Aftonbladet – 18 september 1844, sida 2

alldeies fritt fråa de Ilyten, man så frikostigt tillägger det, så är det i min tro likväl högst tvifvelaktigt -om ståndsförhållandernes nuvarande skick hade kunnat så hastigt brytas, att de, i avseende ti!l frågen, stridige stånden lempvat sitt biall till ett så beskaffadt förslag. Så nedslåesde det i sjelfva verket kan vara, att hafva varit medarbetare utaf ett förslag, som till dem grad misslyckats inom detta stånd, får jag likvä bekänna, att en stor tröst förefinnes uti möjligheten att, just genom detta förslag, kapitulationsvilkoren kunna blifva mera för den allmänna meningen tillfredsställande, än om förslaget lemnat mindre anledningar tiil klander eller missbelåtenhet för den andeliga och episkopala sidan. Man klandrar förslaget, för den låga census af 40 R:år egendomsvärde, hvilken blifvit bestämd såsom vilkor för valrätten; men man torde påminna sig buru den tillkommit, nemligen derigenom att den första census at 230 R:dr egendomsvärde, som blef på grund af Bondeståndets valrätt af Constitutioas-Utskottet föreslagen, motsades af Bondeståndet som förmenade sig derigenom förlora en betydlig del af förut innebafvande valrätt. Denna högre valcensus anfördes då såsom ett skäl emot förslagets antaglighet. I och för Bondeståndets bibehållande af sin förmenta rättighet, förordade man att en lägre census skulle antsgas, och man kom då till den fraktion af 40 R:dr B:ko, som ou så mycket klandras. Hvad dessa 10 R:dr beträffar, utbeder jag mig atwt få förklara, att de betyda inogeptiog, ty sådane, som blott äga en taxerad jordegezdom af 40 R:drs värde, finnas i sjelfva verket icke. Om man då äfven genom denna fraktioe kommer upp till 50 å 40 R:ir B:ko egendomsvärde, så är antalet af egare utaf så små lägenbeter så obetydligt, och deras tillvaro högst problematisk, då laga fasta på en sådan jordafsöndring näppeligen lårer kunna medgifvas, hvadan de komma att verka alldeles intet uti det verkliga förhållandet. Jag tror således ingalunda att detta stadgande af de allmänna valen kan med skäl anföras såsom ett bevis på förslegets oantaglighet. Jag har uti här utkomne skrifter sett uppgifvet, att den högsta valcensus i England för en Freebolder skulle vara 40 pund sterling, men jag tror att den för honom uppgår endast till 2 pund sterling, som efter kurs ungefärligen motsvarar 40 R:dr R:gs, hvilket jemfördt med förhållandet här och med betraktande af lefoadsbehofvens större dyrhet i England kan anses i det närmaste motsvara 40 R:dr bos oss. Det uppgifae förhållandet i England härleder sig derifråga att, då parlamentsförändringen år 1830 der egde rum, blef valceasus för de så kallade Copy-holders, som då erhöllo valrätt bestämd till 40 pund, under bibehållanda för Frseholders af deras gamla valcensus. Det har blifvit klandradt, att den som har valrätt fven är valbsr. Detta stadgande synes visserligen ara underkastadt olika meningar, då man för valbarheten vill hafva en högre qvalifikation, än för rättigheten ait få deltoga i val; men Utskottet utgick ifrån den äsigten, att just denna ringa qvalifikation vore behöflig för inträde af kunskeper, afinsigter, af snillet. hvilkas innehafvare inom vårt land äro föga begåfvade med rikedom, och såedes, ofta skulle blivit uteslutne från möjligheten att blifva valde, genom berstämmande af en sådan census, som närmat sig förhållandet i England, der census, för att blifva vald till parlamenxts-ledamot, utgör 600 pund sterling, eller omkzing 7,000 R:dr svenskt B.ko ärlig iokomst. Deona var Utskottets åsigt i detta hänseende, och jag föreställ I mig ett inkasten emot den med lätthet mötas af motiverna. Man förebrår förslaget äfven, att den andre kammaren är ett Utskott af den förste. Om man så vill så är det väl möjligt, att man äfven häsuti har rätt, enär förste kammaren väljer den andre; men ett Utskott är den sednare visserligen icke positift af den förste kammaren, ty denne har rätt att välja äfven utom sig, och förslaget skiljer sig i detta hanseende ifrån den norska vallagen, enligt hvilken Odelthinget ipom sig väjar ledamöterna af Lagthinget. Den öppna voteriogen har äfven blifvit klandrad, och äfven jag klandrar den i högsta måtto; men jag anser den icke såsom något skäl till förkastande af örslaget; ty jag föreställer mig att en riksförsamling, sammanträdande efter de nya formerne, visserligen icke länge skulle draga i betänkande att förändra detta stasgande och göra voteringen sluten. Såsom en värd talare här yttrat är det en ganska känd sak, att i de öfrige -konstitut:onella länderna en häftig strid ägt rum, om den öppna och slutna voteringen och för min del har jag icke kunnat neka att jag önskat att den slutna voteringen segrat inom Utskottet. Man har här äfven anmärkt såsom ett fel uti den föreslagna Gruadlagen, att 414 Regerings-formenp blifvit borttagen. Häruti kan jag för min del icke instämma. Jag inser ej buru privilegier skulle komma in i ett grundl!agsörslag, som boritager privilegier, och förslaget har, i min tanke, åtminstone den stora förtjensten att bafva velat borttaga dem, emedan de icke gagsat i något hänseende hvarken såsom bidrag till fäderneslandets förkofran, eller till enighet wid beslutens behandling inom Riksdagarne. Det är temligen påkostande, mine Herrar! att ieom detta Stånd få emottaga förebråelser emot personligheterna inom 14840 års KonstitutionsUtskott, till den grad, som här ägt rum. Jag skufle visserligen icke vilja upptaga det allra riogaste af dessa yttrandep, om de blott rörde mia person och de medlemmar af Ståndet, som här äro i tillfälle att besvara dem, om de vilja, eller att med tystnadens vältalighet uttrycka sina tankar om dem ; men då det är en allmänt känd sak, att Utskottets ledamöter äro 24 och att 48 af dem sakna plats inom detta rum, så utgör det ett åliggande för deras kamrater att åtminstone ådagalägga, att man visat sig känslig emot ofoget af sådana yttranden, som att de förfarit på ett olagligt och svekfullt sätt, med mera sådant, hvilket jag, utom det opassande i utirycket, anser ologiskt och orätt, emedan jag icke inser huru Utskottet skulle kunnat förfarit olagligt eller svekfullt, då Utskottet blott ägt att framlägga sina förslag för de reanektiva Ståndan utan hvilkas åtvärder deras för