Aftonbladet – 9 oktober 1844, sida 2

RETAS TIS och hvilken Francoise Lallemand påstår vara den stora koffert, hon haft med sig till systrarna. Systern Fulvie. Jag har icke sett denna kapp.äck hos oss; Francoise hade väl en kappsäck, men den var mindre, och äfven en koffert. Madeleine Schmidt, hustru till Ott, boende i Mulbausen. Det är tre år sedan Francoise Lallemand var i pension bos systrarna. Hon gaf mig en dag tyg, för att göra en klädning af, men hon lemnade Mulhausen innan klädningen blef färdig. Då bon någon tid derefter återkom, bad hon mig att få låta flytta till mig en koffert, som hor lemnat qvar hos systrarne, och låg hos mig öfver patten. Följande dagen kom B:etry och sökte henne. Kofferten blef af mig och den anklagade buren till jernvägen. Det varen koffert sor liknade denna, af samma form och färg. Francoise Wilman, Enogels hustru. Fraogoise Lallemand har under en månads tid varit i pen sion hos mig; hon var borta fjorton dagar, oct vid hennes återkomst gick hon till systrarna fö att bemta en koffert, den hon lemnat der, oct hvilken hon bar hem på hufvudet. Kofferter liknade denna (pekande på den, hvari liket legat. Vittnet igeokände icke den skinnbeklädda kof ferten, som Frargoise påstår sg hafva medhal till systrarna. Jacques Spechner, 43 år gammal, fabriksarbe tare, bosatt i Piastadt. Den 46 Juni 1843 bega jag mig, åtföljd af tvenne kamrater, till iabrikel i Dornach, der jag arbetar. Då vi ankommit til stållet, der vägen skurit ut, så att der är el grop, blefvo vi varse en säck, den vi för ett ö lgonbliek trodde innebålla något lipne, men til l vår förvåning funno vi denna säck ionebålia et par menniskoben, afskurna vid knäet. Vi skyn Idade att derom göra anmälan bos mären. Då v låtervände om aftonen från fabriken, sågo vi ick fsäcken. Vittnet igenkände näsduken, sor före visades, men hade jeke observerat initialbokstäf lverna, hvarmed den var märkt.