Aftonbladet – 1 oktober 1844, sida 3

och han intåg nu bokstafligen sanningen af skaldens ord: att ett nät är den flygande lock! början kände han en viss benägenhet att mec våld rycka sig lös, men hastigt greps han af der förfärande tanken: tänk om det vore löslockar en kallsvett gick öfver hans rygg — ban vågade nu ej röra sig, af fruktan att blifva tagen för en Tscippaväer, en Nadovessier eller hvad allt de der skalperingsbjeltarne heta, hvilka begagna sin nästas peruker till segertecken; lyckligtvis kom en barmhertig syster och förlossade de fångar arma, och, undsluppen det gyllene nätet, återvände löjtnanten till sia dam, som tycktes betydligt bafva svalnat under det lilla uppträdet, hvilket framkallat löje på mer än ett ansigte. Löjtnanten sjelf såg bögst olycklig ut: och kan också något finnas pligsammare, än att visa sig löjlig inför den man tycker om? Jag ber om förlåtelse för detta lilla afbrott, och itervänder till buvudpersonerna, hvilka du, unga äsarinna, kan återfinna i sista valsen, om du vilt röja qvar med mig på balen ännu en stund. v. Fiygten har med lock och pock fått presentera Dalborg för den sköna Liebe, och derigenom förskaffat honom den oskattbara lyckan af nämnde vals. Werner hade hittills åtnöjt sig med att uillbedja på afistånd; men vi skulle göra horom orätt, om vi trodde att han ej fullt visste uppskatta sin väns välmening; v. Flygten dansar nu ör tredje gången med sin kurtis från landsorten, och det är ett. verkligt nöje att se de begge unsa vackra paren valsa på samma gång. Uader vals-pauserna ör v. Flygtens tunga ännu outtröttligare än hans ben i dansen; han berättar oupphörligt små historier, men icke är det värdt att så i borgen för deras sannfärdighet; så t. ex. var ban för några år sedan kommenderad i en småstad, och spelade då en vigtig role; en artilleri officer, som kommer till en mindre stad, är o tast säker om den mest lysande framgång; också ser han ut, som om han stindiat ginge med dennz