blandning i vafriheten. Något sednare blef det lik. väl inber:ttaat, att de å valstället började tvistigheter antogo ea betärklig natur och jag lät! derföre genom offentlig uppmaning uppfordra borgarne till stillhet och ordring, så mycket beldre som de, efter en så mianesvärd politis: reform under ett helt år visat ett lugnt, af hela verldon såsom lofvärdt batraktadt uppförande. På e. m. samma dag erfor jeg, att efter mivisteress afskedande och genom flera individers ibland pöbeln otyglade häfuighet, ofoget nått sia höjd, att flera borgare blifvit sårade, att ett handgemäng förefallit med gersdarmerna, som sökt att förhindra folkets påträrgande och att hela staden fiendtligt hotades a! detta oväsende, hvarlföre jag skyndade att begifrva mig midt i tumultet, under bopp att kusna genom föreställningar lugsa de uppbragta sinnend. Kaappastankommen till stället blaf jag redan emottagen med bifallsbetygelser och bifallsrop. och sedan jag kommitin ibland de täteaste hoparna, gaf jag folket de till Jugnets återställande bäst egnada råd, och på samma gång utdelzda j:g även, i hopp att kunna beveka den fiendtliga sioness:ärnningen, en befallning, att militärmusiken skulle rycka fram till torget för att spela. Några minuter derefter blef H. M. Koruvogers ankomst tillkänssgifven för mig och jag ansåg min pligt vara, stt lemnsa rum ät nvatiopens i egen parson ankommarde överhuvud, hvarföre jag begal mig in ui nästa bu:. Här var det, som kommendanten i staden rapporterade till mig, att han af egen myndighet, emedan han iczie förut kunnat träffa mig, meddelat befallniog att förstärka gendarmeriet med ett kompani soldater. Jag anmärkte genast, att han icke häri handlat rätt, befallde genast att man ekulle söka meddsla kostreordres åt kompaniet och förnyade den redan meddelade befaliningen, att ingen soldat skulle lemna kasernev. Denpa befallning meddelades infanteribeTfälhafvaren, öfverste Skarveliis genom hans egen adjutant, som infuanit sig bos mig, för att begära förbållniogsordres och den verkställdes äfven punktligen. Under tiden hade H. M. Konungen ankommit till ställst, åtföljd af sia flygeladjutant, öfverste Gardikates Grivas, red iganom folkhopen, utdelade några fader liga förmaniogar och afligsnadw sig sedan. Men några berusade, knappast 20 till antalet, förmodligen eggade dertill af mina persooliga fiender elieriafannan anledning dertill retade, församlade sig vid det hus, der jag befann mig, larmande och skrålande, allt.som :uset upphetsade dem. Husets innevånare och de ibland bor gerne, som ditö!jt mig, uppmanade mig väl, att jag borda låta skjuta på dessa mot huset stormande hepar, men, för att skona helleniskt blod, hindrade jag dem deritåa och leende åt de, i ögonblickets hetts och passion mig ämnade siymford, sade jeg blott: dessa menniskor voro, såsom det synes, icke med om den minuesvärda dagen d. 45 September!, Af denna omständliga utredning lärer ni finna, 1) att garnisonen alldeles ej blandade sig i valen, utan tvertom iakttog fullkomlig neutralitet, hvilket således gjorde ochlsgogerna än nu mera djerfva; 2) att jag icke endast, icke meddelat befallaing till trupperna att utrycka, utan inställt den befallning denne hos kommendanten utgaf; och 3) att jag sjell icke anser min person förrärmad af folket, emedan jag i uttrycket olk, icke innefattar några vilseförda, som, uppeggade af mina afundsmän, sökt störa den ordning, genom hvilken hbufvudstadens ädelsinvade befolkning utmärkt sig, alltifrån den minnesvärda 45 September förlidet år, och måhända åsyftat att omstörta hela vår statsform. Då jag meddelar denna redogörelse för sänna förhållandet, icke för att rättfärdiga mitt eget handlisgssätt, utar blott för att gifva allmänheten kännedom derom, hoppasjag, att allmänna rösten skall oförstäldt erkänna skilnaden mellan officiela sanningen och lögnaktiga rykten, samt derefter fälla sitt utslag. Denna förklaring och Kalergis den 49 Augusti till krigsministern afgina afskedsansökan, äfvensom dess till Athens borgerskap den 20 afgifna proklamation, äro de väsendtligaste handlingar, som kunna sprida Jjus öfver denna befälhafvares sednaste handlingssätt. — Och man synes deraf kunna sluta, att hans politiska roll endast är afbruten, men icke ändad. Den proklamation. som nyss ofvanföre nämn: des, och i hvilken Kalergis tog afsked af Atheas innevånare, förtjenvar äfven meddelas, såsom ett vackert vittnesbörd om denne mans fosterlandskärlek och upphöjla tänkesätt. Den lyder som fölar: Älskade medborgare! Förhållanden hafva nödgat mig att begära entledigande från min hittillsvarande befattning, med hvilken jag icke längre kunde fortfara. Då jog nu skijes irån eder, ä!skade inneväånare i Athea! känner jag på samma gång den tacksomhet, jag är eder skyldig. Det var icke partiandan, som för ett år sedan förband 0ss med hvarardra; det var den gemensamma kärleken till fäderneslandet och den gemensarama önskan, att se lagarna der herrska, och thronen på den konstitutionella monarkiens fasta grundval omgifvencaf folkets kärlek. Den aligode guden har välsignet denna nhationala förbindelse, och den 3 September intager ett af de mest lysande bladen i Greklands historia. Den lugnets och ordningens ovärderliga anda, som j visat under den politiska hvälfningen; eder broderliga endrägt med besättniogen i Athen; eder villighet att bistå den sednare, under nationens sträfvavde efter upprättbållandet af detta lugn, hvilket vi hafva att tacka för nationalörsamlingens sammankallande och det lyckliga slutet af dess arbeten, gifva eder obestridliga anspråk på fäderneslandets erkänsla. Öfvertygad om edra fosterländska tänkesätt, och förtröstande på edert orubbliga förtroende för Atheos högsinnade garnison, öfvertog jag -de med militärbe