Aftonbladet – 9 september 1844, sida 1

RIESDAGEN. PRESTESTÅNDETS DISKUSSION ÖFVER REPRE SENTATIONSFRÅGAN. Prosten Nibelius upplöste ett långt anförande, hvar isynnerhet den nya vallagen klandrades, emedan ge nom densamma valens utgång öfrer hela !andsbygder skulle komma att bestämmas af allmogen, och s8pno: likt j i rågot erda valdistrikt den högre bildninger och den större förmöges heten erhålla en genom lagen betryggad öfvervigt. Äfven med den bästa vilja att till riksdagsmän utsa de skickligaste, att bivaka och befordra ej blott.allmogevs enskilda utan äfven fäderneslandets allmänna intressen, soknvade dock al!mogen den kännedom, som för en sådan sjelfständig wu skiljning vore erforderlig. Talaren satte även i fråga om allmogen ännu bunnit till den politiska utbildnirg, st fåderneslandets högre angelägenheter ligga d-nsamms serde!es om hjertat. Det enda ärende, om hvilket allmänheten synnerligen bekymrade sig, vore, att de bördor som trycka de. skattdrsgande måtte lindras, och att för vinnånde åf detta ändamål statsutgifterna måtte alltmera nedsättas. Allmogen sbulle derföro fö reträdesvis vid valet af riksdagman söka att finna den, som ihärdigast och eftertryckligast kunde yrka på au de allmänna utgifterna måtte inskränkas. Om, under en sådan inskränkning, möjligheten af landets fö:star äfventyrades, eller framtiden uppcffrades för det mnärvarande, eller de åtgärder åsidosattes, som för sam hällets utveckling både i lekamligt och andligt binseende kunde vara behöflige — allt detta vors sådant, söm do flesta af allmogen icke gjort sig reda för, och man kunde då icke begära, att de vid valet aftiksdagsman skulle med någoa särdeles omsorg söka efter en sådan person, som äfven för dessa vigtiga sembhällsintresser kunde vara en behö-ig målsman. Uader erkännande deraf, att den andel, som svenska allmogen redan har i svenska representationen, borde åt densamma sorgfälligt bevaras och måbända äfven i någon mån utvidgas, kunde talaren omöjligen anse det vara mid hela semhällets väl fö:enligt, att låta valens utgång bestämmas af allmogep. Det kuado vara en möjlighet att personer, hörande tili de andra samhällsklasserna, kunde af allmogen blifva utsedde till riksdagsmän och att bland desse det möjiigen äfven kunde fioras personer af kögre bildning och af en större förmögenhet, men detta vore helt och hållet beroende på tilfälligheten och slumpen; sjelfva valligen gålve derför icke den ringaste garanti. De resultater, til hvilka den pra vallsgen skulle föra för de flesta städerna och isynrerbet för deras borgerskap, syntes ej heller vara önskansvärda, Om giltigheten af de grunder, på hvilka vallsgen hvi!sde, hade tslaren icke kunnat öfvertyga sig. Den priccip, från hvilken val!sgea utgår, kunde icke ers från theoriers synpunkt till futlo rättfärdigas. Det vore icke väl betänkt, att för de slimänne grundsatser, som till stöd för denna valleg blifvit åberopade, förafskeda den ståndsörfattning, på hvilken nuvarande representation är byggd, en författning, som ueder århucdsaden har utbildat sig och sammanvext med na.ionens vanor och tänkeätt. Dea föreslegne andre kammaren blefye blot ett åter!jud af den första, och talaren kunde icko inse, huru den på sådant sätt skulle gifva någon garanti mot förhastade beslut och biifva ett skydd för Koturgens makt, liksom för folkets fcihet. Opicionsyttringarne för det nya förslaget hade förtjenat mycket assendo, i fell hvar och en af opisanterna hat om förslaget en fuilständig kännedom och förmåga att detsamma bedöma. Häårpå tviflado talaren, och opinionsyttringarne vo:o i hsvs tanka endast sorgliga bevis huru lätt dena menighet, åt hvilken den föreslagna vallagea överlät rättigheten att på hela landsbygden bestämma riksdsgsmanravalens utgång, skulls vid dessa val låta leda sig af hvem som helst, som för ögonblicket lyckades att gifva sig utseende af att vara en folkets man. Af det föregående vore klart, att talaren med sin röst ej komme att bifalla nationalrepresentationers pu fö reslegna ombildning, Hain erkände deremot villigt, alt flera och stora brister vidiåda vår ruvarande representation och isyonerhtt formen för de:s verksomhet; mea trodde, att dessa bister kucda alhjelpas utsn att omstö:ta den grund, på hvilken denna representation hittills varit byggd. Prosten Berlin: Jag anser det icke behöflgt, att afgilva ett mera fullständigt eller motireradt yttrande i förevarande fråga, sem blifvit länge och vidiy t efh ndiad så väl al publicisterne som af enski!da för fatiare, och Om hvilken jag dessutom vid sista riksmöte för mia del afgaf ett liset utlåtande, Så mycket lär min opinion vara känd, ett isgen väntar det jag skall tala för bifell till det nu hvilande representationsförslaget; men då jag går att med mia röst medverka tillafsisg derpå, är det ingalunda mina mening att vi böra bibekälla vår ståndsrepresentstion i det skick, hveri den sig för det närvarande befioner. Tyä:tom anser jag den vara behäftad med åtskilliga brister, hvilka dock icke äro svårere, än att de kusnad afbjalpas, och detta som jag boppas till alla sansades fulla belåtenhet, geBom att tiillbygga på den grund, som fö-efianes och AA TE SIE TI EE