Aftonbladet – 3 oktober 1844, sida 2

BA till afgörande; någon föreslog dans, och detta väckte allmänt bifall bos ungdomen, men dansa utan musik är ogörligt, och huru skulle den anskaffas? Visst bade man ett fortepiano i brunnssalongen, men alla de unga ville gerna dansa och ingen ville spela; med frågande blickar betraktade de unga flickorna hvarandra, och man var nära att draga latt om hvem som skulle uppoffra sitt eget nöje för de andras. Bästa fröken, sade då en gammal, kruserlig herre till en svartklädd dam, vill ni ej åtaga er besväret att blifva spelman? er sorgdrägt säger mig alt ni ej dansar, och att ni kan spela, derom är jag säker. Spela nu upp en vals, så får ungdomen roa sig. Småleende åt den gamle vänlige mannens omtanka för de ynegres nöje, gick den unga fröken till fortepianot. Snpart hördes de första tonerna till den efterlängtade valsen, och de unga svängde om med lif och munterhet. Det såg ej ut som det skulle finnas många sjuka ibland dem; säkert sökte de fleste mera nöjen och förströelser, än heisa. Tått intill fortepianot stod en civil klädd militär, och följde uppmärksamt de hvita fingrarnes lopp öfver tangenterne. Forskande dröjde ibland bans blickar vid den unga flickans ansigte, l:ksom ban deruti velat leta upp några bekanta dreg; ju längre hon spelade, ju mera sammendrog han sina I mörka ögonbryn. Det var tydligt, att något veI modigt minns talade i tonerna till hans själ, och Iså förböll det sig äfven. Denna vals var densamma, som för åtta år sedan egde för honom Tett eget behag, emedan han dansat den med Liebe. I Det är således Werner Dalborg som lyssnar till I dessa kära ljud, hvilka återkalla för honom si många ljufva och bittra minnen från hans först: ungdomstid. . Musikens toner kuna ofta tala tyd ligare till vårt bjerta, än den vältaligaste tung: skulle förmå, och Werner erfar det i detta-ögon blick. Valsen försätter honom återi den Nya tiden, han ser djupt ini Liebesstrålande öga han känner huru flägten af benfes-sndedrägt lyset . EE Re vr Par