Aftonbladet – 15 oktober 1844, sida 2

garne, samt en eförsvarlig .drifning, hvilka omstän; digheter hvar för sig, och än mera i förening, åstadkomma otjenligt tackjeru, som icke genom någon smidesmethod kan hjelpas eller förbättras, och yttras, ! pag. 44: Vår jervhandtericg står uti nittonde århundradet ungefär I seamma relativa förbållande till utlänningen, som under Gustaf Wasas tidehvarf. Då skeppade vi osmuns och tackjern, och återhemtade det som stångjern, nu skeppa vi stångjernet och äterhemta det icke allenast förädladt till stål, utan äfven såsom sådant manufaktureradt. Tänk om denna näringsgren hade blifvit inhemsk äfven här, och om vi genom den hade kunpat förvärfva de summor, som ergelska manuakturlster och köpmän förtjest på vårt jern. Dit borde vårt begär och vår håg rikta sig, detta måll böra vi söka att uppnå; dessa fördelar. ädlare än tackjernsskeppningens feberryckningar, måste vi söka att tillegna oss. Möjligen hade vägen ditåt redan varit bruten, om jernkontoret hade ägt embetsmän med praktisk insigt ech erfarenhet i yrket, som hade förstått välja det för handteringen nyttiga, i stället för det pråliga, och om våra unga resande bruksegare och bergskarlar hade rest för handterincen, för nyttan, och icke för att endast säga sig hafva rest och sett. Vi återkomma längre fram till flere af de här endast i förbigående vidrörda ämnen, och hoppas att vårt bemödande, att hos mängden af bruksidkaro och bruksbetjening skärpa begreppet om nödvändigheten af sans, flärdfrihet och noggrannhet i Jerntillverkningen, samt om förmågan ett, något mera än hittills, kunna bedömma inflytandet af de råd, som under villande och lockande åsigter från skrifbordet når dem, ej må blifva fruktlöst. Författaren yttrar videre, pag. 351: Gå vi till utlänningens verkstäder i Tyskland, Frankrike, England, hvarifrån de flesta af våra tekniska förbättringar hemtats, så väl de som ligga i verktygen som i metoderne, så finna vi derstädes, nästan utan undantsg. verkstädernas föreståndare vara personer med rer eller mindre vetenskaplig underbyggnad i yrket: en bildning, som jeg skulle öfver hufvud vilja jemföra med den, som våra nyare verkoch byggmästare äga i deras branche. Vi deremot sakna vid våra jernverk dessa fördeiar nästan alldeles, och derifrån bärledde sig den bedröfliga företeelsen, att vår jerntillverkning i qvalitativt afseende bestämdt gått tillbaka på samma tid, som den stegrats i afseende på qvantiteten, och som de utländska verkens produkters värden med verkliga förvånande jättesteg gått framåt, och i många fall förbi oss. Bruksbetjeningens bildning måste således vara af vigt för päringen. Låtom oss då söka reda på orsaken, hvarföre hos oss denna bildning så allmänt saknas, och undersöka om medel ej finnas, att afbjelpa det onde, — — — — Pag. 57: De få bergskarlar, vetenskapsmän eller enskilte, som rest för att sludera andra länders bergshandtering, hafva förgäfves sträfvat att hämma alla de missbruk i våra varkstäder, som vetenskaplig ytlighet och praktisk okunnighet åstadkommit. De hafvå förgäfves frambållit omöjligheten för oss att någonsin i tillverknings pris täfla med utlänningen, hvars rudimaterier ligga omkring verkstäderne och hvars transportmedel äro så fullkomnade. Förgäfves hafva de sökt bibringa oss den öfvertygelsen, att det uleslutande är vårt jerns duglighet, dess inre egenskaper som skola och kunna upprätthålla dess oumbärlighet för de utländska näriagsidkarena, och att medlen för dess förbättring, i jamnbredd med en stigande industris utvidgade fordringar, måste utveckla sig ur, bemtas ifrån, och blifva öfverensstämmande med de så olika egenskaperne, med hvilka vårt jerp, bredvid andras, måste framträda, d. v. s. att dessa medel till förbättring raåste uppsökas inom området af vära egna, med våra malmers och kols natur mest öfverensstämmande tillgånger, och icke hemtas från utlandet, hvars metoder, i anseende till derss rudimateriers med våra så väsendtliga olikbet, måste stå i ett fiendtligt förpananav iw de modal vi måste Använda för tillgodogörandet af våra melmer, med vira svagare trädkol. Hvarföre — om icka af en oförklarlig blindhet — äflas man då ännu, att införa puddling i vår jernbandterirg, denra hopklistringsprocess, hvars lockande yttre förmåner nödvändigt måsto komma att undergräfva det gamla svenska jernets bepröfvade itre värde. Hvarföre sträfvar man stt frambringa en veckotillverkning, lik Englands, Frankrikes och Tysklands; hvarföre vill man, med våra malrer, efterapa tyska teckjernets yttre egenskaper; hvarföre vill man, på våra kiselsyrade malmer, använda samma blästertemperatur och volym, som visat sig oskadfig för andra länders koloch lersyrade malmer? Om våra unga bergskerlar, sedan de mottagit förvaltrningen af egna eller andras verk, komme i direkt erfarenhet af konsumentens klander eller loford öfver deras arbeten, så vore det ganska sannolikt, att ideras behandling af näringers tekniska detaljer, många misstag skulle undvikas, många skefva åsigter rättas. Men erdact ett ringa antal kan berömma sig af denca lycka. Mängden går sin egen väg, åtföljd af en anboren eller smittad pretention, att konsumenten skall lämpa sitt arbete eter produktens beskaffenhet; och denna egna väg. som söker rättfärdiga och un. derstödja sig med alla möjliga vetenskapliga förklaringar och satser, afligsnar dem allt mer och mer från möjligheten att göra jernet öfverensstämmande med förbrukarens beho. En annan olycka är äfven, att dessa unga män för snart blifva herrar, och befallande, utan att först riktigt hafva ger omgått den lydande graden, och under en erfaren ledande vilja lärt sig att gå långsamt, varsamt, med eftertanka och beräkning till väga, samt lärt sig inse att icke naturlagarne utveckla sig efter vår vilja och våra åsigter, utan att vi måste taga arf efter dem. ÄAfven denna naturvidriga omständighet fianer man pästan utestutande i vårt yrke, ehuru ganska få gjordt sig reda för dess orsaker, eller beräknat deras verkningar. Författaren uppgifver derefter medlen, huru i dess tanka förenämde olägenheterkunna ahjolpas, och slutar denna artikel, pag. 75, med följande mening: Ett af hufvudvilkoren för vårt jerns förbättring är bruksbetjeniogens bildning i yrket, deras förmåga att förstå handteringen, att känna de krafter, som i våra tekniska professioner framstå och verka, soap äl at till mötes.. leda dem välgörande result (Slutet följer. est STOCKHOLM den 15 Okt. Jan HK förr dansan avlar Ja at