Aftonbladet – 24 september 1844, sida 3

nade, ega utskottet stt, ut:n någon hemställan ti Riksens Ständers, besluta och å Riksens Stånders väg nar sig yttra. Sådant utskott ege ock att, om det nödigt finne för upplysningars inhemtande tillkalla andra lagkun niga män, samt, då Konungen och samtliga Riks stånden så besluta, efter Riksens Ständers åtskiljande sitt arbete fortsätta, dock i intet fall lävgre, än til den dag, då ny riksdag öppnas. Då sådan fortsätt ning af utskottets arbeten beslutes, bör hvarje Riks stånd utse sex suppleanter, satt, i fall utskottsledamö ter under tiden afgå, dem, i den ordning de erhålls: rösternas antal utvisar, efterträda. För den tid, ut skottet efter riksdagens slut, sitt arbete fortsätter njute dess ledamöter af statsmedlen det arfvode, son Riksens Ständer bestämma. Detta förslag ansågs vid förra riksdagen ound: gängligen nödigt, för att någon gång komma till er pröning af det nya lagverket, och tillräckliga garantier voro, såsom läsaren finner, gifna genom de många begränsningarna, att Utskottets mak aldrig kunde komma längre än Ständerna sjelfve ville, då till, och med ett stånds veto vore tillröckligt att hindra dess verksambe. (Man vet äfven, att Konungen mycket varmt intresserat sig för att få det antaget såsom en utväg att en gång erhålla en förbättrad kriminallag, och att H. M. tillkännagifvit detta åt talmännen.) Också hade de tre öfriga Stånden redan förut bifaHit det. När saken nu i går. förekom på R ddarhuset, talade tvenne ledamöter af konseljen, Hr justitieministern baron Gyllerbaal och statsrådet baron Nordenfalck utförligt och varmt för detsamma och visade tydligen sakens behöflighet; jemte dem yttrade sig för saken grefve Anckarsvärd, friherre Hugo Hamilton, grefve Henning Hamilton, landshöfdingen F. Åkerman, Hrr J. P. Lefren, W. FE. Dalman, L. Hjerta, baronerne Anders och Thure Cederström samt grefve D. Frölich. Men oll: detta förslog icke den gången. Presidenterna i Kammarkollegium och Kammarrätten, Baron Jacob Cederström och Hr von Hartmansdorff, Hr Pehr Lagerhjelm, Hrr Rääf i Småland, t.f. Landshötdingen Printzensköld, och Professor Bråkenhjeim vid Carlberg med sin behagliga organ, j-! till och med en tjenstgörande Kammarherre hos Konungen, Grefve Anton Gyldenstolpe, opponerade sig, den sistnämnde med halfrörd stämma, som tillvann sig många bravorop, och uppdukade en mängd vådor, som af förslagets antagande skulle uppstå för Svenska folkets frihet, hvilken man numera ofta får höra åberopas från den sidan. Följden blef, att med ett stort antal voterande segrade nej med 37 rösters öfvervigt elle med 427 nej, emgt, 90 ja. Förslaget är således tillintetgjordt, och man. atår på samma punkt sor förut. Två saker äro i synnerhet att märka, i anledning af denna diskussion; den en2, stt det mitte fordras en obegriplig blindhet och ringa grad a uppfattnipgsförmåga, för att låta skträma sig a sådana spöken, som herrar Lagerbjelm och Hartmansdorff framförde på scenen, om huru ständerna abdikerade sin makt, om vådan af prejudikstet ör ett framtida dylikt förfarande i andra riktningar, såeom beskattningsfrågor, m. m. Den sandra märkvärdigheten var att förnimma den utomordentligt vzckra tolerans som nu är rådande på högre ort, då den ere af Konungers kammarherrar stiger fram och gråter öfver en sak, för hvilken Konurgen sjelf intresserar sig derföre att den är af hög vigt för lande!; somt att regeringens egns presidenter och en t. fö landshöfding tillika sätta sig emot förslaget och taga med, sig åtskilliga hoffunktionärer, geneval-adjutanter -och regementschefer i voteringen. Då man å den konservative sidan försökt att bestrida tillvaron af en uitraopposition mot Korungen ibland byråkratien, så kan gårdagens tilldrage!se tjena att närmare upp lysa förhållandet. Efter voteringens slut reserverade sig hrr Stråle kapten af S.lien, hr Freidenfelt samt friherre L Stjernstedt. EE SE SK SE SA SE Se SA a a a 1