Aftonbladet – 12 september 1844, sida 2

SfM; och Santa Cruzs portar, och befallte alla der vistande köpmän att flytta til Mogador, med löften om beskydd och gunst. Någon tid derefter förböd han utförseln af ull, hvete och olja och lade svär utförseltull på andra artiklar. Folket i staden krorrade, på landet väntade man uppror — men regeringen förklarade det för synd: ait drifva handel med de otrogne. As — Det kan ingen tro, hvad det Biet bjuder till, för att medelst fortfarande stafnipg och hopläggning af sina egna dikter, om möjligt kunna påtruga och fastnöta hos allmänheten den föreställningen, att A ionbladet varit det egentliga uppho!vet till den orolighet och den sinnesstämmpg, som under sista veckan af Augusti månad uppenbarade sig i en tillstymmelse till rabulisterier i trakten omkring Gustaf Adolfs torg. Det sednaste bemödandet, som kan betrakt:s såsom en partiets hufvudoch statsaktion i detta hänseerde, igenfinnes i tvenne med rubriken insändtförsedda långa artiklar i Bet för i Måndags och Tisdogs, hvilkas författare, i förbigående sagdt, behagst tilltala oss med benämningen kusin, något som vi naturligtvis ej kunne hindra, under det vi likväl nödgas förneka slägtskapen, så mycket mera, som mean vid kusinagers ingående plågar kyssar, hvilket vi belt och hållet undanbedje oss. — Låtom oss nu i korthet berätta, huru författaren går Ullväga. Utgångspunkten är, att den taktik, som Attonbladet invigde år 4838, nu burit sina bittra frukter. och det slutliga målet heter: upplösningen. Gisning i sinnena måste, efter Aftonbl-dets önskningar, elitid vara herrskande, för att kunna begagna sig deraf efter orhständigheterna. Författaren ir ej nog dumdristig för att framkomm2 med det påståeadet, att Aftonbladet vill ha pöbelupp!iopp i full gång midt på ljusa dagen (det är ju ändå humant!) men massan vill det lika fullt hafva i sina bänder? En appell åt detta håll afgifver det aldrig utan frukt. Hireter följer ett försök att vederlägga Aftonbladets anmärkning bäromdagen, att oväsendet varit en tilltälig frukt af de i Biet, Minerva och Den Konstitutionelle långe förespeglade ryktena derom, och ett ganska illa beslöjadt 2nall emot den högsta personen i samhället förekommer i sammanhang dermed, för det ban hade till sig uppkallat Ståndens talmän m. m. och tillkänna— givit dem, att årgärder voro wvidtagra till ordningens upprätthållande, utan att rågon militär behöfde anttas. Ordalsgen bärvid äro så grofva, stt vi ej anse lämpligt att reproducera dem, eburu de straxt derefter strykas över med harfoten på det viset, att itgärderne vidtogos på grund af underrättelser från polisen om kringlöpande falska rykten, som gjorde massan beredvillig till en agitation emot de föremål, hvilka i dessa rykten så gräsligt nedsvärtades. Ryktena sägas också bestått i ingenting mindre, än att Konungens lif tätt och ofta hotats, än med giftbägaren, ön med pistoler. När sådene rykten bade kommit i svang, så var det väl omöjligt alt återhålla ett raseri, ristadt emot de föremål, som förmenades umgås med siita rysliga planer aot Konung och tädernesland,. Märkligt är hvad som nu kommer: åfängt skall kusin kunna invänds, att upploppens resultater ej gifvit anledpning att tro på dylika syiten eller anläggningar. Detta ickast är i grunden falskt. Tacka Guey kusin, att saken stadnade vid hvad som skett, nly ett steg lärgre, och kusins dödsdom hade vanrit gifvenn. Hade A:tonbladet tjort sin skyldigher, uten omsvep Omförmält ryktena, kommenterat dem och tjort massan uppmärksam på det lagstridiga i hvad den ämnade begå samt hotat aned följderna m. my, så hado ingen lsgstridig handling inträffst. Men Aftonbladet handlade tvertom och fortfor med sina Tso!leska artiklar samt biträddes troget af Dogligt Allehanda. Annu om Oasdsgen hade Afionbladet kunnat qväfva opinionsyltringarne, om det blott velat eiler vågat. Nu äro oroligheterna dämpade, men buru. förfar Aftonbladet under detta törbålande? I stället aut åta rabulisthopen smeka sitt rilvande ris, bar Aitonbledet, eter några dogars tystnad, sistlidne Oasdags atton meddelat ett diskussionsprotokolk ;rån Boadeståndet. hvari en liknelse emelen erkebiskopen och Gustaf Trolle å nyo förekommerDetta Lan j ha skeit utan afsigt, ty wusie är ej en iman, som, i en sådan period som denna, tager ett sådont steg utan ber:kning. Minne A tonbladet ville hörigecom siga masson, alt den kom af sig vid ingången, att mycket ännu återstår alt uträlla, eller visa erkebisköpen, att man har honom i sina klo, att man innu en gang kan hefsa massan på honom A tonbladet har pillräckligt visat, att vill det bloit, så kan det päfven lussa massan, likt en uppretad blodhurd, mnot hvilket (öremål som helst, ja, äfven omedvemel kan man vara orsaken till ett dylikt resulpia IHir framsrages åter, för bättre minnes skull, den dikten, att Aftonbladet väckt deltagande j djupt fallne mördarea Breitfeldt, åstadkom en uppresninz mot der le Rumstedt, hvarefter en slutsats a Atonblagars sky Detta kar 0m, alt Aftosbladet tager sig ven OmMm af tenslöshet eller littsiune, vilja eller vetskap väcker onde hos hopen för det jen bar det viför den un:e, och att detta . 1 kyldigt ankEleg ! s, hvad den rik:rar, ill och elt allt jör stort deltag motsalta partiet. I hå dess