Aftonbladet – 11 september 1844, sida 1

2 vid Röda Slussgatan. ANNONSER emottagas i först. mmm ——— EE H—X—L KE LIE — mm — mm muömm———————— ee den i konstitutionsut:kottets betänkande inolägde lärdom. är en praktiskt oskicklig lagredaktör. Den i öfverensstämmelse med vallagen: författsde nya regeringsformen har vwisserligen den fö:deler, satt den till et sammanöt de förra serskilda grundlagarve i regericgsformen och riksdagsordninger, men den har ock sina biister. Der föreskrifves, i 72 8, att inga förslag, med undantag af dem, som röra nordningsmål, få antagas förr, än de af utskott blifvit beredåa. TI 407 säges, att frågor kunna i kammare väckas, om stitande, förändring, förklaring eller uppbäfvandet af lagar och författningar, som rikets allmänna huskåilning eller grundernaför allmän vinrättniog röra, eller i 65 , der de utskott, som till ärecdernas beredning skola tillsättas, äro uppräkrede, finnes ej nämdt något utskott, till hvilket de i 107 omtalte frågor, vanligen de flesta som vid riksdag blifva väckte, skola remitteras. Detta påminner mig om ett gammalt förbättrande hos oss, att nemligen strutsfjedrar voro anbeallse att brukes till vissa uniformer, men tillika förbjudne till införsel. Man var då skyldig att i tjensten bära på sig lurendrejadt gods. Jag har talat om lurendrejadt gods, och det vore örskligt, att man så ej behölde benämna den vara, som nu passerar. Slutligen i sak, får jag mot det nya vallsgsförslaget göra den anmärknicg, att fördelnirgen entfellån landet och städerna af riksdegsmännens antal är grundad på olkmängden. Här, liksom i många andra fall, synts, huru falskt det är, att bygga reela beräkningar på statistiska siffror. För en representation behöfvas icke starka armar, utan upplysta och förståndiga hufvuden, och en erda klok stadsbo kan härvid betyda mer än hundra råa backstugusittare på landet. Hvad betrder tusentals politiska kannstöpare mot en enda Geijer, mot en enda Berzelius? Detta valförs!ag skall, om det antages, ofelbart leda derhbän, att makten förlägges i den råa massans bänder. För några folkgunstjägare, som irat för dess antsgande, kunde det ej skada att få försöka, hvad det vill äga att stå under ctt sådant ok: för de sanna fosterlandsiännerne skulle det ej bli en omöjlighet att utfinna medel till dess afskuddande. Men saken är för allvarsam ett försökas, och Sverge torde ej tåla vid att likna Spanien eller Grek!and, äfven med en liten tids avarkin. Jag tror derföre, att hvarje upplyst cch sansad, för sitt fosterlands väl redliat mritälskande riksdagssan skall till proposition på det nu förevarande grundlagsförslagets antagande svara: nej! Hr vos TROIL, 8. G. Den vigtiga frågs, hveröf. ver Ridderskapet och Adeln nu går satt besluta, har så länge utgjort föremålet både för tävksrens forskniogar och för märgdens vägledning genom upplysande ströskrifter, att-det troligen ej gives rågon bland mediemmarne af dötta hus, som ej redan bestämt sig för det vo:um ban komme satt afgilsa. Att derföre g:nom ea vid!yftig sekdiskussion söka inverka på öfvertygalsen, är i mia tanka lika ändamålslöst, fom det vore orätt, att dermed upptsga Ridderskapget och Adelas tid. Deremot anser jag det för en ooftergillig plig: af hvar och en, som, i huru ringa mån som belst, vill uppträda såsom offentlig man, aut i ett så :vigtigt åmae som det närvarande, öppet tillkänrsgifva den isigt han tillhörer, och det är med ascledning deraf jsg anhåller få ö klara, det jag kommer att rösta emot förslaget, derför att jag anser det vara olagligt till sin uppkomst, oredigt vill sin uppställning, orättvist il sina grunder och olycksbringande till sina tö:jder. Det är olagligt tll sin uppkomst, ty 4840 års Konstitutionsutskott har bänskjutit den vigtiga frågan om valsättet till efgörande genom voterivg ivom förstärkt utskott, utan att iakttsga den i 56 Regeringsformen gifoa öreskrift, atv först i möjligaste måtto ssmmarjemka Riksståndens tankar till ett helt och, om oförenliga skiljaktigheter fionss. dem derjemte till Stånden behandlande anmäla. Ejföriän Riksståndens beslut ö:ver en dylik avmäålan inkommit, hade Utskottet egt rätt att framställa vottringspropositionen. Samma Korstitutiocsutskott har äfven, med frångåde a? sitt förut yrkade förslag rörarde grunden för velrättev, godtyckligt nedsatt dersamma ifrån 250 till: 40 Rdr Bko uppskattadt tszeriogsvärde, och dymedelst framlagt en af intet Ritsstård påkallad beräknicgsgrund, ty trenne Riksstånd hade bestämt sig för ståndseller klassval och det fj rde hade endast föreskrifvit att valrätten skulle utsträckas till all ecganderätt af hemmavctal, af hvad natur den än vore. På sådant sätt lyckedes det Konstitutionsutskottet, stt, i fullkomig strid med trenre Riksstårds beslut, påtvinga nationen en till denna Ritsdag hvilande, på samfåldta val grundad representationsform. Förslaget är oredigt till sin uppställning, genom den brist på tydlighet och bestämdhet, som man på flera ställen upptäcker, och hvilket förhållende, om det äfven kan anses såsom följden af tjugofyra serskilda personers kollektiva redakiionsarbete, likväl alltid blifvit ett väsendtligt fel kos en grundlag. B:sypnerligt förefaller det äfven, att Kozstitutiorsutskottet, som i sitt till Ständernva först afgina betänkande synbarligen sträfvat att lägga i degen sin lärdom och sin kännedom af till och med de obetydligaste staters samhällsförfattningar, det ozktadt ej kunnat göra för sig klart, att en grundlag, till undvikande af misstydning, måste vara så kort och tydlig som möjligt, och att man genom för mycken utförlighet oftast faller in i det otydlige. Men äfven i detta hänseende har Utskottet följt sia egen bana. Det har mera älskat att gå på bredden än på djupet; eljest hede det törhända funnit, att då fransyska kartan inrymmes på fem större oktavsidor, hade mrj!igen det svenska grundlagsörslaget ej behöft upptaga fyrtiotre, eller om vallagen inberäkves femtiofem sidor i qvart. Det är orättvik till sina grunder, då det efter fastställandet af ettusende Rår fastighetsvärde såsom enhet för röstberäknisgen, medgifrer åt den, som eger endast ,..:del af detta belopp, rättigheten att afgifea 1,,.:dels röst, men deremot fråskänner egsren af 100 gåoger samma summa de bozrom med fullkomligt lika skäl tikkommarde 100 räster, eller med andra ord tvipgar honom, som just genom sin ställning i samhället är högt intresserad för ordoicgers upprättbål!laveda att af na JNN rätfer Nädläoga DÅ ARK sill fre