Aftonbladet – 7 oktober 1844, sida 2

— Uti Svenska Biet för i Lördags läses en artikel, som har till öfverskrit: Ett ord om spanmålsoch bränvinslefveranserna, men som tillika under denna rubrik, uti in!edningen framkommer med ganska märkvärdiga och oblyga yttranden om hufvudstadens köpmanskorps i allmänhet, och dess egenskaper. Vi påminne oss knappt att förut i tryck hafva sett någonting, som på ett så direkt sätt går en bel samhällsklass, och på köpet en, som hittills åtminstore ansetts utgöra den främsta bland hufvudstadens borgerskap, så nöra ippå dess borgerliga existimation. Artikeln börjar med den satser, att om man betraktar vår samhällsorganism från hvilken sida som helst, så måste man erkänna, att den i nästan hvarje fall befinner sig mer och mindre sönderbruten, och tt det är en upplösnibg nästan hvart men vänder sitt ögan. — Hade detta nu gällt samhällsinrättningarne, eler bristen på allmän anda, så skulle vi visserligen genast gifva Biet rätt, och man hade då endast skäl att förundra sig öfver ett sådant erkännande i en tidning, söm strider för bibehållandet af det sönderbrutnan statsskicket. Men man finner snart att Biet egentligen velat tala om Stockholms börs, öfver hviiken det i sanning fällt ett messift domslut. Det talar visserligen om många och hedrande undantag, men säger likväl uttryckligen, att dessa äro undantag från hvad som i allmänhet eger rum.