Aftonbladet – 11 september 1844, sida 2

prerogativ att till obegränsadt antal nämna pärer, är af den största vigt, det erkännes icke allenast af dem, som vetenskapligen behandlat dessa länders statsförfattningar, utan det har blifvit visadt af sjelfva det ergelska underbuset. Det var ungefär för 100 år sedan, som regeringen utnämde 42 nya pärer för att genomdrifva ett förslag: förslag väcktes derefter i pärs-kammöoren om inskränkniog i konungens rätt dertill; — ministeren, förmodeligen vid detta tillfälle mera aristokratisk än monarkisk, understödde detta sednare förslag — det skickades till underbuset, men utkastades. De visste der, att demokratien skall slutligen fiona sitt stöd hos regeriogen då den har rätt och sanning på sin sida och att derföre regeringen borde hafva sin makt att i ett sådant vigtigt ögonblick bringa aristokratien till eftergift. Denna utväg att nämna ett större antal pärer har visserligen ganska säl!an blifvit begagnad, men icke så sällan hotelsen Nt så skulle ske, om icke de höga herrarne ville gifva med sig. Dessutom (jag återkommer till Konst. Utsk:s förslag) hemställer jeg, om de grunder, efter hvilka båda kamrarne äro formerade, äro just så lika, om man än icke åser tiderna. Efte: min tanka bör man förutsätta att i allmänhet de bästa vä!jas, att följaktligen ett visst antal af de valde, i politiskt afseende, i kunskaper och karakter stå öfver ett lika antal af de väljande, tagne utan urval. Om således den som väljes direkte af folket är bättre än de, som välja till riksförsamlingen, och desse valda sammanträdde och förrättade nytt val, så skulle man tro att dessa skulle välja ännu bättre och valet stiga en grad högre. Det är på detta sätt, som öre kemmarens ledamöter skulle utses. De skulle komma efter denna åsigt att stå högre i politiskt omdöme. Valsättet för den öfre kammaren har ej, som man segt, likhet med det Norska: Norska lagthicrget är att avse som ett Utskott utaf storthinget och utgör ea derifrån på samma tid afskiljd del. Deremot har den hos oss föreslagna öfre kammaren mycken likhet med den Amerikanska senaten, som fått ett ganska fördelaktigt vitsord af en för aristokratien ganska varm ledamot. Den amerikanska senaten väljes af represeiitanter, som äro valde, d. v. s. väljes af de serskilde staternes representanter, som sjelfve äro valde af folket. Enda skilnaden är att här skulle sammanträda en enda valförsamling, då deremot i Amerika valförsamlingarne äro lika många som staterne. Man yet, att denna olikhet i ursprung föranledt förkastande ar biller af stor vigt, som genomgått representanternes hus och varit understödde af ganska stor popuralitet för dagen Hvad de mindre bristeroa beträffar, såsom voteringssättet, Utskotts-sammansättuingen och många andra dylika, vid hvilka man fästat sig, skulle jag tro, alt de fleste af de anmärkningar, som blifvit gjorde, skulle kunna utredas. Jag vill likväl icke trötta ständet för mycket, emedan, om förslaget skulle blifva antaget, hvilket jag likväl vet att det icke blir, så kunde dessa detajer efteråt lätt zo3 afbjelpas. De tillhira icke hvad man i andra läsder räknar till grundlagar, utan hvad som tillhörer de serskilda reglementeza, vanligtvis se:skilda för hvartdera buset, och i denna omständighet igenfinnes den besynnerlighet som en värd ledamot trott sig finna vid genomräknandet af bladen i den franska kartan. Om han ej blutt räknat utan äfven geromläst den, skulle ban hafva funnit att denna karta saknar cn mängd före skrifter, som hos. oss tillhöra grundlager, men dessa föreskrifter äro i Frankrike derföre icke bortglömde, de finnas på ett annat ställe. Om jog förutsätter att förslaget antogs, så tviflar jag icke att hvad som räknas till reglementariska stadganden skulia sedermera, lika litt som förut, kunna rättas, oca tror det så mycket hellre, som jag sett, att många sådana frågor under våra nuvarande tunga former bili.vit sedan 1809 förändrade. oInnan jog slutar mm Oo — HS re Hårvid uppkom buller, som uttydde otålighet, och sedan H. Ex. Hr grefven och landim. med klubban äskat tystnad, fortsatte talaren: Jag ber om ursäkt, men herrarne hafva afhört så många som yttrat sig emot förslaget, aw man äfven torde böra haiva tålamod med mig, sem talar för detsamma, och jag tror mig icke hafva öfverskridit grannlagenhetens gränser genom den frihet jag tagit mig att äfven framställa min mening. Jag sammanfattar i korthet hvad jag hat äran yt ra. Jag finner här framlagdt ett fö slag, som visserligen icke är fullkomligt, utaa innehåller tnånga stadganden, som även efter min öfvertyge:se böra ändras, och flere andra, som utaa skada kunna ändras för att tillfredsställa de serskilda meningarne, och hvilket endast kan gezom jemkniogar dem ermc:lan åstadtommas; men jag anser likval förslaget till sina hbufvudgrunder godt, och i sin helhet vida bättr nuvarande, som är odugligt. Här åter ; numera intet annat, än att med den tysta votericgssedela afgöra mellan det ena eller det andra i sia belhet. Jag vet ganska väl, att den afgörande majoriteten inom detta hus var långt före dageas plenum fast besluten att förkasta försaget; mon då jag för min del gillar de motsatta åsigterna, följer jag min öfvertygelse och röstar för detsammas antegande. Det blir i deg förkastadt.— delta förslag är undanröjaåt — men striden mellan de olika meningarne är derföre icke slutad. Jag skulle icke tro mig hafva förgäfves upptagit Ridderskepet och Adelns tid, om jag blow i den allraringaste mån kunnat bidraga att befrämja en allmäa berägerhet att sluta denna strid, att göra ett verkligt fredsfördrag, med fullt erzäsnande af andras rätt att äfven göra sioa meningar gällanda, utan aw vija utesluta bvarken den enas eller den andras. Is TAL STOCKHOLM den 11 Sept. — H. M. Koaungen lemnade i gär kl. 5 e m. nådit enskilt företräde åt MH OM. Keisarens at