Aftonbladet – 11 oktober 1844, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Sist). Sindagsafton blef en sjömar, C. I Carlsson, i Stadsgården af åkardrängarne Bergströr och Carlbom öfverfal!en och omkullskuffad, hvarvi han, utom mindre skråmor och sönderrifna kläder, er böl! ett stort bålihufvudet. Uti sanslöst tillstånd affö: des han till S:adshushäktets sjukrum. I poliskammare! berättades uppträdet sålunda, att då Carlsson velat g in på en krog hade den ene åkardränvgen fattat ho nom i armen och skuffat ut honom, hvarvid han ta git törn mot den andre drängen, som då i sin ord ning knuffat till Carlsson, så att han fallit omkull Hars ena rockskört hade under handgemänget blifvi aslitet, och då ett af vittnena upptog detsamma oc lemnade det åt Carlsson, hade denne, som vid tillrä! let varit så öfverlastad af starka drycker, att han ick visste hvad med honom sig tilldragit, , slagit vistne öfver bnosen med rockskörtet. — Akardrängarn blefvo dömda att plikta 17 rdr 46 sk. bko hvardera samt att ersätta de i målet afhörda vittnen. — I Onsdags kommo en åkareålderman och e åkare i krakel med hvarandra. Med svullnadt ansigte derå spår syntes efter blodvite, inställde sig den förr i poliskammaren. Vederparten förmälde, att sedan ål dermannen en lång stund retat honom med förarg liga utlåtelser, hade han, som förgäfves sökt undvik sin förföljare, slutligen kouffat honom irån sig för at blifva kbonom qvitt; hvarvid åldermannen, hvilken va rit drucken, fallit omkull och genom fallet erhållit si vackra fysionomi. Vittnen berättade händelsen unge fär på samma sätt, och togo derjemte på sin ed, ick att åldermannen vid tillfatlet varit drucken, men at af hacs åtbörder och sinnesförfattning synbarlige: märkts det han ej varit riktigt nykter. Den ene par ten: dömdes således att böta för slag, deraf åkomm: föjt, samt för gatufredsbrott, 44 Rdr, och den andr för fylleri 3 Rdr 46 sk., allt banko. — För ett par veckor sedan: berättade vi at en flicka, Christina Nyström, bittida en morgon in kommit till en man, och kastat ett lefvande gosse bara i säogen till honom; men att Nyström af poliser blifvit förständigad att äterhemta sitt barp. Seder. mera har Nyström Jätit till poliskammaren kalla mannen i fråga, hvars namn är W., med påstående att han, som skulle vara fader till barnet, måtte förpligtas att emottaga och vårda detsamma. W. säger sig vara okuon!g om hvad N. egentligen vill honom och ittrycker sin förundran öfver hennes ätgärder i denna sak, som ej rör honom; förklarar att han ogillar ennes handlingssätt och bestrider hennes påståenden. För öfiigt klandrar han Christina N:s känslolöshet och attsinpe, ådegalagda genom hennes handling, att kata det späda, qvidande barnet till honom, hvilken jåsom ungkarl omöjligen kunnat sköta ett barn. — Öfverståthåtlare-embetet bar hånvist Nyström att vid rederbörlig domstol emot W. väcka talan, efter beto;enhet.