Aftonbladet – 5 september 1844, sida 2

(Inöres på begäran.) Utdrag af ett bref från Wexjöotrakten. Du beklegar i ditt sista bref att en af Bon-deståndets redbaraste medlemmar, den frisinnade Heurlio, i följd af Högsta Domstoleas utslag rörande banrs vai till riksdagsman, åtminstone för en tid blifvit aflägsnad från deltagande i de vigtiga öfverläggningar, som nu äro å bane. Jag kan ej juridiskt bedöma huruvida H. D. rätt uppfattat andemeningen af 15 Si Riksdagsordningen; (der frågan är bestämd om riksdagsmannaval, ej om elektors) men som noga bekant med ställningar och förhållanden bär i orten, vill jag meddela dig ett och annat om de hemliga driffjedrar, som sattes i rörelse för att få den nämnde representantens val kullkastadt. Om allmogen varit sig sjelf lemnad, skulle sannperligen intet klander försports, ty diss förtroende eger Heurlin fullkomligt; men det är andra intressen än folkets som dervid gjort sig gällande. I följd af sin rättfram3 karakter har H. bland tjenstemännen, dem han noga sett på fingrarne, likasom bland de högtförnäme, hvilkas oförsonlighet med nutidens åsigter om: en naturenligare sambällsordning han någon gång dels förlöjligat, de!s och eftertryckligen pestraffat, förskaffat sig flera ovänner. Det är alltså hans liberala tänkesätt och okufyeliga sjelfständighet som man ej kan: fördraga; man vill visa, att bonden skall vara herremannen underdånig, och att, om han vågar klaga öfver länsmäns och fogdars prejerier eller enskilde