Aftonbladet – 19 september 1844, sida 2

som girigt fästat sig vid de:sa behag; men då Antonia ru vände sig om, sade han, fattande hatten: Si,nora! Ni bar misskänt den goda sfsigten med mitt besök. Jag går med den tröst medvetandet gifver, och vare det lårgt ifrån mig avt vilja påtruga er min tjenst. Hans tal ljöd så öppet, så rligt, att Antonia bef ledsen, att bon låtit sin naturliga häftighet hänföra sig. Hon bad honom om förlåtelse, och urskuldade sig med dena fruktan som intsgit henne, att förlora det käraste hon ägde qvar från den förra sköna tiden. — Hennes blick blef åter flöromhöljd, och medden ljäfvaste rmilehet räckte hon Loden banden till afsked; men nu shömmade den oförskömdessinnlighet utöfver älla skrankor af försigtighet och förställning; balfrasande tryckte ban den öfverraskade till siz, omfattade hennes veka lif med sina långa, torra armar, reste sig så lögt han kunde och nalkades bennes läppar med sin Vidriga mur. Hon skrek högt al afsky, men behöfde icke mycken ensträngning af kraft, för att slunga dvergen ifrån sig, såsom den chyggligaste, giftigaste spindel. Af fruktan att bon åter skulle tillgripa Colken, skyndade ojuret på dörren. Lulovica !snn sin signora 1 lårar. (Forte. följer.) EERO Fy Ned — Fa af Rysslands utmärkta skalder, Eug. Baratinsky, samtida till Puschkin, har d. 29 sixl. Juni atidit i Nespel, dit han rest för att återställa sin försyagade helsa. — Ert BARNS YTTERSTA VILJA. I Weimarsche Z-itupg lästes en dag föjsnde annons: I går efter middag afsomnadevår inner:igt ä!skade lilla 07, Hugo Eduard, 4,år gammal. Vi tillkännagifva för slägungar och vänner denna oersättliga förlust, med begäran om deras dettagande och med den anmärknin. gen, att vi, enligt den oflidvcs sista vilja, afbålla oss från hvarje yttre tecken till sorg. (Nampen.) — Ifall barnet verkligen yttrat en sådan vilja, vore det önskligt, att ädre personer stucdom hade samma förstånd.