Aftonbladet – 12 oktober 1844, sida 2

ee Fan nn po ligt legenlige. Den person t. ex. som under miss vextår till höga priser lemnar sin spanmål til de fattige arbetaren, bvilken nästan är tvungen att b: tala honom allt hvad han begär, för att dervid lifnär sig sjelf och sia fattiga familj, handlar fullkomlige lagenligt, men icke ädelt. Den person deremot, son till samma fattige arbetste utåsat en viss summ penningar emot en enda procent högre, än den lag lige, och gålunda bereder honom tilälie att skaff sig sina lefnadsbehofver, han är berafallen uvder la gens etraffande hand. Den handlande, som på kredi utlemnar sina varor till vida högre pris, än det hvar till han skulle bafsa kontant försålt samma varor den qvarnverksegare, som förmaler sin grannes sä emot en qvarntull, vida öfverstigande den som erläg ges till andra qvarnverksegare; de menigheter, son från sockenmagasiner utmisutera den fattiges nödföd vå vida drygare vilkor än som är tillåtet vid per ningetransaktioner; alla dessa hand!a fullkomligt lag enligt; men den deremot som utlemnar en de! a sina kepitaler till åen rödställda, ingen tfäkerhet er bjudande näringsidkaren, emot en något e pro cent än den lagliga, han anses för brottslig, äfven or ban just genom denna i rätan tid t!emnede hjelj hade räddat närivgsidkaren if:ån förderfvet. Fler dylika exempel kunoa företer, hvilka visa orimligbe ten af det lagst:dgande, som bestämmer ctt visst maxi mum för rävteheräknipg, så mycket mer sem dett: lagbud omöjligen kan eller bör förhindra rästans fel lande, vid da tillfällen då ymnig tillgång på pernin ger finnes. Man anser i almächet penningen endas såsom ett bytesmedel, såsom en mätaro alvarors vär den; men jag kan omöjligen begripa hvaföre mar icke betraktar den såsom en annan handelsvara, del vill säga att den skall värderas högre då brist derpå förefinnes, men deremot fella i värde cå tillgången ökas. Om denna premiss är riguig, så sr det givet alt den omöjligen kan handla orätt, som låter penvingen gälla hvad dea kan, som derföre gör sig betalt med hvad den verkligen är värd och rättar detta värde efter konjunkturen. För mig synes klart att den som har en fullgod säkerhet att erbjuda bör erhålla penningar på billigare vilkor än den som icke kan prestera en sådan säkerhet och jag kan på sådan grund ing2lunda finna brottsligt att kapi.alisten af den sednare gör sig bättre betalt än af den förre. Man har i dag påstått att räntans frigifvende skulle föranleda procenteri. För min del vågar jeg hysa cn alldeles motsatt öfvertygese. Alit ockrande skerismyg, frigif räntan och hemlighetsslöjan skall höjas öfver alla dessa skamliga transaktisner. Om också icke allt procenteri derigenom skulle försvinna, så är del åtminstone större anledning att förmada att det vir: sta af allt procenteri, dessa förskriningar på större summor än man bekommit, skall försvinna, då den som försträckt pennisgarne icke längre behöfver göra någon hemlighet af den ränta ban förbehåliit sig. Om således den gjorda motionen I mMoranssv ufscondo-tr; som jag tror, af största vigt för fåderneslandet, så är den det dock icke mindre i statsekonomiskt. Det har redan blifvit tillräckligen utredt hvilka nyttiga följder den i detta hänseende stulle medföra. Föreställom oss ett år sådant som detta, då utan tvivel nä ringarnes röresekapital nedgått till ett belonp vida understigande det, som fordras för deras drifvande. Frigör gå räntan och följden blir att den kanske inom kort tid skall på ett eller annat ställe uppbringas till 8 å 9 procent. Nå väl! hvad blefve följien deraf? Jo! till en början att de skrinlagda kapitalerne kommo fram i dagen och för det acdra, ant uttändska kapitaler skola inom kort till landet inströmma, dels emedan de ut!ändske kapitalisterne sjelfve utan tvifvel skola finna sin uträkning vid att på ett så vinstgifvande sätt göra sina kapitaler fruktbare, och dels derföre att en stor del af våra expostörer skule finna det mera vinstgifvande att indraga sina kapitaler i form af silfver än i varor, så mycket mer som de kunde vara fö.viszade att det inörsarifoe siifret rkulle inom kort tid på ett ganska fördelaktigt sätt göras fruktbärande, då deremot v:ruafsättoingen under svåra penningekonjunkturer alltid är oxis3 och ofta förenad med förluster. Hvilka varor vore det ock egentligen hvilkas import härigenom skulle minskas? Jo! det vore lyxartik arne, hvilka nu likt en kräta suga landets märg, egentligen derföre ett de icke hafva något annat värde, än det inbillade. För min del tillstyrker jsg utskottet, ett taga mo tionen i noggrannt öfverväzandas, och är öfvertygad att om densamme bifalles, notabene med deinskiäskningar som af motionären sjelf i dag blivit föreslagoe, så skall denna förändring, j mte en väl ordnad lag för den inrikes vexelrörelsen, vara det säkraste medlet att för framtiden upprätthålla vår svigtande realisatioa. . o 0 0 Jag anhåller att dessa anmärkningar mitte få ätfölja motionen till vederbörligt utskott. . Grefve PO3SE, ERIK: Jag har egentligen begärt ordet, för att upplysa ett misstag om milt yltrande, som Hr Hjerta gjort, då han sagt, att jag skulle hafva ansett att de skudsattes antal vida ör verstiger deras, som icke äro skuldsatta. I mina anmärkningar yttesde jag tydligt, att de skuidsattes antal vida ö!verstiger kapitalisternas. Sedan He Bjorta medgifvit, att det torde blifva betänkligt för någon tid att frigifva räntan, tordeicke mycket vidare beböva sägas, för att afstyrka bifall ull hans motion i närvarande tid, då penningekriser är så stor, och intill dess att andra utvägar kunna finnas, som kunde möta oägenhiter, fom för närvarande uti frigifvande af räntan kunde åstadkommas. Hr Hjerta bar sedermera gjort den förändring i sin motion, att rästan icke skullo frigi vas för intecknade kapitaler, eller sådana kapitaler, som äro utiå nade på ett är. När maa besionar, att båda dess2 sleg3 kapitaler vevligen uppsägas på halft år, så förutsättor jag, att om räntan frigi är det blott för ett hallt år, som denna inskrä hjelper. Soder. mera äro alla intecknads lån uppsagda, för att der: 1å en högre ränta, kanska möjligen till och med at iotecknade lån då icke mera komms att existera. Grafve FRÖLICH, DAVID: Då ru denga diskus sion synes blifva allmän, och motiosären fött ct krat. tigt handtag af en ledamot på denna sida, anhäller äfven jag att få yttra några ord, ehuru jag blifvit hufvudsakligen förekommen af de anmärkningar, ve Posse sednast emot motionen gj Han har ligen anfört ett svårt iokast emot det så k: amendement, Hr Bjerta i detta plenum gjort vid motion, nemliigen avt inteckningar icke skulle ia! gripas under frizifvandet af räntan, och han har ä ven visat, att detta amendement är halt och håll