Aftonbladet – 15 oktober 1844, sida 2

mina bemödanden ej att bli fruktlösa, då dei da-J gen framkallat fteres praktiska erfarenhet, till vägvisare och rådgifvare åt den idoze industriidkaren, som ota nog varit en olycklig kastboll förl osäkra rådgifvares välmenta ingifvelser. Hirefter förekommer beskrifning om rostningen under följande afdelnirgar: Ändamålet med jernmalmsrostningen. Om rostugnarne och redskapen, Om arbetspersonalen, malmens behandligg och eldningen. Vaktningen i rostugnen. Åtskilliga malmarters behandling i rostugnen: 4:o De oartade malmernes rostning, 2:o Godartade malmers rostning. Malmens behandling ef!er rostningen. Hr professor Sefströms rostugn. Roslning med masugnsgas, hvilka böra läsas i ett sammanhang, och derföre här endast åberopas. Aadra delen, om tackjernstillverkningen, innebåller 523 pag. under följande afdelningar: Inledning: Bruksstyrelsen och bruksbetjenter; Om jernmalmerne, deras indelning och användbarhet till ståljern. 41:0o Slaggfria malmer och 2:o Slaggförande malmer. 4:0) Saggförande malmer, med färdigbildad slagg; 2:0) Slaggförande malmer, med ämnen till slagg; 3:0) Slaggförande ma!mer, med färdigbildad men oduglig slagg; a) Malmer medförande färdigbildad slagg, men sammansatt af bergarter, som dels smälta endast vid ev vida högre temperatur, än som i våra masugnar vanligen frambringas, dels utöfva på det sig bildande tackjernet en ofördelaktig irflytelse. b) Malmer, som väl smälta i den högsta temperatur, våra hyttor vanligen med kall luft frambringa, men hvilkas slagg till sin patur måste ombytas, om bergarten skall kunna släppa sin jernart för att bilda tackjern. Hammarslagg; Rödbräckta malmer. Våra jernmalmers hufvudsakligaste beståndsdelar. Masugnsslaggerne, deras sammansättning. smältbarhet och inflytande på det sig bildande tackjernet. Silicater i allmänhet; Trisilicatslagger; Bisilicatslagger. Basiska eller enkla si icatslagger. Slagger af illa rostade malmer. Slagger vid för sträng drifning. Slagg efter för stor malmsättning mot kolen. Slagg efter dåliga, små eller sura kol. Slagger efter rödbräckta malmer. Malmbokningen. Uppsätlningen och uppsätlarena: 1:0 Om uppsättaren och hyttearbetarne i allmänhet, 2:o kolens uppsättning och 3:o malmens uppsättning. Masugnsstlället och forman. Några föreskrifter om masugnens skötsel och om kännetecknen på en blåsning passande för ståljernstillverkningen. Varm bläster. Denna afhandlng börjar med ett så lydande förord: Vid våra bruk finnes en mängd unga karlar, som valt bruksskötseln till sitt lefnadsyrke, utan annan kallelse för bergshandterirgen, utan annat begrepp om hvad som der väntar dem, utan aunan aning om de fordringar en i bildning framskridande tid äger på deras arbetsoch omdömesförmåga, när de en gånog uppnå målet för sir sträfvan (nemligen styrelsen öfver ett bruk), än den iostinktlika driften, som slumpen eller ock behofvet att tidigt söka försörja sig sjelf ingifver. Sällan, ytterst sällan inhemta dessa upga män något mera af bruksförvaltarens åligganden, än det som kontorsböckerna lemna; några få lära sig räcka, göra en eller annan smälta, inhemta ett ytligt begrepp om de yttre tilldragelserna i byttan och smedjan, samt buru den ena förrättningen i til!verkniogsprocesserna följer efter den andra. Men dervid stadnar också deras uppfostran i yrket. De förblifva främmande för de lagar, på hvilka handteringen hvilar, och efter hvilka den ständigt utvecklar sig och framskrider; behofvet för intellektuel sysselsättning gör sig hos dem aldrig gällande, de förmå aldrig att följa med sin tid med de uppfinningar, förbättringar, förändrade och stegrade fordringar den medförer: deras yrke blir en inkomstkälla för lefnadsbehofven, ibopträngd inom bruksbokens, kontorslifvets och redogörelseskyldighetens slätbyflade ramar — en källa, som småningom måste uttorka, emedan den saknar det hägn, den näring, som äfven de ringaste vetenskapliga insigter i handteringen tillskapa, det stöd, den förkofran, som hvarje på kunskaper, och således på fullt medvetande, grundad åtgärd, åt densamma skänker. Det är åt dessa unga män och nybegynnare på bruksbanan, som jag samlat och till ett någorlunda helt förenat mina många anteckningar och rön i jernhandteringen, gjorda under en lång följd af är, dels under framgåogens glädjedagar, dels under motgångarnes och olyckors tunga timmar. Dess ändamål är uteslutande, ett väcka hos dem aningen om de kunskaper, som jernhandteringen kräfver i närvarande period, och begreppet om nödvändigheten, att förvärfva sig dem. För vetenskapsmannen finnes således i detta arbete ingenting att lära, ingenting nytt att inbemta. Min föresats, att endast och uteslutande skrifva för de i yrkets vetenskapliga afdelning alldeles oinvigde, bar föranledt miz, att varna dem för de klippor, som vänta dem på vägen, att påpeka de misstag, som under loppet af de sednare 40 åren blifvit begångna, och de missbruk, som i och för sig sjelfva nyttiga uppfinningar föranledt, då hvarken embetsmännen eller brukens styresmän förstodo att dem rätt behandla. Den, som vid dessa tilffällen söker ett annat motiv för min handling, än endast varningar, den, som misstänksamt deri söker upptäcka begäret att smäda personligheten, att högmodigt vilja mästra vetenskapsmannens insigter och duglighet, den misstager sig, och må dorföre gerna och opåtaldt anfalla och klandra mig. Att våra bergsembetsmän, lIjemte sina vidsträckta theoretiska kunskaper, dock sakna tillräcklig praktisk erfarenhet, har jag sagt — och vidhåller det. Må den, som tviflar, rådfråga andra länders framsteg i jernhandteringen och jemföra dem med våra — må han intränga i och bedöma orsakerna till de sednare två årens tilldragelser inom I vår bergshandtering, och afväga vår nuvarande beligenhet, må han slutligen betrakta de ostörda framgångar, hvilka följa den enda svenska bruksägare, som onekligen med den största vetenskapliga underbyggnad i vrket bestämdt förvärvat sig den största