Aftonbladet – 9 september 1844, sida 1

stående.n Prostens förslag till illbyggnaden innehöll: att Adelns sjeifskrifna repres:ntat:srätt måste upphöra, och för pris cipens skull äfven presterpasg de Orepresenterade (1jevsternän i och utom jnst farat ståndepersoner) erbålla represostationsrän; ständerra fö delas på tvenre kamrar; delegerade från de fem stånden bilda öve kammaren; rep:esentatiorstostradeu gäldas af allmänra medel; o:d:ötrarde i både komtrarre utväljes af Korungen, äfvensom talmär i alle fem stånden och för Presteståndet i öfrerenssiämmelse med 4 mom. af 23 G sikedegsordzisgen. Aila dete!jö sleger och allt hvad som vidsro argirge utskottssöttningen och arbetsordningen vid ri! sdagen Öveclemnade prosten åt Konstitutiorsutskuttet att föreslå. Doktor Reuterdahl menade att det erda skäl, som för avtagandet af en ny representationsordning räteligen kunde anföras, vore den nya representatiorsordningens egen föstriffllighet. Detta skäl kunde icke i förevarande fall åberopas. Förslaget hade tretton stora fel ech brister, hvilka talaren uppräknade, med förklarande att ban omjligen kunde kala ett så betkaffadt förslag fört öffligt, eller för dess förtriffUghets skuli antaga det. För antegande af det både i sina grunder och sitt utförande förkestliga förslaget, vis te doktor R. knappt mer än ett skäl vara anfördt: dem närvarande representaiioners odugligbet. Denna representation skall hafva bragt ella olyckor öfver Sverge. Den skall hafra störtat Sverge i ramnlöst elände och örder?. O!sgetor hade visserligen öfvergått Sverge, men de fyra stården såsom stånd hade icke verit vållande till dessa. Tvertom bade svensta staten både adesman och prest, både borgare och: bonde, just i egenskap af representanter att tacka för rätt mycket, nemligen för sitt bestånd (hvi!ket skulle bevisas.) Vi hafva ctt Sverge i behåll, visserligen gammat och i månget stycke svagt, men dock icke i den grad af år och lidsnden medtaget, att förtviflade kurer behödes för att ett eller annat år eller årtionde hålla det vid lif. Och om fara vore å färde, så skulle den icke genom så besksfflade kurer kunna avändas. Det lyckades icke några medicinska försökare att genom iatappnisg af ungt främmande blod i gamla ådror återgifva ungdom och fiiskh:t åt en gammal organism. Det kunde icke lyckas politiska försökare att gerom intappnirg af olikartade substanser hålla vår gamla stat vid makt. Lyckligtvis kunde försöken något uppskjutas, Sverge låge icke ännu i själtåget. — Man hade dock äfven nämnt något annat, som skule vara agörande för det nya representatiorsförslagets antagande, nemligen folkets vilja, folkets, såsom man säger, temligen allmäct uttatade röst. Aven talaren visste att värdera folkets vi!ja, äfven han erkände att för folkets röst hvarje enskilds röst måste förstummas: han crkände, att for folkets väl hvej: enskilds I måste vika, och att endast den vore en god medbo gare, som bade kraft att låta sina förmåner, ja t MU ech med sitt beståad, vika för folkets. Men jast till föje af det sista erkännandet bestred taaren det ifrågavarande förslaget. Inser folket sakerras rät a förhålande, så skall det icke länge dröja att härät skärka sitt högjudda bifell. Tills detta sker, är cet hvarje redlig svensk mans skyldighet att motsätta sig en förvillelse, som är tilräckligt allmän, om den cckså icke på långt när är så allmän, som mårgen föregifver. Sker det åter icke, så gör den erskildes mot stånd ringa skada, men han har fullgjort sitt samvetes kra. Han hair aldraminst genom detta sitt motg stånd motsatt sig den lugna och jemna utbildning till det goda, som vår författning, lika mycket som hvar och en annan, både medgifver och kräfver. Mot bestyllningarne om det sista slaget af motstånd behöfves ingen protest. Gorningarne må tala rär tiden kommer. Till dess är alt tal, cm hvad framdeles kan vara att göra, för tidigt. Prosten Norsfröm yttrade åtskilligt om vapen, sköldar och lagrar, och att han sökt gerom korsade meningar fiora vögan (ill sanningens tempel, för att lägga sitt offer på dess altere; hemställde huruvida förslagets antvecedentia talade till dess fördel eler icke; frågade med bvad kärlek, tillgifrenh:t och förtroende men skulle ombulda ett förslag, tillkommet under sidan födslovåada som det ivtågavarande; önskade att någon jemkaing varit möj!ig, och slutade med att förklara, det han för fäderneslandets ära, lycka och sjeifbestånd icke kuade anret än underkänna förslaget. Posten Ode!berg. De allmänna valens införande iozcebure en så total omstöpning af det bestående, ett så fullkomligt utbyte af det häfdvunna och inhemska emot det o:örsökta och utländska, att blott denna omständighet måste väcka betänkligheter. Att rnärvarsnde represettstionssätt är bebätadt med flera brister, derom kunde ej vera mer än en tanke; men oläganheterna berde och kunde afbjelpas utan att nedrifra den gamla byggnaden, bortföra materialierna och på den toma platsen uppsätta en ny, som icke passade för vå:t klimat och våra vanor. Talaren yttrade flera betäckigbeter, af hvilka han föran!äts att neka sin röst till bifall för förslaget, och trodde att den representation, Srverge behöde, med hvilken det. då alla partiintressen hunnit komponeras, bäst skulle finra sig belåtet och somm medverkade att bibehålla dess ära bland pationerna, vore de nuvarande fyra stånden, förökta med ett femta, så att alla, hvilka egde fog att vara det, ble:vo representerade; med vilkor litväl att edeln afsade sig sin sjelfskrifvenhet och valde sina ombud, ait tvåkammarsystemet infördes och att sättet för Tiksdagsarbetet förerklades. Doktor Pettersson anmärkte, att i de föreslagna valen låge bvarken den allmänvlighet elter valfrihet, som ett på ratione!ia grunder bygdt val borde innefatta. Man fiage visserligen de så illa anskrifna stånden uppbäfda, men man hade dock uppdragit serskilda vallinier för stödarna och landsbygden; man hade utesuit en mängd samhällsfunktionärer; man hade icke med lika rätt bestämt valrätt och valbarhet för alla medborgare. Det vore beklagligt att detta bristfälliga icke kunde boritegas genom det i mångfaldiga andra afcsopriden far:ianetsfrlla sAmM måste fillarkännac rafnrma