Aftonbladet – 5 september 1844, sida 1

och EFIC(aBal 5. LIU4eKAUKULPLIDUL AM UVUDGSE INJYURUIS EB a rs nes rr rtA SR STÄLLNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN I PREUSSEN. (Enskild korrespondersartikel från Berlin, af den 25 Augusti.) (Slut från gårdagsbl.) Beträffande mannen, som d. 26 Juli aflossade dubbelpisto:en mot Konungen, så är hen, som vi redan vete, ea f.d. borgmästare vid namn Tschech, hvilken, afsatt från sin tjenst, förgäfves sökte få en ny och slutligen föll på den olycksaliga tankan, derföre att han ansåg sig djupt förorättad, och trodde sig böra befria Totket ifrån em furste, under hvars regering ingen lycka och trefnad vore att förvänt2. Denna föreställnirg öfvergick hos Tschech til galenskap; han bämnades en förment personlig förnärmelse och silt eget missöde; men med politiken har bans förhållande icke minsta sammanhing; att han icke tillhörde något politiskt parti måste till och med de erkänna, som af hjertat önskade motsatsen. Men kunde ni föreställa er allt det lidande, som vi undergått under loppet af en vecka, så skulle ni beklaga oss; jag menar nemligen det lidandet, att icke kunna genomögna ett enda tidningeblad utan att råka på de mest narrsktiga adresser, som orda om död och fördömelse öfver den fräcke mördaren, och i de mest högtrafvande fraser om trohet och tillgifvenhet för Konungen och om hans underbara räddning. Visserligen gläder det hvar och en, att ett brottsligt tilltag misslyckats; men måbända vore det låpgt tidsenligsre att, jemte all vördnadsfull försäkran om trohet och tillgifvenhet för det regerande buset och Konungen, upprigtist låta honom förstå hvar fröet ligger till misen5jet och misströstan och hvad nationen fruktar och boppas. I stället känner nu hvarje stackars skoflickare sig kallad att släppa löst sitt tzcksamhets jubel, hvilket ofta är paradt med så kolossalt vanvelt, att det väcker alla bildades hånlöje; och jag fruktar mycket, att om det fortfar längre, får men en allmänlig vämjelse för det slags patriotism, som uppenbarar sig i ord. Härst:des är sjeliva händelsen redan i det närmaste glömd; deltagandet var dessutom ej så stort som man kunde ha väntat, och mängden af adresser vederlägger föga detta factum. Man kan verkligen ej förtänka jordens mäktige, om de låta invagga sig i Jjufva drömmar, när de se en sådan flod af lofsånger hvälfva sig till mötes, hvari oftast den mest krypande träldomsanda uttalar sig. De kunna svårligen undgå den tron, att allt hvad de företaga erkännes såsom lycklisgörande och välsignelserikt; men om de med skarpare blick ville se bakom förhänget, skulle de saart upptäcka, att embetsmännen, från hvilka adresser och andra motstycken dertill egentligen härröra, äro ingenting mindre än representanter af allmänna tänkesättet, och att detta tvärtom dömer på helt annat vis och yttrar sig bittert nog öfver det ovärdiga sätt, hvarpå man för Konungen så flitigt utbasunar sitt delt2gande för bans lycka vid dem beklagansvärda I händelser. I Bsrlin, der man gör sig lustig öfver allting, bar man ej underlåtit att gyckla äfven I bärmed och skämtar öfver saker, som äro ingenting mindre än löjliga. Sidant är imedlertid det sätt man här har att trösta sig, och vi likna häri Parisarne före revolutionen, hvilka hade sina 2bbeer, som visste att säga infall om allt hvad som tilldrog sig. Missdådets bjelte sitter under tiden i sitt fängelse, och låter ståndaktigt och utan tecken till ånger döma sig till döden. Han vet vil, likasom vi alla, att han ej kommer att beträda afrättsplatsen. Konungen skall ej blott af personlig godhjertenhet mildra hans dom; äfven klokheten bjuder det; en afrättning skulle utplåna alla de fördelar, som kunna dragas af händelsen; det derigenom uppväckta medlidandet skulle finna domen hård, och i stället för att prisa det förlåtande ädelmodet, tadlade man kanske öfverdomarens Istänghet. — Det påstås, att Konungen skall ha yttrat sin föressts att benåda Tschech, och detta fuwlständigt, om man kunde hoppas att han ångrade sig: men då Tschech ännu alltjemnt anser sitt brott som en rättvis handling, gå kommer ban sannolikt att någon tid hållas i frnzelse och sedan att ekickas till Amerika. För brottslingens dotter har Konungen dragit försorg: hennes uppfostran är anförtrodd åt en aktad prestman härstädes. I Östersjöprovinserna ha vi stora olyckor att beklaga, till följd af de härjningår som flodernas stigande förorsakat. Weichselfloden, som gerombrutit sina dammar, bar i synnerhet sköflat lågländerna måpga mil på ömse sidor. Man har i mannaminne ej upplefvat en så regnig sommar, som denna. I tre månaders tid har det regnat nästan hvar dag, och tillika herrskar en oangenäm köld; men det oaktadt bar skörden i allmänbet varit ganska god och spannmål har fåtts i öfverflöd. Konungen far från Schlesien till Preussen ), dels för att på sjelfva skådeplatsen för härjningarne kunna göra anordningar om hjelp, dels för att i Königsberg öfvervara sekularhögtflligheterna i anledning af stiftelsen, för trehundra år sedan, af dervarande Universitet, hvars Rektor han är. Man hade här väntat att han skulle vid detta tillfälle få höra frimodiga önskningar och förhoppningar; men till följd af det mellankomna mordförsöket inser man väl, att sådant ej kommer i ) Det egentligen så kallade nemligen; Berlin ligger, som bekant är, icke der, utan i Brandenburg, fastän dat cistnämnda anh hala mamarkian innafattein I Jag