Aftonbladet – 3 oktober 1844, sida 1

mån:t: 43; under ombyggn. o. konstr. 20 43. Linieskepp 32. Fregatter af 30 till 60 kar., disponibla 45; under ombyggnp. och konstr. 49 ..... 54 Mindre skepp .....--.-...cv 0 245. Tills:s 299. — England hår, inclusive 23 paketbåtar, 41924 ångfartyg i sn flotta; Frankrike har i sin, 407. Evglind bar blott 3 af 4350 hästars kraft och derötverj Frankrike 20. Att vid Englands och Rysslands förehafvande i O:ienten man icke uraktlåter något, som kan betrygga utgången, bör väl tegas för gifvet; också 20 de förberedande stegen -till en coaliuion tagHa, ämnad att så sysselsätta Frankrike, att det bir ur stånd att blanda sig i Turkiska engeiägenheterna. Men svm Frankrike i sin närvarande skepnad nedsjunkit till nöra nulltet i sina utländska relationer och inomlands styres högst möjligen i de sbsoluta makternas anda, så vili man icke lössläppa stormen onödigtvis; men en nationel styrelse i Frankrike blir signalen till det nya korståget, hvari af fullt hjerta alla absoluta och kanske många konstitutionelta furstar komma att deltaga, åtlöjda af alla länders Tories och til en del konservativas fröjderop Alt expeditionen tyckes rigtad mot Orieanska dynaslicn, är min öfvertygeise och mångas; ty armeernas massor blifva å coalitionens sida öfvervägande, och i nämnde dynastis politik har icke legat att hålla nationalandan vaken, så att den endast har en armå att uppställa, uten understöd af en nationalrörelse. Men just denna våda för landet gör, i farans stund, en revolutioa der oundviklig, om den icke dessförinnan inträffat; ty blott en de-mokratisk revo!ulion kan lifya nationen till verksamt deltagande i landets: försvar; och i och med detsamma förändras hela politiska ställningen. Ett demokratiskt, krigförande Frankrike kominer att protflamera sina. grundsatser och deras utbredande, och dermed förvandlas de koeliserades roll till gefensiv — till och med hemma hos dem sjelfva. Utgången af den allmänna kommotionen kan icke blifva tvifvelaktig, så snart kricet blir ett princip-krig. Att iotriganterna i London spela ett högt epel, är klert; men medgifvas måste, att absolutismens Hf beror på slurep, antingen den håller sig overksam eller sprattlar för sina räddning. — Ryssland ensamt, gynnadt af sin ailägsenhet, tror sig hafva intet att riskera vid en allmän europeisk villervalla, och uppirrear de öfriga. När man känner dess beräkmangars finhe, måste man tro att det önskar hela Europa väl sysselsatt med krig på lif och död, för att hastist begagna tillfället till en invasion i Turkiet. Imedt lertid kan denna kalkyl! slå illa ut, ehvad absoiutismen eller demokratien segrar. I förre fallet upphör all dynastisk farhåga, och statspolitiken återtager sina misskända rättigheter, och kommer icke att liknöjd upptaga Rysslands förfarande mot Turkiet; i sednare faliet förestår samma sak, och en politisk nödvändighet — ett europeiskt korståg till Poleas befrisude och återställande. Ludvig Filip, trogen sina förfäders exempel, har — till sitt lands fromma, som man vet — länge haft för vana att föra dubbla diplomatiska underbandlingar, i det han låtit ostensibelt mipistern för utrikes äreaderna och diplomaten utrikes brefvexla, men rjef direkte tillskrifvit denae sedaare sina hemliga instruktioner och direkte från borom emottagit rapnorter. Naturliptvis bar dermed åsyftats anvat än hvad ministerial-korrespondansen innehållit. Nu har han belt och hållet tagit Ludvig 435:1e till mönster. Han har nämligen, tom en tredje klass-agent; hbitsändt general ÅAtbalin, hans adjutant och förtrogne, hvilken vil också direkte korresponderar endast med kungen, med förbigående af arsbassad och utrikes minister. Generalens bitkomst får väl tillskrifvas att Frankrike sluppit för så godt köp från Pritchardska saken. Helt andra resultat hade man, såsom försoningsoffer, väntat efter Lord Aberdeens och Sir Robert Peels fulminanta ord. Att man här någonsin kunnat yrka något så vidunderligt som satisfaktioa och ersättning af den förfördelade, var endast möjligt med den opinion man här byser om Tuilerikabinettet, ty det Loadonska hade säkert icke så talat till nå-, gon af våra småfurstar i Tyskland. Si onpaturligt ett dylskt språk och dylika yrkanden voro, så Jåter troligen knsppt någon plan antaga sg derför; ty man visste rätt väl att ingen provocation är möjlig mot den som håller alit till godo. Sannolikt hafva begge de Engelska ministrarne, förleddå af falska berättelser och nationalkänsla, låtit hänföra sig till uttryck, användbara blott mot Tuilerierna. I medlertid blef det en nödvändighet att förfäkta det en gång sagda, och att först eter gjorda svårigheter gifva efter. Saken, i sig sjelf obetydlig och orättvis å Eazgelska sidan, har således blifvit genom Drottniogens personliga meliankomst bilagd. General Athalin, har väl föreställt henne, som är gynsamt stämd för Orleanska huset, att saken, utan vigt för Eogland, bott ökade Franska kabinetteis bryderi. sedan opinionen i Frankrike börjat taga eld. Ver kligen skall fråga der varit om Hr Guzats aigång; — men det fiuns hjelp mot allt. Från Frankrike höres föga nytt; också tr dess regericgs politik så modest (dess: egna uttryck), att den intet ämne gifver åt publiciteten. Tvisten med England, i anledeing af Otaheiti, var i botten så obetydlig, att den erdast kunde vinna