Aftonbladet – 5 september 1844, sida 2

ska!l utan tvifvel erhålla en rättelse. De erkända svårigheter och besvär, som gesällers kringstrykande åstadkommer på många orter, serdeles invid de stora landsvägarna, hafva föranledt den sednast utfärdade författningen; men man har uti ifvern gått alldeles för långt, Och synes nästan hafva förgätit, att gesäller äfven äro menniskor och medborgare, som ej få beröfvas de rättigheter och den grad af frihet, som hvarje samhällsmedlem redan såsom sådan eger rätt att påräkna, och som så mycket mindre bör åsidosättas, då man besinnar, att det är af gesällskapet som en stor del af rikets-borgerskap bildas. Det är också icke svårt att se, hvarifrån det orättvisa uti författningen kommer. Det härleder sig tydligen deraf, att man icke urskiljt hvad det egentligen var, som borde förekommas, nemligen tiggandet, och att den gesäll, som icke besvärar med tiggande, bör eza samma rätt som hvarje annan resande. Hr Gustafson synes oss hafva i sin motion föreslagit en billig medelväg till det ondas afbjelpande utan förtryck och utan att likväl efterlåta något af den nödvändiga strängheten, och vi förmode derföre, att den hos Ständerna och Regesingen vinner behörigt afseende. ——ntr VN NNE