Aftonbladet – 5 oktober 1844, sida 2

Betraktar man nemligen Rikets Ständers välbetänkta och sakrika underdåniga skrifvelse at den 29 November 4825 angående Enskilte Banker, och deras förslug till stadganden för dylike banker, så finner man att afsigten med dessa banker var, att förena kapitalegandes och kapitalbehöfvandes istresser,. I stadganderna, 3:dje punkten, förutsättes att vid pröningen af bolagens ansökningar skulla afses det åsyftade ändamålet: att lättade lånetiilgångar af enskilde medel till förlag för handel, näringar och jordbruk derigenom vinnas. Men huru förenas kapitalegares intresse i landet, med en åt några få lemnad rätt: all tillverka pappersmynt? Huru kan man kalla det tillgångar af enski!de medel, som tillkommer genom sedelfabrikation? Och likväl är 1824 års författning, som utkom i enlighet med 4823 års beslut, ännu i dag den enda, gällande lagen; ty, genom de uteblifea sanktioner på de nya lagförslag, som vid de sista riksdagarne angående privatbankröre!sen, ifrån Rikets Ständers sida blifvit ifrågasatte, äro dessa alideles icke lagligen gällande. De äro ock onekligen efter en felaktig princp uppgjorde; och det vore böst, att icke nu göra mera, än a!t begära en redsktionsförändring i 4824 års kungörelse, samt hos Korgl. M-j:t anhålla, att vid fråga om förnyade octroyer för do nuvarande privatbankbolagen, eller vid framdeles meddelande nådiga tillå elser, att izrätta enskilts banker, det måtte föreskrifvas, att sådana boag icka må utgifva täntelösa kreditsedlar eller anvisningar på bankernas egna kassor; att tryckta eler graverade invisningar på enskilta personer eller andra enskilta banker, icke må få utställas på mindre summor, än 400 rdr bko, med und-nteg af bankbolagens assignationer på öppnad räksing elle: kassakreditiver i Rikets Ständers Bazk, för hvilka derför stadgade vilkor bliva gällande, samt att gen py enskild bank må få stiftas, som icksa i sina bolagsreg!or och lånereglemerte förbundit sig, att föra med allmänheten en så kallad uppoch afskrifningsräkning, eler änru heldre att emottoga insärtningar, emot lörande dezositatte:ter, med utsatt, till visst mi nimum bestämd, ränta; (förlagsvis 3 proc. på sex veckors uppsägning). Ea sådan skyldighet synes icka vara öfverdrifven, då bankerna hafva rätt att afdraga ränta förskottsvis å sin utlåning och beräkna öfverränta, likasom bankodiskonten. Deremot synas Rikets Ständer böra å sin sida uppmuntra dylika enskilda isrättvingars uppkomst: och fortfarande åerigenom, att do erhålla rättighet att emot 3 procent begagna ett kroaditiv i banken, som, på skeende ansökan, af Rikets Ständer bestämmes. Styrelsen af Rikets Ständers kank bör genom ombud deltaga i de privata bankers revision, som begagna an sådan kreditiv-rätt, och erhålla månadsförslag öfver bankens rörelse. Om dezsna princip antoges, skulie privatbanksbolagen, fostän den onaturliga och vidliga sedelrörelsen dem fråntoges, hefva en tillräcklig uppmuntran och vinst, för att fortfara och bilda nya inrättningar. Om ett bankbolag t. ex. hes Konungens Befallningshavande i orten deponerade godkärda inteckningar för 200,000 Rir Bko, samt insatte på räkning i Rikets Ständers bank 200,000 Räår; så borde det kunna af Bankostyrelsen chålla ett kreditiv å lika summa, emot 3 procents ränta; om vidare, emot inteckningssäterbet och proprie borgenrsförbindelser, privatbanken erhölle i Rikets Ständers bank ett kassa-kreditiv af 1350,000 Röår, så kunde utlåningsrörelsen genast börjas med 7350,000 Rdr, och genom assignationssamt upplåningsrörelsen efterhand förökas till så mycket, som ortens kapitaltillgång visar sig kunna medgifva. Deposit-attesterna, som kunde utställas på sådana summor, att ränten för räkningens vighet blefvc hela eller balfva skillingar per dag, skulle snart blifva gångbara, man och man emellan, samt begärliga i alla klasser. Iorättningarne skulle ständigt ökas, i samma mån privatbankens förvaltning visade sig förtjena förtroende. Ea lånerörelsa på flera rillioner skule snart bilda sig; och vinsfen, om min ock antoge att alla bankers upplånta fonder och kreditiver kosta 3 procent, bviiket icke är troligt, skulla således ändock gå till 70 å 80,000 Rir om året: en vacker årlig vinst för omkriog en half millions kapital i kontanta inbetalningar och begagnade bypoteker. Denna korta öfversiet af en sådan bankrörelse visar, att sannolikt många sådana skulle bilda sig; och då skulle snart landets penningrörelse utvisa ctt helt annat lif, och sprida mera belåterhet än nu. Då de nuvarande privatbankerna upphörde med sia sedelfabrikation, så skulle dessa gamla bankbolag dela sig å flera serskilda orter, och nya banker uti andia uppstå. Folkets besperingar, den del af kassabehållningarne i städernas handelsoch manufsktur-:örelge, som emellanåt kunde för någor tid umbäras; de medel, som i vissa rörliga fonder eler allmänna kassor längre tid eljest ligga obegagnade; ellt detta skuile göras fruktbart och öka rörelsen. Fördelarne häraf skulle spridas ibland alla folkklasser, ifråa arbetaren ända till industriens störste idkare. Föreneadt med ett klokt statsbankssystera, sku!le deraf uppstå en säkerhet och beqvämlighet för allmänheten, som snart skulle framkalla frefnad och välmåga, och hela foikets sträfvande skulle få en förändrad riktning, som kanske bäst kan karakteriseras sålunda, att det ej mer skulle endast tänka på att få låna, utan tillika på alt bespara, och att göra bespa