Aftonbladet – 18 september 1844, sida 3

— Med anledning af de täta olyckshändelserna vid R:ddarboimens åpvgfartygsbrygga, anmärker Sv. Biet i dag, att under de sednare fjorton dagarne icke mindre än fyra personer druaknat vid sämnde brygga, derigevom att de nedfallit från landgången till ångfartygen, samt att flera sådene olyegshändelser de föregående åren, synnerligast uader den mörkare årstiden, inträffat. Biet få ter tillika uppmärksamheten på orsaken till dessa o:yckor, nemligen att ångfartygen äro försedda med landgångar, som merendels sakna steg för fötterne och nästan ailtid ledstänger. R:ktigbeten af dessa anmärkningar intygas allmänt, och om vi icke missminna oss, framställdes de äfven förlidet år med anledning af en då inträffid olycka. Vi äro öjvertygade att ångfartygscheferne icke sko!a åta dem förayas, utan skynda att, medelst beqväma landgångars inrättning, förekomma vidare ofycko. Imedlertid vore det önskligt, att de som redan skett måtte tjena till upplysniag öfver det felaktiga i hufvudstadens polisinrättning, som tilåtit en oordning med så menliga följder så länge fortfara. Hade nemiigen stadens åklagaremakt, i hvarje fall då en person gesom fall från ångfartygens landgångar tillsatt lifvet, yrkat och pådrifvit en allvarlig undersökning, samt med föranedande af de i allmänna lagen uttryckte grunder, enligt hvilka vållande till någons död bedömas, sberopat de omständigheter, som bordt förmå ånrartygschefen till uppmärksamhet på fartygets landångar, såsöm trängseln vid landstigningar, landsångens insvepandei den utströmande ångan, hvars ån äfven ökar förvirringen, landgingens lutning m. m., så är sannolikt, att fartygscheen i de flesta händelser blifvit fälld till ansvar och således fått en verksam påminnelse om hvad han haft att göra. ÅA en annan sida synes det böra åligga stadens administrativa polismakt, alt så snart ett för menniskors lif äfventyrligt förhållande visar sig, söka geaom en polisförfattning få det undarröjdt. Si som ärenderna nu äro inom stadens polismyndighet fördelade finnes Likväl ingen viss person, som för försummande af den ena eller andra af dessa utvägar kan tagas för huvudet, mel undantag måhända af öfverståtbållaren, som ofta icke har något sig bekant hvad i dessa och dylika fall behöfs.