Aftonbladet – 25 september 1844, sida 3

som kommunen med full kännedom och tillit kar välja. Det behöfs ej mycken kunskap om vwårt land, för att veta huru inskränkt den krets är, irom hvilken folket rör sg, att massan: af folket knappast :känner ett namn i nästa socken, och att i detta afseende stad och land äro så bestämdt skiljda, att de aldrig kunna sammanblandas i ett valdistrikt, om nemligen man ej vill att en stor del af distriktet skall blifva utan röst. Om vi föreställa oss en småstad, som, då man utgår från intresseprincipen, befiones lefva nästan endast af åkerbruk och således sås tillsammans med det kringliggande landet, så se vi ganska klart att i den der lilla åkerbiukande staden finnes t. ex. en skola och i den skolan en rektor, som har kunskaper och duglighet framför hela valdistriktet och på den lilla fläcken åtnjuter allmön aktning, så att han fått en mängd kommunala förtroenden. Den lilla staden väljer sin rektor, men öfverröstas bestämdt af det öfriga valdistriktet, och det ganska naturligt deriöre att man ej känner den hederlige rektorn der ute på landet, emedan han år ut och år in sköter sin tjenst i staden; orsaken, hvarföre han ej vä!jes, teror icke på brist af förtroende, utan på brist af kännedom af personer; ty kände de alla den mannen, så kallade de också alla honom till sitt ombud. Detta är något så faktiskt och tydligt, att det knappt tarfvar bevis, samt blir änru tydligare, om man besinnar 2tt en stad, som nu drifver åkerbruk, om tio år härefter kan vara en fabriksort af vigt eller en handelsstad; och hvem skaffar den då representationsrätt? Det vore derföre ej så rasande, om man lät hvarje kommun vara ett valdistrikt, som valde elektor, en sak som ej kostar en skilling, men ändå kan ha sin nytta med sig. Det återstår, det oaktadt, en svårighet, och det är den: att när elektorerne från de serskilda distrikten komma tillsammans, för att väja representanter, så känna desse hvarandra ej inbördes, utan stå der i stöpet, lika galant som förut. Aro då distrikterna, som nu är händelsen, på flere ställen så visligen inrättade, att två elektorer skola välja n riksdagsman, så är uppträdet verkligen intressant, då de begge elektorerne, som bo tio till femton mil från hvarandra, första gången få skåda hvarandra ansigte mot ansigte, och, så på stående fot, utse ett. ombud ör att pbevaka och värna folkets frihet och lyckax. Det låter alldeles som detta vore något imagineradt spektakel; men det är beklagligen sanning, och vi få se om det icke kommer att så iörblifva. Det skulle dock ej vara så oskäligt om elektorerne vore förbundne att, innan val företoges, dessutom öfverlägga om landets angelägenheter och öfveresskomma om en instruktion för de blifvande riksdagsmännen, emedan derigenom två ting skulle ske, nemligen först att elektorerne komme till full besinning af sin vigtiga förrättning, och för det andra att de lärde sig att känna hvarandra både till åsigter och förmåga att framställa dem och således vid valet visste något. Det är visserligen sannt, att elektorerne kunna välja utom sin egen krets; men detta blir dock ej ofta händelsen, emedan man då måste antaga som regel, att folket skulle välja idel personer, som icke trodde sig eller sina kamrater duga till något, om man ej får antaga att elektorerne, bättre än folket sjelf, skulle kunna uppsöka den blygsamma dygdenn. Da orepresenterade hafva ibland sina ider, och om de äro förvända, så få vi trösta oss dermed, att vi i riksdagsförhandlingarne få se t. ex. Hr Ehrenboffs anförande. Den som efter den stunden tviflar på sin förmåga att tänka och yttra sig i samhällsfrågor, är oförskämdt blygsam. Derföre har jag yttrat mig; få se hvad landets wise säga om saken. P. P. Redaktionen har lemnat rum för ofvanstående artikel, derföre att den onekligen innehåller flera goda anmärkningar. Hvad åter beträffar den i slutet anförda svårigheten af valen distriktvis, att menigheterna sakra kännedom om personer utom en viss mindre krets, så är detta en olägenhet, som mer eller mindre vidlåder alla representationer utan undantag, så vida man ej vill göra representanternas antal större än landets tillgånsar kunna bära, och som öfverensstämmer med söromålens fortgång. Denna olägenhet afbjelpes dock dels genom en fortgående utveckling af det offentliga lifvet, och dels genom inrättningen at medelbara val medelst valmän, samt dessas rätighet alt välja äfven utom kretsen på personer, om kunna gjort sig kände öfver hela landet för n god karakter och statsmannakunskaper. Äfven nom den ruvarande representationen finnas måna sådana ledamöter, som utan tvifvel skulle blifa omfattade af de väljandes förtroende, äfven tan att vara personligen bekante för de väljande. LANDSORTS-NYHETER:. — Då det vid kärmnersrätten i Örebro anhäniga tryckfrihetsmålet emellan stad:fiskalen Falk eh hattevonbanan fan khldZ dan 42 faooso0s sn Pr