Aftonbladet – 13 september 1844, sida 3

al mot tidenvarivets anda och Degrepp. Dinöres kemma-Iren bör således äfven formeras genom val från folket, aldock på sådant sätt, att den större förmögenhet-n och den bözre ictelligensen der få ut sin rätt. Det är I synnerligast frånvaron af all konservatifi e!ement, som dl gör det hvilande förslaget så samhällsvådligt och som ramkaillar mitt nej dertill. 24 PRESTESTÅNDETS DISKUSSION ÖFVER REPRESENTATiONSFRÅGAN. . (Forts. fr. Tisingsbl.) Prosten Utterström förklarade, att han icks blifvit helt och hållet öfvertygad, oaktadt det snillrika och utförliga i prosten Ödmanzs yttrande till försvar af den nya vallagen. Denna hade alltför stora brister, för att kunna antfagas. Prosten önskade lifligt, att KonstitutionsUtkottet vid denna riksdag, i händelse förslaget fölle, måtte åstadkomma ett nytt och mera aallmänt tillfredsstäliande. De väsendtligaste punkter af det nya representationsfö slaget, i hviita prosten var minst medgörlig, voro: de allmänna valen, såsom t, ) opassande för vårt land; valcensus; den i förslaget stadalgade ålder för valberättigad och valbar; samt andra n kammaren, hvilken vore åtminstone öfverflödig. I -jalla fall medgaf prosten att den nuvarande frgyrdelsjoingen med sina många utgreningar vore ett så tung rjoch tidödande mechineri, att troligen ganska få kämpå för dess bibehållande. Professor Knös: — — — Jag tror, att ena reoresentationsförändring är af behofvet påkallad. Alla Jaondras kan ej vigt läggas — öfverenstämmer häri, så vidt jag lärt känna den. Questio an är således rJafgjord. Svaret är gifvet så högt och högtidligt, att det ej kan återtagas. Att hafva framkallat detta enhälliga svar, var förra riksdagens vigtigaste bestämrmelse och må anses för dess KonstitutionsUtskotts ; Istorverk. Dermed må detta eck vara belåtet, utan Jatt sträcka sina fordringar längre. i Jag tror ock, act en representationsförändring gan Iska snart kommer att ske, men att det skulle för fäderneslandet medföra oberäkneliga vådor, om en repreeentationsörändriog, hurudan som helst, i denna stund genomdrefs. Så agjord questio an är, så mycken tvist är ännu om questio quomodo. Endast y) den till frukt; tvingar man genom konstlade medel denna att brådmogna, så blifver den hvarken god eller närande. Hvarföre då så stor äflan, att just nu Igenomdrifva det ifrågavarande representationsförslaIgel? Ar det derföre, att det ej är det rätta, det fbästa? Eller saknas tro på det rättas, det godas seIgermakt? Eller sker det för några enskilda afsigtor? Eiler står det närvarande representationssättet så fast, Jatt det endast genom en öfverrumpling kan besegras? Säkerligen svarar man nej på alla dylika frågor. Men det ligger ju ock för öppen dag, att en rapreIsentationsförändring icke kan ske tu, utan att söndra I medborgarne i bittra fisadtliga, gilve Gud! icke äfven oförsonliga partier, hvarvid ettdera partiet stulie kufvas och dess mening nedtystas. Vi stå midt i denna strid, och jag önskar intet lifligare, än att PreIsteståndet i den iotager sin rätta plats att vara på en gång sanningens och: kärlexens medlande, fridstiftande och försonande målsmän. Må då de olika mevingarne ännu någon tid brytas mot bvarandra; lång kan denna tid ej blifva, då nu frågan med så stör ifver, så allvarligt nit bearbetas. Snart skola ojemnheterna jemnras, olikheterna förlikas; hvad som nu synes så svårt, skall då gå iätt, och reformen skall i den allmänna belåtenheten erhålla sitt bästa stöd, sitt säkraste skyddsvärn. Jag tror äfven på personlighetsbegreppet — personlighets-iden ville jag hellre säga — och i himmel och på jord fiones intet, på hvilket jag så tror, som på detta. Men allt beror härvid på bestämmandet af detta begrepp. För mig är begreppet om en pe:sonlig Gud, som skapat verlden och efter sin allvisa försyn styrer den, vidare begreppet om menniskan såsom skapad till Gads beläte, cch slutligen begreppet om det iadividuella fortvarandet efter döden. Då en tedamct af förra riksdagens KonstitutionsUtskott, en man vida öfver mitt beröm, fåstat uppmärksamheten vid detta begrepp och gjort det till en af dagens frågor, kunde dåvarande KonstitutionsUtskott ej annat än upptaga det, men vid den praktiska tillämpningen visade sig genast nödväodigheten att öfvergifva det eiler att så modifiera det, att det blef något helt annat. Ty i denna ofullkomlighetens och tidelsernas verld slår personlighetsbegreppet så lätt om till sin motsats, sj:lfviskbetens begrepp, det ar alla med kristendomea mest oförenliga. Endast om någorstädes på jorden kunde finnas en paradisisk renhet och fulikomlighet, der kunde representationen grundas på personlighetsbegreppet, men der behöfdes ock ingen representation. Det har varit mig en glädje att hittills, åtminstone till någoa del, kunna instämma med förra riksdagens KonstitutionsUtskott. Men jag kommer nu till de frågor, i hvilka mina åsigter äro ännu mera afvitande. Jag tror nemligen icke på de allmänna eller samfäldta valens förträffligset och tvekar mycket att medgifva deras rationalitet, hvarom jag dock icke nu vill tvista. Allmäsna val förutsätta en census, och för vårt land blifrer denna alltid både för hög och för låg. Allmänna val hafva i andra länder medfört valintriger och valkorruption i stor skala, och detta är ett ondt, som vi hittills föga vetat af. Hvad man för öfrigt må med skäl förebrå vårt nuvarande representationssätt, i detta fall har det dock en ljässida, som väl må framhållas, då skuggsidorna så gerna och ofta utmärkas. Iaom stånd eller klasser väljer man ock med större kännedom om personers karakter, med bättre erfarenhet af deras skicklighet, Vid sådana val blifva ock inga af landets vigtigare intres;en orepresenterade. Dock mot de intriger och den korruption, som ätfölja allmänna val, säger man sig hafva uppställt ett korrektiv deri att man gjort valem indirekta, i stället för dirckta, och en värd talare inom detta Stånd har åberopat sin erarenhet, att vid elektorsval i sockenstämmor väljer man alltid de skickligaste, redligast2 och pålitligaste. Men dylika val hafva ock hittills alltid haft afseende på endast lokala och mindre maktpåliggande angelägenheter. Äfven vill jag lomna derhän, buruvida en erfarenhet, sådan som den åberopade, är allmän. Svenska folket är ovifvelaktigt ett redligt och godsinnadt folk, men deröre ock stundom godtroget; det är samma folk, om