Aftonbladet – 17 oktober 1844, sida 2

det kan man kalia älska! TILL KONUNG OSCAR PÅ DESS KRÖNINGSDAGSång af Albano.) En Konung besinne allraförst, att hans krona är en alltför tung börda, så framt icke ärlige och trogne embetsmän samt undersåtares kärlek hjelpa honom bära en del deraf, och hans egen dygd bär den öfriga deien CARL IX .pE. På OSCARS hufvul ser jag Wasas krona, Oca till den kronan blickar folket opp; Dat längtar nu att se ea kung försoaa Hvad kungar brutit, under seklers lopp. Ty, Du förstår hvad i vår lycka felas —, Du trängt till bjertat af en stor nation, För god, att längre af partier delas —, Att det bshöfs, om Sveriges sår skall helas, Att Rätt och Sanning vaka vid din thron. Och på den thronen satt sig hittills ingen Mer rik på kärlek af sitt folk, än Du; Se, hoppets genius breder ljusa vingen Som mantel öiver Dig, i detta nu. Och jublet flyger öfver nordanlanden, Ena profetia om ena bättre tid: Att Du, den ledande och varma anden, kall knyta bop de slitna samhällsbandan, Och ge oss åter kraft och mod och frid. Du sol i uppgån;! må dina fulla dager AT något bistert moln ej skymimas bort; , Och måtte grönskan på din friska lager Ej, som hvar jordisk fröjd, bli blek och kort. På Dig vi tro. Du har ju längesedan Oss visat djupet af din vackra själ; Dar stora tankar blixtrat fram alltredan, Der allt i frid och klarhet står, emedan Det enda, som Du sökt — är allmänt väl Så blicka kring Dig; ej åt jordens höjder, Men till dess dalar, bland ditt rätta folk; Der rada siz till dans de lätta fröjder, Och OSCAR heter dagens glädjeto:k. Var glad, om också hatet bågen spinner Emot ditt bröst och botar med förderf; Var lugn, ty foiket nu sin konung känner, De bista Svenskar äro dina vänner, De lärt sig älska Dig i dina värf. En konung mera nu, än förr, behöfver Att vädja till sitt folk; ban står ej mer Liksom en halfzgud, detta folket öfver, Som kronor tager och som kronor ger. Med det han måste stå och måste falla, Dess föresyn och sköld på samma gång; I sin persoa han skall forona alla, Izexom honom lagen skall befolla Och i hans stämma blir en segersång. Två furptar fränast i owvonahka busgaraden Regeringskonstens vishet vecklat ut; I våra bårder vände båda bladen, Och hvar de syntes, så tog splitet slut. Af Wasa lär Dig att behandla prester, När derz2s ödmjukhet ej räcker till; Af elfte CARL, när staten något rester Hvar det skall säkrast fås; act den, som fäster Sin sak vid folkets — utför hvad han vill. Det går en lögn och sqvallrar kring i riket Med Hamlet: att vår tid i baklås är; Hör, från det ;inurkna gerala kommer skriket, Och orklöshetens hot det innebär. Låt det få v:ra, högljudt elier sokta, Men på det ungas mod och styrka bygg; Det ötvermognas varningsr förakta, Låt ungdomen din höga thron få vakta, Och Du skeil sitta älskad der och trygg. Jag ser en syn: ur morgonrodsan träder : Dia framtid, OSCAR! klädd i gell och grönt, Och en och hvar det vackra färgspel gläder, Det är så varmt, så glänsande och skönt. Och nordens engel står bredvid och myser, På skådespelet ser och hviskar ömt: Ej någon oro jag för Sverige byser, I evig glans dess morgonstjerna lyser, Och allt skall blilva ssunt, hvad skönt jag drömt. ) Införes med förfettarens tillstånd. OT SO AE AE ES RE I TERESE