Aftonbladet – 28 september 1844, sida 2

tiden, af hvilka hufvudsakligast den ena serdeles sysselsätter sig med Sankt Sigfrid och hans trenne systersöner, hvilka blefvo mördada vid Wexiö och i ett ämbar nedsänkta i den lilla sjön bredvid staden. Den ifrågavarande taflan är annars i flera afseenden en högst märklig antiqvitet; den är utförd i byzantisk stil med mål:de haut-reliefer, förmodligen tyskt arbete, och i sitt slaz icke långt ifren eit mästerstycke. Detta i förbigående till en liten påminvelse åt dem, som intressera sig för denna sorts gamla konstverk. Vid Brömsebro är, som mången läsare icke vet,, gränsen meliszn Småland och Biekingen. Denoa bro har genom fredsslutet med Danmark af år 1645 blifvit den märkvärdigaste bro i hela Sverge. Det var, om jag icke misstager mig, i början af Februari underhandlingarne bär börjades på så sätt, att Axel Oxenstjerna och danska legaten Ulefeld möttes midt på bron, der ett par tiljor voro för tillfället upprifna, för att tydiig! och klart markera slutet af hvardera partens territorium. Herr Axel höll ett för tillfället lämpligt tal, och herr Ulejeld besvarade detsamma med alla ceremonier. De båda legaterne sträckte derefter, under trumpetfanlarer, tvärs öfver öppningen på bron, hvarandra handen till ett vänskapligt handslag och önskade hvarannan lycka till utförande af det stora fredsverket. Efter flera månaders funderande på hvar sitt båll om bron och efter utbytande af ofantiiga luntor med arotokoller, såsom det heter i modern diplomatisk stil, möttes man sedan åter här på denna samma Brömsebro, för att underteckna freden. Först derefter, tror jag, de upptagna brädernsa åter lades i ordning. Allt detta låter utan tvifvel en smula lustbart, och vi, nutidens kineser, draga på munnen åt de der gamla ceremoniösa gubbarne. Men, när man rätt betänker saken, hvad rätt hafve vi väl egentligen dertill? Sitter icke ännu i denna dag loråkanslern af England och presiderar på en — uilsäck, och hafva vi icke med egna ögon för några månader sedan sett en gammal häst gå med i sorgen efter en afliden monark! Det har riktigt förargat mig att denna möärkvärdiga bro skall se så litet märkvärdig ut. Det är väl sannt att ingenting just kan vara qvar till våra dagar af den ursprungliga B.ömsebro, så vida icke några block i de gamla stensältningarna