Aftonbladet – 19 september 1844, sida 3

Mannens. Qvinnans. FI förskott, på I åriga psemier, så en gång. länge båda lefva. 30 20 360 25 40 30 383 28 30 40 444 38 60 50 520 56 70 60 456 63 För t. ex. en man af 40 års ålder, som ville åt sin hustru, i händelse hon blefse enka, förskaffa en årlig pension af 400 Rår, blefve således kostnaden, om den erlades på en gång, 383 Rir, och om den er!ades i lika årliga premier så länge båda lefde, 28 Rdr om året. Den fond, som bildas genom de medel, hvilka tillflyta lifränte-anstalten, så väl genom öfverflyttoing ifrån ränteförsäkrings-anstalten, som från enskilda personer, hvilka köpa lifräntor, regleras årligen likasom lifförsäkringsfonden, hvarvid, såsom för deana, hefintligt öfverskott går till ränteförsäkrings-anstaltens centra!-ond, emot skyldighet å dennes sida, att fyl:a möjligen uppkommande brist. Utom det att lifränte-anstaltens förstnämnda afde!niog, enligt föregående, är ett nödvändigt bihang till den föreslagna ränteförsäkrings-anstalten, kan den i många andra afseenden vara nyttig, hvilzet med ett par exempel skall förtydligas: 4:0o En essam person, som under sin verksamma ålder ihopsparat ett litet sapital, hvars räata likväl icke fyller behofven på ålderdomen, kan med fördel placera sitt kapital i denna aastalt, som gifver större pension än den ränta, som eljest kunde erhållas, jemte visshet att inkomsten biifver oförändradt densamma under hela lifstiden, dep, må blifva aldrig så lång. Antag att förenämnde person vore en ogift tjensteman, som vid 60 års ålder måste taga afsked, med ett hogsamladt köpital af 4000 Rdr. Utlånade han då detta kapital, erhölle ban endast en inkomst af 200 Rdr, hvarjemte han måste befara förluster; men köpte han deremot en lifränta för detsamma, erhölla han 435 Rdr om året, jemte visshet att denna inkomst blefve ofsrändrad för lifstiden. 2:o Ea person, som med tillbjelp af lifförsäkrings-anstalten, eller eljest, hopsamlat ett kapital!, hvilket efter dess död skail tillfalla arfvingar, utan synnerlig förmåga att sköta penninge-affårer, förordnar, att kapitalet skall på ett eller annat uppgifvet sätt, Vill arfviogarnes fördel, insättas i lifränte-ansta!ten. Antag att ifrågavarande person har en gift dotter, och att mannen, med hvilken hon har barn, är tålig bushållare. Dottrens arfvedel bör då användas ill inköp af en lifränta, och heones lif på samma sång försäkras till lika samma med arfyedelen, samt de dertill erforderliga penningarne afdragas å den utallande lifräntan. Hvad som då blifver öfver på deana, och hvaraf således dottren och hennes familj årigen komma i åtnjutande, utgör, jemte fyra procent a arfvet — oberoende af dottrens ålder, då lifräntan köptes — och hannes arfvingar få efter henne samma wumma, som hon sjelf ärft. Lifränte-anstaltens andra afdelning innefattar de vaniga enkokassornas ändamål, men skilj:r sig från dem afseende på ändamålet, deri, att de båda förbundna versonerna ej behöfva vara man och bustru, utan (unna vara hvilka som helst, t. ex. tvenne syskon, venne vänner, husbonde och tjevare, m. fl.