Aftonbladet – 2 oktober 1844, sida 2

NE AU KORRESPONDENS ARTIKEL. London i medlet af Sept. 1844. Sedan mitt sednaste bref har den pobtiska himmein mirkligen mulnat, och antagit en botinde fårg. Hvad som här och annorstäde: tilldragit sig är allmänt kändt; icke så, hvad som beredt och styrt händelserna, och allraminst låter slöjar lyfta sig, hvilken beticker framtiden. Utgången af OConnelska statsprocessen i Öfverbuset var den roest förvånande af slla mijigsa eventualiteter, ty Lorderzes fiendtlighet är ej blott rigtad mot honom personligen, den farlige motståncarer, utan mot Irland också, hvars sak genom OConnels frikirnande rnåste vara ökad både i juridisk och moralisk kraft. Huru då förklara, att Lorderze försakat sin domsrätt och lemnat den i händerne på 5 personer, hvilkas majoritets (3) opinion reden var yttrad och känd såsom gynsam för OConnell? Och än mer: buru förklara att förslaget, att Lorderne borde icke votera i ssker, utgått från Lord Wharnciiffe, sjell minister? — Vid första påseendet tycker man sig se den uppochuedvända verlden; men som intet i den verld vi leva i sker utan orsak, så l!åter sig genom probebilitet grunden finnas till bvad com skett. — Man måsta utgå från den ställnirg bvsri Stora Brittannien, hvarmed jag örnämligast menar det styrande riket Enyland, befinner sig. Invärtes tärst af konvulsiva rörelser, utgående irån en i djupt elände sänkt, betydlig del af sin beolkning, och af politisk jäsving, utgående från flere partier, ser Regeringen kanske nära ro; framför sig möjligheten af ett krig, som antingen det är en nödvändighet, ättvist, eller förberedt af en intrig, fordrar lugn bemma för att utomlands kunna föras kraftfullt; och detta villkor är så mycket oeftergifligare com, i bändelse af krig, rikets område ingalunda är betryggadt mot fiendtlisa anfall. Af alla rikets delar ar Irland den sjukaste, af betydlig vigt, och närmast benäget att afsöndra sig; Irländska folketzs nöd, dea Eaglind icke vill afbjelpa, har naturligtvis väckt tankan på en nationalstyrelse, hvilken åter icke kar vinuas utan söndring från Egland och Skottland. Men unionens upphäfvande kan från den sidan icke medgifvas; dessa begge sednare riken. utan Irland, vore nödsakade utt pedstiga från sin stora politiska betydenhet, medan de icke blott saknade Irlands medverkan, itan tvertom skulle i detta land fiona en bestän