Aftonbladet – 4 september 1844, sida 1

RNA YDRE STADS komma att straffas med flerårigt fänze!se; men höden var och är ännu så stor, att delta straff icke för dem har någontiog försuräckande; ty de få såsom straffångar både föda och tsk öfver hufvudet; de slippa der, som de sjeive sära, både svälta och frysa, och detta är mer ön tiheten kunnat förskeffa dem. Härvid förtjen: r serskildt anmärkas, att nykterhetsföreningarne, söm: urbredt sig i Schlesien, beskyilas för en väsandils andel i det allmänna missnöjet. Denna besk vitung härrör egentligen från aristokratien och byråt satien h och låter lätt förklara sig. Förut vik den fattige landtmannen eller väfvaren mål!änvda ikaå be tryckt som nu; men han hände sitt Blånce mit dre djupt, ty han sökte en tröst dereimot i bröff.vinet. Han söp sig full, för att glömme sitt La dande och tänkte under sitt moral: iska förfall ej på att förbållandet kunde vara arnor;uada än det var; han var i allmänhet utan tanks, 1v:ett folk, som super, blir småningom slit mer och mer dumt och djuriskt, och förlorar allt sinus för både medbo:gerligt och husligt välstånd. fen scuperiet har aftagit utomordentligt nu mera; en mängd menniskor bland arbetsklassen sviaka ej mera bränvin, men-de hafva också derigenom fått den sansning, att de kunna tänka över Orsakerna till sitt eände; ty eländet ber ej flytt med bränvinet. D2 ega det förra qvar och känna det bittrare, då det träffar dem nyktra och bekymrade öfver sitt eget och de sinas öde. Tirat inses lätt hvarifrån anklagelserna mot nykterhetsföreningarne härröra. . Våra bönder lida j mindre än handtverkarne; begge förtryckas genom de privilegierade klassernas häfdvunna företräcesoch undantsgsrättigheter. Bonden lyder hos oss för det mesta wuvuder de stora godsen, som ännu kallas riddargods, derföre att de fordom bott kunde egas af ade!n. Nu är besittningen deraf äfven obehindrad : män, och öfver en tredjedel af Preu: gerdom tillhör för närvarande ofrälseklasse detta bar icke förändrat riddaresocdsens omtång eller undantagsnatur. Dea fordna lifegenskapen är väl afskaffid, men mot en afgift på de under hufvudegendomen liggande gårdar, som fordom byste de lifegna; dagsverksskyldighaten är förvandiad i penningeagifter under hvarjebisnda titlar, och polisdomstolarne hafva trädt i siälet för de privilegierade riddargodsens enskilda justitiarier. Den fattige torparen eller väfvaren måste rumera för sin koja och sin täppa betala utskyider till godsegaren och serskitda till staten; och brister ban deri, så lägger man beslag på hans bolag och utivräter hoaom med hustru och barn. Vi hafva ty värr äfvea att kämpa med andra betungande qvarlefvor från medeltiden, bland hv: en icke är minst, alt jorden hos oss är så fö a ad, under det att en för hög beskattning till största delen är lagd på den fattige. Omisska inneligt.är likväl, att en väckelse till större, eller snirar till en jemnare fördelad och förnutsenligare irihet, har in mit öfver alla civiliserade folk, och att äfven yskland en asing derom smyger omkring iden eger Bydda. Icke blott i Schlesien och Bihmen tecknen härtill röjt sig, uten äfven : Böjern och Baden. Näringsutvägarae spärras mer och mer genom konturrensen; men detta kännes mindre af fabriksegaren sjel, hvilken sysselsätter hundratals till tusentals arbetare, och när han blott har någon, om äfven ringa, förtjenst på bvart stycke af sin tillverkning, dock drager vinst på rörelsen i det hela; men så mycket hårdare kännes det af den fattige arbetaren, hvars aflöning oupphörligt förminskas, för alt göra patronens behållning oförändrad, tills slutligen insenting återstår hvaraf den arme trälen kan vära sig. Detta är skuggsidan bos all modern industri, som beror på fri täflan; den har visat sig i alla länder, och bes de egentliga industrifolten, samt, mest i Esgland, alstrat gränslöst elinde När skråtvårget upphäfves och ep fri förvariningstäflan utvecklar sig, falla, med de fordna hander, äfven de foråna stöder. Af skrågesellen blir en fri arbetare, hvilken kastas åt fabrikanteas och köpmannens spekuationsifver så-om ett he!t och hållet viljoöst verktyg, tills han hirner att sjelf bli bolazsmen och derigenom vinner styrka och sjel ständighet. Bolag, förening, 2ssociation är den moderna kulturens filtrop, dea sanna vehikeln för en bittre grundlöggning af sambällsförhållanderna. Äfven den nu bjelplöse arbetaren kan derigenom vinna skydd emot fabriksegarens och spekul!antens öfvermakt; endast föreningar kuana förbindra den rike att göra den fattige till sin fotapall, nyttja honom efter sitt godtycke och lemna hozom till rof för det yttersta elinde, Arbetsförerningarne i Enshnd och Frenrkrike hafva just nu nått den styrka, att de ega ett väsendtligt irflytande på arbetslönens belopp; i Tyskland har det ännu bott kommit till första hörjan härmed; mena saken fortskrider, och i förra veckan bafva dylika försök gjorts inom härvarande kattunsfabriker. Omkring tvåtusen kattunstryekare i den största fabriken upphörde pi en gåvg med sitt arbete, derlföre att man ville nedsälta deras aflining, och de läto först efter många dagars förlopp luzua sig, sedan embetsmyndigheterna mellankommit, dels straffande och dels uaderhandlade, för att återställa freden emel:aa fabriksägeren och arbetarne. I Schlesien voro uppträdena häftigare och tyvärr blodicere. Vid flere bland de stora fabrikerna infann sig en liten här af me: än 20,000 väfvare, som förstörde ej blott masch nera, utan äfven byg naderna och boninzshusen för patronerna. ater från Sehwaidniz och Breelan sålfvo eld på denna skara s