Aftonbladet – 10 oktober 1844, sida 1

OR XXX ORO ÖR E— XE — EE EEE — NE IRI föjd af densamma; men han åberopade deremot erfarenheten, om icke hvarje återgång till höga skyddsafgifter varit påkallad af skåttkammarens bankrutttillstånd, handels och Päriogars förfall, samt-allmän förlägerhet inom landet? om icke de af skyddssystemets vänner vid sådan återgång förespådde lyckliga följder snart hade inträffat, liksom äfven pu i följd af 1842 års tariff. Lägre pris på de skyddade varorna hade al!tid uppstått genom skyddet, och priserna å exportartiklarne voro, tvärt emot frihandlarnes theori, bibehållna, om ej stigna. Till stöd för dessa åsigter, erinrade han om 4828 års tariff, som anhängarne af det fria bandelssystemet hade i förväg utmålat såsom förderflig för handeln, statsinkomsten och de södra staterne, och hvilken sedermera en af dess motståndare, Hr Calhoun, ankagade såsom upphofvet till de förfärliga hvälfoingarne åren 4837, 1838 och 4839, på den grund, att den hade inbrsgt en så öfverflödig inkomst, att, sedan man hade betalt unionens hela skuld, man vödgades befria sig från öfverskottet genom en utdelning till de serskilda staterne, hvilken ätgärd, genom det retnirgsmedel den gaf åt bankrörelsen, verkade till öfverdåd i spekulationer och skuldsättning, till hastiga omvexlisgar i penniagevärde och pris, samt snart till allmänt elände. Här hade man således medgilvande! af en god autoritet från södern, att 1828 års tariff, långt ifrån alt förstöra handel och statsiakomst, hade ökat dem för mycket. Samma orsak hade frambragt samma verkan i alla tariffer sedan år 4789. Hr Mac Duffiss motvilja för skyddssysteme! härrörde ifrån en blind anbänglighet till Adam Smills elementara satser, af hvilka många måst vika för en fullstäovdigare erfarenhet. I hänseende till Hr Mac Duffies framställning, om orimligheten att tro sig kunna genom en kongressakt fördrifva fattigdomen från Förenta Staterne, lemoade Hr Evans den tillrättavisning, att han bade yttrat, det lagstiftningen kunde bereda arbetsförtjenst för de sysslolösa, och befrämja nyttig industri genom skälig betalning och oafbruten sysselsättning, till förökving på en gång af arbetarnes belåtenhet och sambällets förkofran. Om, såsom Hr Mic Daffis påstod, dettaicke kunde tillvägabriogas, utan att flytta penningar ifråa den enas ficka i den andras, så uppfyllde docx denna öfverflyttning, då den skedde ifrån utländnisgars fickor till amerikanska arbetares, det äsdamäål, som skydässystemets vänner åsyftade, nemligen lövande sysselsättning för amerikanskt arbete och tillvext i amerikansk välmåga, företrädesvis tör utländskt arbete och utländsk välmåga. Haas: åberopade Eaglands nuvarande höga ståadpuskt såsom ett lysande exempel på saoningen häraf. Hvad ordet pris beträffade, 3å ansåg Hr Evans det innebära mycket missörstånd, emedan det vanligen fastades, icke vid bytesvärdet, utan vid penningar. Mes äfven i sistnämnde afseende skulle skyddssystemet s utligeo medröra allmän båtnad för samiället; ty ichem ska fabrikanternve, säkte om marknaden, skuile öka sina tillverkningar och erbjuda dem till lägsta möjliga pris. För öfrigt vore intet pris i pennivgar, om aldrig så lågt, billigt för den, som ej hade utväg atv köpa; hvaremot alla pris wore: billiga för den, som ständigt förvärfvade bytesmedel, hvilka, med lika eller mindre arbete, satte honom i stånd att förskaffa sig produkterna a! andras arbete. Det vore ej heller ofelbart, att tullafgifter drabbade endast förbrukaren; ty er:arerheten bade. ådagalagt, att de ofta fördelades emellan fabrikantev, köpmanven och förbrukaren. Utbytet af vära råämnen emot utländska fabriksvaror vore icke ett jemut och rättvist byte af arbete emot arbete, emedan i sjelva verket hela summan at det :andets arbete, som exporterade råämaen, byttes emut en del af det landets arbete, som frambragte fabriksvaror, då skillnaden blefve en ren förlust för det förra landet. Hr Evans uppläste flera stycken ur professor Tuckerss sista stavistiska arbete, till betis derom, att. då man toge alla produkter i betraktande, arbete och kapital erhölie lika lön i alla dsiar af unionen. Har slöt med en undersökning af Hr Mc Duffi:s antagna fall, att unionen skulle upplösas i tre serskilda konfederationer, och ådagalade fullständigt, att ingen korfederation kunde äga bestånd på evsidiga intressen och ett unionens största förmåseroch välgersingar härrörde ifrån olikheten i klimat, intresse och produktion, hvarigesom mångfalldige vägar och stvgar öppnades för alla:inda:triens bemödanden. Debatten fortsattes ytterligare i flera dagar med tal för och emot, som hvart för sig räckte i flsra timmar. Såluoda talade hr Woodbury den 7 och 8 Februari i tillsammans ö timmar; hr Hunlinglon den 42 Feb:. i 2 timmar; hr Phelps den 46 och 49 i samma månad i tillsammans ö timmar; hr Balls ded 21 derpå följande; hr Benton den 25 och 26 Mars i tillssmmans 5 timmar; hr Simmons den 27 och 28 i nara 4 timmar, o. s. v. Man mäste medgifva ast sensten hade godt tålamod; men som alla dessa tal egeatligen innehöllo blott :upprepaoden och utvecklingar af bvad herrar Mac Duffie och Evans förut å hvardera sidan anfört, så anse vi övafödigt, att at samma tal göra! utdrag, med undantag likväl af hr Bentons, såsom antydande en viss medelväg mellan do stridande meningarne. Hr Benton ville dela de 50 åren af amerikanska uniovens tillvaro uti tvenne tidrymder hvardera om 25 år, under den första af hvilka tullagarne hade statsinkomst till hufvudföremål, skydd för inhemska näringar till bisak; hvaremot de, under den avdra, —————AL ——immnm——— es s— 0 oc