kännagifva, att hon ännu var vid lif. Hon bortfördes af dem, lör att erhålla vidare bjelp. : (St. T.) — Tvenne medaljer öfver framlidve H. Exc. herr grefve Magnus Brahe blefvo kort före H. Exc:s frånfälle färdiga, och hafva i dessa dagar blifvit till dess efterlefvande anhörige öfverlemaade. Den första af dem är bekostad utaf bösstsalig Konungens Adjutantsoch Ordonnans-officerare-corps, hvars chef H. Exc. i lifstiden var. Den är af sjuttonde storleken, och visar på åtsidan H. E:s bild, efter Qvarnströms lyckade gipsmodell, samt omskriiten: Grefve Magnus Brahe, Riks-Marskalk R. o. K. ef EK. M. O., och på frånsidan en riddare, sittande, i sorg forsänkt, vid em antik sarkoag, hvaruppå orden CARL XIV JOH. äro inristade. Omskriften Jyde:: Förebild Af Trohet Och Tacksamhet. I afckärningen läses: Konung CARL XIy IOHANS Stab Till En Älskad Chef D. 28 April 1844. Den andra medaljen, som genom enskiltas subskription åstadkommits, är af adertonde storleken, och visar likaledes H. Exe:s bild på åtsidan, med omskrift: MAGNUS BRABE. Frånsidan föreställer en riddare i sörjande ställning vid en sarkoag, hvarpå hvilar en konglig krona. Dea sårdeles väl funna, ur Ovidius hermtade omskrilften är: Stelit Ad Finem Longa Tenoxque Fides. I af skärningen: Cives et Amici MDCCCXLIV. (Sv. M.) — Ifrån Paris skrifves, under den 47 Sept.z År 4844 hade, såsom man vet, Wiezcer-koagressen belastat den Heliga Stolen med den ersättning, som skulle tillfalla Vice-Konungenr Eugea och hans arfvingar, för förlusten af deras särskilta rättigheter, och det verkställdes genom afträdande al kyrkogods uti Mark Ancona, under titet af: Hertigliga Leuehtenbergska apanaget. En fransmean, br Rey, ver, såsom General-in!endent, beklädd med förvaltningen af egendomarne, hviika endast sällan besöktes af sina ägare. Påfliga Regeringen, som önskar att återfå besittvingarne, har erbjudit hertigl. Leuehbtenbergska familjen 3,780,600 Frances, för äganderätiens afträdande; men som Pefliga skattkammaren icke kan genast betala en så betydande summa, så vill den i stället utgifva konsoliderade statspapper till lika belopp; med förbiudelse att inlösa dem inom 40 år. Sedan skulle egendormarne säljas till den mestbjudande, och som de äro de fruktbaraste i bela den nejden, så tror man att skattkammaren skulle betydligt vinna på handelv. Uaderbandlingarne berättas med sikerhet vara nära att afslutas. (Sv. M.) —LL 028 YT MNKR