Aftonbladet – 21 september 1844, sida 2

porer, så skole vi finna, att hvar och en af dessa er banat sin väg fram, till dess de hunnit kämpa sig till sin yttersta slutföljd. Det är, sade jag, kanske en andel i Försynens stora plan, att mensklighe:en skall på detta sätt genomgå sin lärospån, emadan det icke finnes något anvat sätt att pröfva en från förnuftsrätten utgående teori, än att fullfölja den till dess man nått de yttersta slutföljderna och att, om det då befunnits att man gjort ett misstag, börja ånyo ifrån en annan utgångspunkt: men frukten har imedlertid varit, att man aldrig gått helt och hållet tillbaka. Detta finne vi vara förhållandet med alla serierna af de filosofiska skolor, som lagt grunden till alla andra förändringar i det praktiska lifvet, i samhällsformerna och lagstiftningen. Om man observerar detta förhållande i politiskt afseende, skall man fiana huru alla tänkare, som stridde för fria författningar, först en lång tid voro anhängare af det engelska så kallade jemnvigtssystemet mellan den monarkiska, den aristokratiska och len demokratiska principen, famt huru man slutlisen, sedan många och långliga strider ägt rum för detta ändamål, eller för att införa detta system i särskilda stater, fann att detsamma egentligen hvilade på en illusion, och att i sjelfva verket ö:vervigten allid måste ligga hos någotdera elementet, antingen det aristokratiska eller det demokratiska, så att de tre priociperna aldrig kunde existera tilsammans med någon verklig jemnvigt, utan att denna blott var en chimer. I följd deraf hafva också de sednaåre theoriarna för representationsformer allt mera närmat oss demokratien. Herr von Troil har redan på ett tajangfulit sätt visat, att demokratien icke varit farlig för konungamakten, tänkt i sin yngsta form, såsom å ena sidan utrustad med tillräcklig styrka i den utöfvande makten, men å den andra genom en demokratisk representation, begränsad af och hvilande på de styrdas bifall och förtroende. Men det har äfven stundom händt att den, i samhäl!en der man allsicke velat göra åt densamme de eftergifter, som tidens anda och odlingens framsteg påkallat, sjelf uttagit sin rätt, oaktadt det envisaste motstånd. Det är möjligt, Mino Herrar, att häruti kan anse: ligga en hotelse; men det är en hotelte, som genomgår, som visar sig i hela den menskliga erfarenheten: det är ingen botelse för ögonblicket. Detta har varit mitt skäl, hvarföre jag trott, att det i det här frågavarande fallet vore bättre göra en eftergift nu, då man ban visa verlden att det sker i fred och endrägt, och jag har hemtat ett ytterligare stöd för denna min tanka, af den märkliga förklaring, som en af Konungens rådgifvare i dag lemnat å egne och sina kollegers vägnar, att Kongl. Maj:ts rådgifvare icke skulle votera öfver frågan, utan iakttaga neutralitet. — Ett lystringsord har nemligen, enligt min tacka, blifvit Ridd. och Adeln gifvet, då han tillika förklarat att man deraf ej borde draga den slutsatsen, som skulle regeringen med likgiltighet å;e frågan om representationsformens förändring och förbättring. — Jag tillåter mig tro, att det ligger en stor betydelse i detta samfäldta tillkännagifvande från en Konungs rådgifvare, som vill befrämja upplysningen och verka för sanning och rätt, att hvilken utgång förslaget än i dag erhåller, så är dock representationsfrågan af den vigt alt den ej mer kan falla. Det är visserligen sannt att detta yttrande icke innehåller någon positiv opinionsyttring för tillfället; det kunde det ej heller göra, då det började med att förklara regeriogen neutral för närvarande. Men om man ser detsamma i förhållande till sakens ställning för dagea, så t-or jag att hvar och en kan ganska lätt göra förklaringen inför sig sjelf. Jag tror, att om de aktningsvärde män, som utgöra Konungens rådgifvare, redan med vissheten på förhand, att förslaget af 2:ne Stånd skulle bifallas och att det dessutom med värma omfattas af ganska många inom landet: om, säger jag, desse rådgifvare, med förevetande häraf, hade ansett hufvudgrunderna af detta förslag innebära blott en liten del af de vådliga påföljder, som åtskillige ledamöter med så mycken ifver förespeglat, så hade de felat mot sin känsla för rätt och sanning, mot sina pligter både till Konungen och fåderneslandet, att icke uppträda emot förslaget Oct I bestrida detsamma. Detta hafva de likväl icke gjort och jag drager deraf den slutsatsen, att om de och ej gilla förslaget sådant det är i alla dess delar, så ans: Ide dock hufvudgrunderna för detsamma antagliga, och latt, under sådant förhållande, kunna de, som yttra Isig för dessa hufvudgrunder, hoppas att deras sak insan långt härefter, skall finna ett stort och mäk tigt understöd, som leder till framgång. Imedlertit I bade jag trott att många strider skulle varit bespar Ida, om Ridd. och Adeln och ett annat Stånd genon sitt bifall hade gjort förslaget till lag, och jag är ör I vertygad, att de 2 Stånd, som hafva gifvit initiative till detta bifall, då icke skulle hafva dragit i betän lkande att medgifva de modifikationer i detaljerna som skulle af en älskad Konung och dess regerin; ansetts erforderliga. Detta har varit skälet, hvarför ljag anser mig böra förklera, att jag tror detta för ;Islag förtjena understöd af det höglofl. Ståndet. 34 (Forts. följer.)