Aftonbladet – 8 oktober 1844, sida 3

draga sig ur en obehaglighet, hvari obetänksamma åtgöranden till de tilltalades förmån hade fört honom. Bietry hade låtit tillställa honom en nyckel; med tillsävelse att ur en kommod i bans rum hemta 200 francs i guld och 100 francs i silfver, som tillbörde B etry. Fisson tog penningeraa och ville lemna dem åt Bletry, som, svar rade honom: nej, göm dem; i fall min arrestering kommer att fortfara, kan ni ge mig deraf då och då, men likasöm ifrån er sjelf. Vid samma tid hade Francoise Lallemand bedt Fisson gå och hemta åt henne desamma 200 francs i guld. Jag har några vackra napoleondorer, sadehon, som Bletry ej vet om; och som äro mina sparpenningar; säg honom ingenting derom. Fissons förlägenbet var stör, och han visste icke hvilken utväg ban borde taga. Jag tillrådde honöm att upptäcka alltsammans för kuvgligd prokuratorn; ty, sade jag, i fåll det inteär helt med saken, skall ni kompromettera er, men om saken är god, så kan ni ej skada er vän genom att omtala sanningen. Eter någon vägran tillstöd han att Bletry äfven hade appdragit honom att borttaga tre nycklar från nyckelknippan, och att sätta två andra i stället, som han tillställt honom. FissonJolvade att sanningsenligt uppge allti ett -sednare vittnesmål, men han gjorde det ej; sek blef snart arresterad och anklagad för delaktighet Förhöret med honom skingrade svaft misstankarna; man fattat om honom, och han blef: inom kort frigifven. Eiter denna tidshar shån icke mer arbetat i mitt tryckeri. -Han-lemnade Mulhausen någon tid derefter, och jag vet icke hvart han tagit vägen. Josef Lacour, hyresgäst hos: Betry, berättar, att några dagar efter Pingsty då .ban såg att den anklagade Fritz hade: ett-bedröfvadt utseende, sade han till honom: det tycks, som ni inte vore vid sodt humör? :hvarpå Frilz svarade: jag ångrar bara en enda: sak; men mera sade ban icke. Förhöret för dagen slutades klockan ö. (Forts: följer.) Or or,