Aftonbladet – 15 oktober 1844, sida 1

RCf SUIS TIPPEEE: UVA FER SEE FLEDG FURV AIN LW vBTi: att göra det i detta ämne; mena såsom Riddarbusets mejoritlet vid denna riksdag besatt utst:n, ssmi dfrigs beteerden, gör att jag numera fianver mig trurga iogå på det projskterede förslaget och voterar ja förj detssroma. Hr HJÄRNE, HARALD: Vd det tilfille, då det hvilande grunodlagsförslaget rörande nationpalrepresentaticnens ombildning här förevar till afgörznde, bade! jag ämnat deltaga i diskursionen, mena sedan jag medl rågon förundran hört, att sådana yttranden ifrån majoritetens siga som Hr: Samuel Gustaf! von Troils och! Hr Ebrenhoffs bemöttes med starka bifallsrop och att flere talare af minoriteten stördes i deras tal genom förnyade rop på proses.. ansåg iag, för min del, ati diskussionen ifrån miogorit.tens sida borde uprhöra.! A? detta skäl afstod jrg ifrån allt yttrande i frågan.) Begagnandaå det första möjliga tillfölle at: deruti ytt al mig, så hoppas jag på R. o. Ad:s undsee.de och tå-l lamod, då jog gär att i R. o. Ad:s prot. edli.ga min reservåtion emot ståndets besiut i reprecestationsfrågan. Hr Hjärne uppläste derefter föjande: Den oördreagsamket, bvarmeå den menisgsfrakton jag tillhör, i frågan om pationalrepresestatiorens ombildning, behandlades af motsidans tslare på deva rum, då det från förra riksdagen hvlarda förslaget af R. o. Ad. förkastades. gjorde des för hvar och en nästan till en prigt emot sig sjelf, act motivera till bifa!l till det, med så mycken! bitterhet. klerdrade försleget. Åtminstone önskar jag, tör min del, att i prot. nedlägga andra skäl för mitt handlings.ätt, än dem, som flere bland mridjoriietens tslare gjort sig en orödig och odädel möda att här eff ptficen uttala för hela minoriteters räkning. Krappsst st ende moraliskt lyte fins att: tillägga dem, som föresgeglades såsom motiver för vårt afgifna eller afxifvanda votum. Man bär ej åtnöjt sig med att tillärga css de passiva felen af passionfullhet, karaktersivaghet, tanklös ofter gifvenbet för uppviglsres bemösanden, skramsel sör hotelser, brist på upp:ysnig och bildnng m. m.: man bar gått läzgre och påbördat oss verkliga moraliska laster, såsom svekfullhet, oärligbet, smädiighet;! man har talat om efrigten tll våldförande cf avdras rättigheter, omstörtningsbegär, bemsntlase afsigter vill konupgamaktens upphiiv.ose och republikens jiuförande ete. Då jag nu ebuåst citerar, mes ej besvarar dessa Ofördragsermma yttraudcen, tilåter jag mig likväl att yttra den tarvkenv, att dom tid bactäsvda ce är alltför aflägsen, då demokretiens ädlaste g:undsa:ser förmå gö.a sig gälenee i vår sta!sorfattnirg, och att historieskrifvaren då. vid den opartiska pan bningen af dena närvar. tidens tilldragelser, wöjligen kan komma att känna sig böj! att bedömrma R dd-rhusets konservaliva majoritet i denna ifråga, ur samma synpunkt, som denna msjor tet nu becömt reformens vänner. Skilnsgen emellan dessa oika umdömen blelve då väsendtligen cen, ott det ena hade varit ridarde en dag, då det aidia fortleide g-num kommande sekler. . Mina Hrre! Det ligger i raturon af hvarje. även den ädlaste ide, som man vil göra gälasdei ett samballes lagar, att, bokstafover, ivga posiliva garantier kunna vppställasen:ot missdruket i tillämpni gev. Borde t. ex. ett iril folk esfäga sig tryck riheten. derföre att dev kan missbrukas? Vo-e der rät och klokt a:t förbjuda den förmögne msdborgarsn inträde blaad nationens representaut:r, dierföre att man, ven i denna iamhöolisklass icke gakvar bevis få tgerpyttiga beräkningar, okuniigbet, råhet och bristarde fosterlands:kans:a? Jag bebofver ej utvec:la denna sals, ty den fattas och förstås af har och en son tänker. Begreppet om vilämpsiogens följder äro såedes fulltomligt individuella, Masnenvs åsigter ar livet och samhället få sin riktning redan i den första ungdomen, genom Gen stävdpuskt, hariråe han utgår i det praktiska lifvet, genom upp ostrao och stucier genom graden Och arten af den bildning, fom i sä skapslilfvet umgifvit hans barndom och ungdom, genom det lynne, den kaorakter, de intellektue.:a anlag, som hvar och -en fått af naturen, ja, will och med! genom srten af barnsomens Jekar och tidstördrif. Tankarne om tillänprinogea af en id be o af alla! dessa inflyteser. De kunna vara hos ol!ika persover himmetsvids å:skildg, och likväl Å ömse sisor grun-! dade på öfvertygelse. Alsen jag tror, att detta ickel alltid är follet, men blotia möjkgheten ålärger. oss en! fördragsambet Ined avdaras tänkesätt, som jag alluid bemödst mig alt iakttaga, och som jag boppas aldrig skall öfvergifva mig, i synnerhet på aetia sun. Jeg! går så långt, att jag förklarar mig bögskta sjelfva fördomen, då den så djupt :otat sig, aut den omedyeret.: övergålt till form af öfvertygelse. — Det uppseende majoritetens språk under den vigtiga ö ve:läggningen väckt ulom Riddarhuset, har föravledt mig aut förut! kicka dessa allmäsna åsigter, för att bevisa, huru: nödvändigt det är att, som oifentlig man, iokuaga )! lugn och tolerance i siaa yltranden. Då jag i de flestd fall är fö ekommen af de tatsre, ls om yttrade sig för d:t hvilande försleg ts antagende, I kall-jag ejnu omsäga hvad sandra sagt före mig. Jagi Ittrycker kortast mina skäl för det votum jag agifvit.!: lå jag säger, alt jag instämmer i det yttrande, Mrij Emil von Tsoil under diskussionen afgaf. Det bittra) adel, bans framstälning af vissa perioder af Svenskalt ristokratiens historia röat från den andra sidan, uppS nanar mig likväl avt pu, då jag instämmer i bufvud.F endensen af denna framställning, förklara, det jag! ippfaltade dess ändsmål. vara, ett genom bistoriska!X acta bevisa buru.mycket man kan bedraga sig, då Vv r nan, hvilket under diskussionea blivit yttradt, anser et a:istokratiska. tlementet i staten, som bittills utjorts i Sverige af edeln, såsom et naturligt och sä-n ert pslöd. för ikronens. Jag har läst denna del atlt svenska historien på samma sit som Hr Emil yon! roil; men detta bindrar ingn annan itt läsa deals a ett annat sätt, utansatt derföre förlora min akt-!U irg. Jag anhållerini!att, såsom ett tilägg, få il orihet betrakta priacipen ef s. k. allmäsna val ur! D synpuskt, som ingen föregående talsre vidrört. Det v gtigaste inkast, ,mangjort mot införande a Umänna val, och begagnat som skäl för bibebi o af ståndseller klessvel, är utan tvifvel det, att), en historiska kontinuiteton derigenom skulle helt och! a åliet brytes. I stället för att rofortmera och efter ti e ens anda utbilda och förbättra represectationan : kulle man otustörta det bestående och bygga på ir 053 Ny och oprövad gruad. u Vi hafva redan många exempel på att man kanla så historien pi flera olika sätt, och deraf draga all-in eles motsatta sutsatser. Jag vill här lemna ärnulv