksom hvar jordisk fröjd, ock din var kort.