Aftonbladet – 17 oktober 1844, sida 2

farl min farl du har mördat en vän och Guds hand har fallit tung öfver dig. YHen, inföll jag, 3Jet blir mig en gåta huru doktorn kom på den id6n, att i mitt ställe gå i den der trädgården. Vid dessa ord öfverdrogos Isabellas kinder med en mörk rodnad. Linge syntes hon vara i strid med sig sjelf. Ni skall få veta huru det förhöll sig, eller åtmiastone hvad j2g förmodar,, sade hoaändtligen. Men icke nu. — Så snart min far är begrafven, skall jag be er ha den godheten att föra mig bärifrån till en af mina vänner, don Salusto i Areada. Der skall ni få veta alltsammansen Gerna lofvade jag föra den stackars flickan från byn, ty der var ingen, hvarken säker eller passande fristad för henne. Sedan alla de mördade blifvit begrafna, övertemnade jag befälet åt den äldste löjtnanten, och, beledsagad af några bland mina pilitligaste ryttare, förde j:g den unga damen till den ucgerär två mil derifrån belägna småstaden, der jag öfverlemnåde henne åt dess vän, ett ganska bildadt fruntimmer, gilt med en magistratsperson der i staden. Ionan jag reste derifrån, hade Isabella säkert ifall jag yrkat derpi; men Jag ville icke uppröra henne ånyo, utan gifva henne tid att någorlunda lugna sig, hvarföre Jag, sa fort som möjligt, tog afsked, ren utbad mig dock tillåtelse att då och då få helsa på derihuset, för att underrätta mig om -hennes helsa. 3 Denna tillåtalse erhöll jag och begagnade den älven, så ofta mina tjensteiligsanden medgåfv