Aftonbladet – 9 oktober 1844, sida 1

HANDELSFRIHET OCH SKYDDSTULL. (Utdrag af en debatt t Förenta Stuternas Senat.) (Förts. från å-dagsbl.) Herr Evans besvarade frågånk hvarföre fabrikanterne fordrade skydd, då höga afgiter ansåros icka öka varors prig, utan tvertem minska det? De gjorde det, sad hat, för att försäkra sig om marknaden, för att kunna-säja företrädesvis för den vtlindske fabrikanten. Om, t. ex., landets förbrukning erfordrada 1460 baler af.en vara, som våra fabritonter kunde sälja till 5 cents älnen, de cnselske afverså och om beere sände sina 100 halkar till markaaden, så blefve tilgången dubbelt sörre än behofvet, priset måste falla och handeln blifva, frlustgitvande för BEP. Hvem kunde lävgre bara en sålsn förlust? Et land der kapitaler öäfverflödade eller: der de vore jemnförejsövis ringa? Ett land der ränian vore 2 procent, eter der den beräknades till ininst 6 å 7? Bilefve icke naturliga föjdea, att våra fabriiavter ej kunde uthärda täflan, utan måsta upphöra, och at seder. mera do utländsko gjorce sig skadeslöse genom förhöjda pris? . Och hvad skulle de sysstolöse amerikanske fabrikanterne företaga sig? Huru skulle de använda de lediga kapitalerna, om de ock cunde räddas från förstöring, och framför allt, huru skule det lediga arbetet anbringas? Vore det en ördel, att det årefs tillförökande at jurdbrukets alster, redan frambragt i sådan: öfvermäcgd, alt prisorna äro mycket nedtryckta ? Hr Mac Duffie hada antagit, stt varor för 40 millioner mera skulle införas, om skyddstul!en bort!oges; men Hr Evans frågade, hvem sor skulle förbruka denna ti!lökta import? Icke lasdtmananen, brars inkomst minskades gesom för!orad. a sittning till inhemska fatrikaster. Han trodde, att Hei Mac Dufia uppskattade alldels för lågt ördelarne af inhemska varors afsättniog och utbyte, och han tillade, att skyddssystemet: verkade till förmån, icke för några få, utan för massan. Det satte arbete i rörelse inom alla samhällets utgreningar: det give hvad som erfordrades för att göra ett folk mäktigt och rist och lyckligt — jemn och nyttig syssebättning för. märgden. Hr Evans förnekade, au inhemska fahrikanterne gjort eller göra stor visst. Bomulisfabrikerna hafva länge ej gpifvit mer än 6 procent å de i dem nedlagdå kapitaler; äfven nu, icke ö ver 49 precent. Han var öfvertygad att i.de fall; då stora.visster uppgåfvos, de härrörde deraf, att fabriksbyggnsader och machiner, tillhörige konkursmassor, biliivit köpte för enfjerdedel af hvad de urspruvglger kostat, och att de nya ägarne kunde beräkna: utdslniog endast å det minskadockapitslet. RR ra pj . Påståendet att 4842 års tarilf vare skadlig och orättvis för:de södsa staterna, ansåg Hr E-ans kunna förklaras blott på 2:ne sätt, antirgan att den höjde prisen på hvad de köpte, eller miaskade prisen på hvad de sålde. Det första hade han redan vederlagt, och priskuranterne ifrån Naw-Orleavs vederlade det andra, enär da visade att bomull, ifrån Jazuari 1843 till Januari 1844, stigit, de simre sorterca 75 å 80 procent, mede!sorterna 40 å 30 och de bästs 20 å 30 procent. -Tobak hade även stigit, ehuru ej så mycket. Det vore fåfängt för södern ätt säza, att den blott önskade. bli lemnad åt sig sjalf och sköta sitt eget interesse... Sidant horde ej medgifrvas. De södra staterne måste iakusga do vilkor, soni äro fästade vid deras ioträde i unionen, och icka söka fördelar till de andra staternes förfång. Deras missbelåtenbet hade sitt upphof hemma, uti förra årens öfverdrifaa pris, som den hedervärda senatorn från Södra Carolina ville åter framtvinga, men kvilka ledde till öfverproduktion, vilda spekulationer i landtegeadomar och slafvar, samt mycket annat öfverdåd. De garala och utmattade staterse kunda icke uthirda täflan med dö yngre och mera frukttärande. Detta vore egentliga orsaken till söderns jemmer. Senaten tillät He Mac Dufieo att svara Hr Evans, och den 29 Januari blef dertill bestämd. Hr Mac Duffiss tal upptog 2 timmar. Han beklagade, att He Evars hade underlåtit ätt i sitt anförande tillämpa den induktiva bevisningåimthod, som REON RN rat