Aftonbladet – 13 september 1844, sida 2

o— Högst orätt, min vän, fortsatte Schirmer. Så länge man är ung behöfver man icke fria, det sår ändå af sig sjel!, men isnan hösten kommer måste man tänka derpå, och om man då icke ifer sig af kärlek, måste man göra det på föraufiiga gruader. Det är icke godt att menniskar är allena. Du måste ännu gifta dig! Med ett satiriskt leende for baronen med handen öfver pennan. Schirmer los. Du tyckes icke hysa der bästa tanka om det vackra könet? Jag varnar dig för en fejd med min Cara. Hor upptager alltid, så stridslyster, den emot fruntimmerna kastade handsken. Clara sade rodnande: Jag afvärjer endast orättvisa anfall. Herr baronen har icka föroläm. pat oss. — Huru? smädar han icke ditt kön, då han i hela den qvinliga verlden j finner en enda, sitt hjerta värdig; är det icke förolämpning? Du måste omvända honom, GCiara, och du, min kära hustu, skall inrätta en bureau de mariage till hans fördel. — Du är alltför god, sade geheime-rådinnan, men jag torde ej kunna svara emot förtroendet Baronen hade gerna afbrutit detta ämne, mer Schirmer slöppte icke efter. Du misteännu aft: dig! Bittre sent än aldrig. Du skall bifva e helt snnan menniska och se lifvet från en P) sida. — Också från en bältre, efbröt baronen. Ja har sett så mårga askräckande exempel. — Du har orätt om du af dem fäller ett all mänt omdöme, sade Schirmer. Do stila, lycklig 2ktenskapen blifva sällan bemärkta, och tro mig mäpnrerna äro sjelfva skuld dertill, om fruntimmerna blifva :ämre nu än förr. Så var icke förbållandet bos våra germanniska förfäder. Da höllo qvinzan i hkelgd och satte på henne ett högt värde, Claras ögon strålade och hon kysste sin fars bend. Baronen visste icke rätt hvad han skulle