Aftonbladet – 11 september 1844, sida 2

inannet DeYlsade vlaa mer an eckande al en Hagot större förmögenhet, som icke i alla fall kunde beståmmas allt för hög, om icke tillgången att erhålla personer, passande till riksdagsmän, skule blifva alltÖr inskränkt. Jag tror visserligen icke att någon synnerlig skada skulle inträffa derigenom, att mar uppställde en viss ceosus för valbarheten, men sådant är ovödigt, och jag kan ingalunda föreställa mig, att de väljande skola gå ned till de lägre klasserne, för att välja obemärkte personer ibland eller under sig sjel!ve, helst jag ej förnummit att vänskap för likar i allmänhet är så stor stt man upphöjer dem öfver sig Man må visseriigen sätta sitt eget obetydliga Jag i främsta rummet; kunde de välja på sig sjelfve, så skulle de måhända göra det. Men då fråga skulle uppstå att välja en af bröderne i dessa ligre samhällsklasser, då tror jsg att afunden der skall hafva mera spel, än brödrakärleken, och att man heldre förenar sig om att taga en utmärktare personlighet ibland de högre klasserne, som kan göra Distriktet heder och landet nytta. Man har äfven anmärkt att bildasiogen och rikedomen erhållit så litet inflytande: äfven denova anmärkning innehåller något, som jag icke bearar. Bildning och rikedom utgöra de tvenne stora krafterna, den stora andliga — och den stora materiella kraften, och jag fruktar aldrig att de skola underlåta att göra sig gällande; man behöfver efter mitt förmenande endast lemna dem vägea fri. Jag menar icke härmed att rikedomen skall göra det på skamliga celler olofliga vägar; den lemnar sin egare tillräckligt många ärliga medel att vinra anseende och förtroende, för att icke den rike, oå fråga är om va!, alltid skall ega vida mera utsigter att få röster, än den. som med honom i öfrigt jemngod, besitter en mindre förmögenhet. Hade man likväl velat genom positiva lagbud be ämja dessa båda intressen, skulle jag icke haft något dercmot, men jag befarar dock att ett stadganda derom skulle framkallat ännu ytterligare anmärkningar. Man har vidare anmärkt att förslaget icke utgått ifeån det bestående, att det vore alldeles nytt, att det glömde den vigtiga sanningen att stateas organism bör utvecklas, men icke sönderbrytas. Denna anmärkning förtjenar efter min tanka mer afseende än någon af de föregående, och då jag, som några månader af sistlidne Riksdag äfven var ledamot af Konstitutionsutskottet, vill redogöra för anledningen hvarföre den emot min mening blifvit alldeles utelemnad, så måste jag i ninnet återkalla huru det sistlidae Riksdag tillgick vid representationsfrågans behandling. Ett förslag var uppgjordt af Konstitutionsutskottet, detta inkom till Ständerne, hvilka icke ingingo i serskild pröfning af detta förslags S utan uppställde vissa allmänna hufvudpunkter, hvilka till Konstitutionsutskottet återskickades, med föreläggande att derutaf utarbeta eit sammanjemkniagsförslag. Utskottets skyldighet hade varit att efterkomma denna åstundan, jag tillstår det, ty hvarje sann vän till förbättriogar i våra representativa former måste i första rummet använda sina krater för en sådan sammanjemkning. För min ringa del har jag äfven försökt något sådant vid det tillfället då de fyra Riksstånden voro samlade i denna sal uader förre landtmarskalkens ordförandeskap, för att öfverlägga om representationsfrågan. Jag framställde då ett jemkningsförslag, stödjande sig i viss mån på alla de större opinioner, som jag funnit hade gjort sig gällande inom representationens serskilda delar. Detta förslag vann icke något afseende, åtminstone icke på denna sidan — endast Bondeståndet upptog detsamma vid voteringen i kontrapropositionen. Konstitutionsutskottet åter, som inom sig egde stridiga elementer, måhända lika stridiga som de, hvilka uppenbarat sig inom de serskilda stånden, visade sig mindre benäget att sammanjemka de tvänne huvudsakliga stridspunkterna, remligen allmänna val och ståndsval. Jag yrkade likväl att sådant borda försjkas, men då jag efter en ko:tare frånvaro återkom till hufyudstaden, fann jag med förundran, icke allenast att Utskottet uppställt helt nakna voteringspropositioner för alt i förstärkt Konstitutionsutskott afgöra de tvänne grundprinciperne för valförrättningarne, utan med ännu större förundran, att dessa voteringspropositioner voro af Riksstånden gillade. Hvad kunde väl egentligen vara anledning härtill? Jo, utan tvifvel den, att hvar och en hoppades att vid voteringen kunna undertrycka den andras mening. . Treone stånd hade på ena sidan gillat principen af slåndsval och trodde derföre att densamma skulle göra sig gällande inom det förstärkta Konstitutionsutskottet. Detta Utskott, som representerar Rikets Ständer och afgör i deras stad och ställe, med samma rätt som Ständerne tala och afgöra i Svenska Folkets, d. v. s. med stöd af grundlagens tydliga ord, detta Förstärkta Utskott gillade likväl en annan mening och bestämde att grundsatsen skulle vara allmänna val. Spelet var således tappadt. Nu, sedan man först gått ia derpå, har jag i dag hört, 5 år derefter, att förslaget vore olagligt, att saken gått en olaglig väg, emedan det vore emot trenne Stånds beslut, som det förstärkta Konstitutionsutskottet afgjort frågan. Detta Utskott skulle likväl votera, när Stånden godkänt Voteringspropositionen ochdet var Stånden som genom detta godkännande ingingo På ett äfventyrligt spel om en för samhället vigtig grundsatts. Sedan derefter det på allmänna val byggda förs!aget i Konstitutionsutskottet blifvit i viss mån jemkadt och utarbetadt, återkom det till Stånden. Har man sedan sökt, då Iman här genomgick de serskilda SS:ne af detta förslag, att sätta dess detaljer i öfverensstämmelse med den grundsatts som voteringen fastställde? — Nej, ingalunda, — man förkastade det i sin helhet, hvilket åter var grundlagsvidrigt, ty då man hade en grundsatts för förslaget lagligen fastställd, då följde att ett på den grundsattsen uppgjordt förslag skulle blifva till nästa Riksdag hvilande. Jag måste således uttala min öfvertygelse, att om någon olaglighet vid behandlingen af frågan under förra Riksdagen egt rum, så var det tiil miadre del genom KonstitutionsutskotItet, men till ea stor del genom Ständerne och till Jalls ingen del gonom förstärkta Konstitutionsutskottet. Hade man på annat sätt velat behandla frågan, så Ihade man visserligen kunnat undvika de många detajer, öfver hvilka man så mycket talar, och felen -låterfalla på de klandrande sjelfve. I öfrigt, och om man vill förkasta ett förslag derföre, att det i en el ler annan detalj kaa fianas oriktigt, så kommer man, så länge verlden står, aldrig öfverens; här måste ifrån alla sidor medgifvanden ske af de individuella åsigIterne, hvarförutan striden skall i evighet fortsättas utan raänltat TN an vn bkammit aft tala am föra