Aftonbladet – 5 oktober 1844, sida 1

Flugmstet oca alseg!:r med det opsta. ADELNS DISEUSSION I REPRESENTATIONS FRÅGAN. 28 (Forts, från Oa:dagsbl.) Hr GRIPENSTEDT; JOH. AUG.: Då någon uvp:träder som talare, -bär det nasurligtvis i främsta rummet ske af dea önskan och i den förhoppning, att kunna inverka på sina åhörares öfvertygelse och på beslutet, i den riktning, som kan. aocser rättast och nytligast. -M-n:ettssådant motiv gilves knappt i deg. ty säkerigea finnes här icke en enda ibland oss alla, som tvekar om utgången af derna fråga. Aven jag får derföre väja till samma skäl, som a flera föregåends talare blifvit åberopadt för de;as uppträdande, nem. en önskangrau, i ett sår betydsds-fullt och historiskt ögosblick som detta, öspet få gifva sn opinion tillgänna, samt framställa de motiver, som ligga till grund för densamma. Och helst må denaa öxkan ursäktas mig, hvars antecedentia icke äro fal!t fiämmande för frågan ceh dess tehandling, och hvars votum derföre kanske anses mera tvilvelaktigt, är mången annans, Jag ingår då i fjelfva ämnet, men blott så mycket som är nödigt för granskningen af förevarande förslag, och icke, såsom åtskilliga ondra talare, med en utstrickoing som omfattar nya och sllmäana grunder för representationens ombildniog, hvartili uan tvifvel (jag hoppas det åtminstöne) framdeles under. darna riksdag ett lämpligare tillfälle förestår. Såsom inledning tordas man då böra börja med, att klart för sig sjelf bestämma, hvad som ounz2fgängligen fordras af en nationalreprese:tat:on, som skull: kunna anses uppfyiia silt ändamål. Dear första fordran synes; mig då vara, a.t representationea medgitver och förkäkrar alla de stö-re intresien el!er verksnde krater, som lefva i statsn, få väl dem som uppstå genöm gemensamhet i yrken, som dem hva s för ningsband bero af lokala förhållanden, att gö a sig hö da, och få framstälia sina behof och siaa anspråk. Dernäst miste representationen äga förmåga att med kunskap och rättvisa pröfra dessa anspråk, så väl med bänsigt till hvarandra, som med afseende på det helas högre fordringar och ändamål. Och sist måste representationen ovil korligen kunna bringa sin egen tonka till ett bestämdt beslat, sam rätt uttrycker dess kollektiva öfve:tygelse. Låtom oss nu se till, huru den föreslagna representationen skulle komma at; uppylla dessa fordrtiagar. Det första villkoret, eller att bysarja allmänt och le varde intreste i statsorganismen skall kunna göra sig bördt, kan erligt min t:nka icke anses vara tilltörligen gararteradt; ty om den sam hällskass, hvi ken enligt förslaget odestridigen skulle få jaridisk rätt att nästan eavädigt tillsätta representationen, villa begegaa Cecna rätt, så kunde det inträffi att nationalförsamlingen sblef: till den grad ensisigt sammansatt, att mången vigtig, men lidande, beständ:del af ssmhäl!et derstides. icke ens skul!e finna ea röst, som framförde dessoklagan. Jeg sä er icke bestämdt att så skule hända; m-n omöjligt är det icke, och d.tta är nog för at. bevisa Jagers felaktighet. H ad åter det andra hufvudvillkoret vidkommer, eller säkerhet för representät:onens förmåja att oväldigt och insgtsfult becöma de enskilda intressenas konflikter med hvarandra och meustaten-, så fruktar jag att detta är nästsn ännu mindre betryggadt. Skälet ligger i samma ensidighet, som jag Dyss anmärkt och är för mycket uppenbart för att vidare behöfva utvecklas. Den tredje egenskapen, som jag omnämnt såsom villkor för representationssättets dugl ghet, var titt den skulls Kunna lätt bringa rica beslut till verklig öfverensstämmelse med sina tankar, och härvid måste jag göra den anmäckningen, att äfven detta är efter min förmening försvåradt och förfsladt gesom en oämpli, beredning af ärendena och: genom den fö eslagna öppna votericgen, Förslaget 1yckes mig således illa uppfylla de alranödvändigaste fordringar af en väl inrättad representation. Men det återstår ru att bedöma, huruvisa felet ligger i sjelfya grundprincipen för den föreslagna representationen, el!eri en felaktig tillämpning a denna princip. Jag är nu inne på frågan om de tvänne stora, skilda åsigter, sora inom detta bus så väl som annorstädes hvar för sig ä,a sina ifriga anhäsgare och fö fäktare, -neml. principerna för stånisval och a!lmäana val. Siåndsprincigen hvilar ytterst derpå, att d2, som idka ett gemensamt yrke, eller äro förbuzdna genom samma lefnadsförhållanden, böra klassvis välja sina ombud. Och denna åsigt om styrkan och vigten af n förbindelse, grundad på likhet i menniskornas yrkon och sysselsättningar, har här både mu och vid