Aftonbladet – 7 oktober 1844, sida 2

Se här den ifrågavarande in!edningen utan förindring: vi hafve endast med kursiv stil utmärkt vissa ställen: Ett visst skoj, heter det, har på sednare tider allt mera vunnit insteg bland köpmannakorpsen; man är icke längre rivaler i redbarhet, utan snarare i motlsatsen. Våra landsmäns redbarbet har blifvit en stående fras hos våra så äldre som yngre författare; men står icke denna redbarhet på bättre fötter an norstädes än hvad fallet dermed är i hufvudstaden, så är fara värdt att deraf ej finnes särdeles mycket i behåll. Inorå vår börs finnas många och vackra representanter deraf; men dessa höra likväl tillundanlagen, då deremot vingleriet och lättsinnet träffas i stora flockar. Den större delen af folket eger om köpmannen vanligen den föreställningen, att han är en vigtig typ af redbarheten, att han är en hederlig karl icke blott i verldens ögon, utan äfven inför sitt eget samvete. Att vårt köpmansstånd äfven var så beskaffadt för ej lång tid tilibaka, veta vi alla. S2dan har mycket förändrat sig. I främsta rummet hafva lyxen och vä!lefaaden och derefter i sin mån en oförsvarlig kreditlagstiftning uppslukat soliditeten, och tvingat litet hvar att tillgripa viogleriet. En kräslig och rå vällefnad, som icke tyckes känna några gränser för sitt frosseri; en lyx, som vill öfverglänsa serafimerbandet ; ett prål, fullt af klump, och. derföre äfven tärande på förmögenheten, har efter hand nästan helt och hållet undergräft det fordna välståndet. Hufvudstad:ns köpmän hafva på sednare tider blivit lika dåliga familjfäder och husbönder som mindre redbara af färskar!ar; den fordna enkelheten har lemnat rum för ett prål! utan like; patriarkalismen för ett Det går-an-system,, hvaraf exemplet ej kan annat än störande inverka på den underordnade kasscos moralitet. Allt detta kostar, och då en svår kovjunktur ej låter köpmannen just skära guldet med täljknifvarne, måste vigilansen tillgripas. Man ialedes på ganska nedslående betraktelser vid tanken på under sednere åren inträffade större cessioner, hvaraf största delen mindre varit en följd af förluster cch olyckor, utan mera af vällefnad och slöseri. På andra platser kan den räntetagande kapitalisten sprida lyx och pomp omkring sig; mer den räntegifvande köpmannen håller sig deremot mera fördold, tills han åtminstone kan undvara den föregående. Hos oss åter är förhållandet rakt motsatt. Här lefver kapitalisten indraget som en puttelkrämare; men den låstagande köpmannen för deremot en stat, som mången af Tysklands småfurstar skulle afundas honom. Hvarthän dylikt skall leda, bör litet hvar kunna inss, och under sednare 10 åren inträffade cossioner visa det tillfulo.n Doat kunde visserligen i sig sjelf synas likgiltigt, hurudana omdömen yttras i en sådan tidoing som Biet, hvilken alltid rusar fram utan arskillnings men man bör icke helt och håiet förbise, att en sådan der mörk målning lätt kan inflyta i en korrespondensertikel till någon utländsk tidning och framställa den svenska hu!vudstadens hardelskorps såsom en skamfläck inför hela Europa. Derö:e kan det vara skäl att säga ett ord om denna icke blott till högsta öfverdri:t kolorerade utan äfven i många fall grundfalska baskrining. Hade Biredsktionen inskränkt sig till att klaga öfver bristande allmän anda ibland ifrågavarande korps, så skulle vi visserligon gerna instämt deruti; tyifråga om, att genom samverkan åstadkomma några offentliga förbättringar eller afligsna hinder för industri och handel, måste man medgifva, att det icke står på serdeles goda fötter Ett huvudfel i detta afseende är, att börsen närs nog kan anses delad i tvänne afdelningar, af hvilka den ena anser sig såsom ett slags. aristokrati ibland de örtiga, och i stället att med sitt anseende taga ledningen i allmänna omsorger för handelns förbättring och utvidgande, håller sig, så at! säga på en nästan sagdt förnäm distans ifrån de öfriga. Lika litet må det bestridas, att en oct annan köpmans obestånd kan härleda sig ifrån få fängan, att uti ett ö:verdrifvet lefnadssätt söka oct sutenera en värdighet, som köpmannen egent!iger alltid bäst erhåller uti vidsträckta och solida af färer; med ett ord, att spela en annzn roll är den som egentligen tillhör yrket. Men sådan: fall intr: ffa öfverallt, om också en slik fallenhe här har en större näring uti pationalkarakteren Jlättsinnighet och en större frestelse uti statslyxer I samt genom chapeaugriseriet, än annorstädes. Vil Iman åter undersöka beskrifningens absoluta rik tighet, så kan detta endast ske genom jemförel sen mellan fordna perioder och den närvarande och i detta fall kan man med fullt skäl påstå att om ock, i följd af konjunkturerna, affärerp: i deras helbet på Stockholms börs något aftagit seden Finska handeln så mycket minskats oc! Iflere slags skeppningar ske direkt ifrån de först Istapelplatserna, så har man visserligen, hvad per Isonalen betriffsr, inga!uada att klaga öfver för sämring. I Hvad det enskilda lefnadssättet betiöffar, s är det nemligen ingen tvifvel om, att detta p Ide sista åren varit mycket mindre öfverflödig än tillförene: nåsot hvar här böriat inse, att ej