Aftonbladet – 1 oktober 1844, sida 2

309,000 rdr bko. akino ÅA GÖTHEBORGS HANDELSTIDNING VERSUS AFTONBLADET. Det omnämndes för någon tid sedan i Aftonbladet, ett en herre vid namn Ståhle, elev vid musikaliska akademien, hade i Githzborgs Handelstidning klagat öfver Aftonblads-redaktionens ogenhet, då den förvägrade offentliggörandet af en artikel mes anmärkningar mot en af lärerena vid rämnde akademi, professor Drake. — Till svar härpå nämnde vi, ait orsaken hvarföre Hr Ståbles artikel ej blifvit införd. var, att den innehöll tillmälen af smädelig och kränksnde exzenskap, som Redektionen ansåg elg så mycket mirdre böra meddela, då de dels ej voro bevisade, dels redan motsagda genom ett ansat, al ert stort antal elever vid skademien underteckradit och till Aftonbladet insändt svar på Hr Ståhles första artikel; och för att få detta omdöme underkastadt allmänheten, hemställde vi till Handelstidningen, att trycka den af ocs till emottegning vägrade artikeln. Detta har imedlertid icke skett; men i det stället bar Hendelstidningen, utan att ens rämna, buruvida den sett ifrågavarande artikel, ensett sig tillständigt art intega en by, af den ofvenbemälde musikeleven Siåhle insänd, a sannt och falskt om hvartannat hopörd berättelse om hans underhandling med Aftonbladets förläggare för att få sin artikel införd; och kärvid bar någon af G.theborgstidnipgens medarbetare för Red:s räkning behagat tillägga, att berättelsen i vissa fall är särdeles upplysande och dessutom bär en omisskännelig prägel af sanning. Hufvudinnehiliet ef decna berättelse gär, i få ord semmanfattadt, ut derpå, att, sedan Hr Ståhle fått in i Aftonbladet sin första artikel, som besvarades al eleverna, hade han inskickat en ny skrift med begäran alt få den intagen i bladet, men att flera månader förflutit, utan att sådant skedde. Han gick då till Aftonblads-byrån med en annen artikel, af hufvudsalligen samma innehåll och syftning som den sistnämnda, och omförmäler en lång underhandling, som ägt rum mellan honom och Aftoubladets förläggare, för att få in artikeln, men att detta likväl misslyckats, oaktadt flere concessioner å hans sida ett låta artikeln förändras. Hufvudsyftnicgen är härvid att låta påskine, det Aftonbladets förläggare den ena gången efter den andra nyttjat åtskilliga toma förevändningar, egeutligen för att kunna undanhålla professor Drakes handlingssätt ifråa offentligheten. Detta är ungefär!iga innehållet af Hr Ståhles skrift i Handelstidningen. Nu tage vi oss frihsten fråga deny som skrivit inledningen, hvad det är i denna skrift, som är serdeles upplysande, och som bär en omisskännelig prägel af sannivg? Har Haxzdelstidningen sett den af Aftonbladet förvägrade artikeln, som vi bedt Handelstidnivgen trycka till bevis? N-j, derom siår ej ett ord. Huru kan H. T. då veta, att den påföljande berättelsen är sanning? Eller om U. T:s Red. satt skriften och finner den kunna tryckas, hvarföre har den då icko sjelf lika gerna gjort detta, som att lemna rum åt halfannan spalt issinuationer mot Aftonbladets förläggare: är detta blott al sanningskärlek ? Det sanna förhållandet är, att Aftonbladets förläggare och proessor Drake hvarken personligen umgås eller äro närmare bekanta, än stt de sedan många år tillbaka helsat på hvarandra på gatan och möjligen talats vid några ord Bär da träffats i sällskaper. Dot finnes således ingea serskild anledsing, hysröre Atonbladet kunde vilja uvdanhålla Hr Drakes handlingar fråo offentligheten. Men on annan fråga måtte det vara, huru långt en tidnings skyldighet sträcker sig, att stå hvem som helst till tjenst med att trycka obevista angifvelser emot embetsmän, serdeles när dessa angifvelser äro af en kränkanda beskaffenhet. Vi erkänne, att vi mycket ofta rödgats göra personer, som uppkommit i by.ån med skrifter för bladet, SRS SIE IT DT TEESE STIGTITE T EV VETERAN