Aftonbladet – 18 september 1844, sida 3

LANDSORTS-NYHETER. Örebro den 44 September. Vi hafve nu haft vår Höstmarknad, och väderleken har derunder varit den förmonligaste, man kunnat önska sig. Säljare och köpare hafva hitströmmat i mäsgd, så att rörelsen synts ganska liflig. Oaktadt den gifna penningebristen har dock priset på boskapskreatur till föj: af den ymniga fodertillgången, som gör, att man ser sig lätt kunna föda en betydlig ladugård öfver vintren, hållit sig tämmeligen högt. 42 qvarters Oxar hafva gällt omkring 70 R:dr stycket och 43 qvarters cirka 170 R:dr paret. Goda Kor hafva hetalts med 40 Rdr och sämre i proportion derefter ända ned till 20. På spannemål har varit trög afsättning, ehuru den gamla goda rågen utbjudes för 9 a 40 och den nya, som icke anses alldeles pålitlig, till 6 å 7 R:dr. Hvete, hvarpå tillgången är svag, har likväl sålts för 49 å 20 och gamla ärter för 44 R:dr tunnan. Allmänrnaste prisat på smör har varit 48 sk. marken. Såsom vanligt vid stora folksamlingar hafva icke heller under denna marknad saknats exempel på förluster genom stild, borttappande och beslag, likasom också slagsmål förekommit m. m. Alt har dock varit i liten skala. — Tryckfrihetsprocessen mellan Herrar Falk och Hiumb förevar inför Rådbusrätten västl. Måndag i närvaro af ett ej obetydligt antal åhörare, men avancerade icke låogt, emedan Rådhusrättens pluralitet, icke alldeles, tro vi, i enlighet med Tryckfrihetsförordningens mening, lemnade Hz: H. tillstånd att nästa Måndag hevisa de äreröriga tillmälen, ban i sin tidniog infört emot Hr F. Anser sig H: H. emot sin vederpart kunna bevisa, hvad han påstått, bör väl sådant försökas på annat sätt och vid annat forum. Hvarje sak måste väl bebandlas efter sin natur. Det är icke utan, att Rådhusrättens beslut i förevämnde all väckt ett visst uppseende, och man väntar med nyfikenhet att få se, huru saken om Måndag kommer att bebandlas, och huru den konstbesynnerliga bevisoingen kan komma att se ut. Mariestad den 14 September. Den 7 dennes på förmiddagen befanns hemmansbrukaren And. Andersson i Österg. Lekåsa, hängande död i ett träd å gårdens egor. Som mannen ej visat tecken till svårmodighet, ej heller i någon mouhn låtit förstå sia afsigt, är orsaken till hans förtsilade gerning ännu obekant.